Kände mig lite trött igår och övervägde att skjuta på simningen en dag. Efter vänskapliga förhandlingar med mig själv bestämde jag mig sen ändå för att det var lika bra att få det gjort.
Åkte till Vilundabadet och tog tag i mina planerade 3800m.
Under uppvärmningen kände jag mig både stark och snabb utan att jag behövde anstränga mig. Hade en bra känsla i draget efter en aha-upplevelse jag fick när jag simmade med mina största paddlar i måndags.
Så när det var planerat 2x400m efter insimmet bestämde jag mig för att jag skulle försöka slå Sofiavärldsrekord och simma under 6:30 på den första av dem. Vinsten om jag klarade det fick bli att jag skulle slippa simma den andra.
Jag klarade det inte. Jag missade med 2 sekunder och landade på 6:32. Ägna ett ögonblick till att förstå hur lite 2 sekunder är fördelat på 16 bassänglängder. JAG HADE KUNNAT TA I LITE TILL!
Kanske inte sista 25m, de gick som synes ovan fortast av alla. Men där i mitten. Fan.
Men jag kände mig faktiskt som en vinnare ändå. Det var en jättebra tid och nu i efterhand ser jag att det till och med är ett nytt 40-årsrekord. Och möjligen mitt snabbaste ever, fast högst inofficiellt.
Tyvärr innebar det, trots min fina insats, att jag var tvungen att simma även den där andra fyrahundringen. Den gick dock i betydligt makligare takt, 7:20.
Känner mig oerhört motiverad att kämpa till mig det där rekordet på riktigt snart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar