För sjuk för årets händelse

I veckor, för att inte säga månader, har jag jobbat stenhårt med logistiken för en resa ner till Trandansen vid Hornborgasjön. 250 glada flickor och pojkar i mogen ålder var inbokade, och planen för hur vi idag på ett smidigt sätt skulle hantera alla dessa globetrotters på Cityterminalen var spikad in i minsta detalj. Jag hade verkligen sett fram emot att få vara där och vinka av dem, och få ansikten på flera av dem som jag bara pratat med i telefon.

Men jag var för sjuk. Sov dåligt eftersom jag låg och skakade av köld, iklädd mitt eminenta underställ, täcke samt två fleecefiltar. När jag gick upp hotade mitt huvud att sprängas och skvätta hjärnsubstans över hela väggen.

Tillbringade dagen i M&D's ömma vård, men kan inte säga att jag mår bättre. Det visade sig dock att jag i alla fall inte har feber. Huvudvärken är fortfarande fruktansvärd, halsen känns svullen och det gör ont upp mot öronen. Kanske borde be att få lite av Onkel G's industripencillin. Och glass!

Rättelse: Dessutom känner jag mig mycket sjuk

Så är det. Jag känner mig febrig och har ont i bröst, axlar och rygg. Det är jobbigt att andas. Som var och en förstår så finns det inga gränser för hur synd det är om mig. Jag ska trösta mig med en kopp te och en ask hallon. Sen ska jag sova.

Dessutom känner jag mig lite sjuk

Idag vaknade jag med huvudet fullt av tankar. Så mycket tankar att jag inte ens klarade av att fokusera på en och "tänka klart" den innan jag gick vidare till nästa. Snarare var det ett stort virrvarr av hundar, pengar, vänner, dåtid, nutid, helgen, påsken, barndomen, jobbet, träning osv... Tror min huvudvärk beror på denna tanketrängsel.

Var för övrigt på en otroligt intressant föreläsning med/av Johan Plate igår. Den handlade om prestationens psykologi. Tyvärr var jag tvungen att gå efter halva, men som tur är har jag ytterligare en föreläsning med honom nästa vecka att se fram emot. Det är den här delen av kursen som jag har väntat på.

En hälsning från Skatteverket

Kom just hem från en trevlig middag med mina gullisar och möttes i dörren av ett glädjande besked från Skatteverket. Till sommaren kommer de att skänka mig en halv hund eller en tredjedels kök.

Den som påminner mig om att jag redan är skyldig Britt-Marie på Försäkringskassan både köket och hunden är inte längre min vän. Jag kan väl få känna jetset en stund...?

Nio år och en dag

Igår hade jag haft körkort i inte mindre än nio år. Eftersom INGEN av mina vänner kom ihåg att uppmärksamma detta så valde jag att gå ut och äta en välsmakande trerätters middag på Ulla Winbladh tillsammans med åtta arbetskamrater. De firade gärna med mig på företagets bekostnad.

Och idag körde jag min bil, som jag också haft i nio år, för första gången på hela vintern. Gosiga, fina, snuttebilen! Den var så fin, och den gick så bra!! Min bil har ett riktigt stort hjärta, och den dömer aldrig någon. Alla får åka med. Ändå är folk så ytliga och pratar illa om den för att den inte har ett fläckfritt yttre. Jag tycker det är sorgligt.

Långsamt och ineffektiv

Sprang rekordlångsamt till jobbet imorse. Väldigt obehaglig träning under en fantastisk vårmorgon.

Har hittills varit allt annat än effektiv på jobbet. Bajs

Ring klocka, ring!

Underbart väder idag! Det borde verkligen ha gjort mig sugen på att kliva ut i skogen och springa en sväng. Men det gjorde det inte. Varning nummer ett. Istället har jag käng mig riktigt sliten idag, trött i huvudet och i kroppen. Varning nummer två. Givetvis gav jag mig ändå iväg ut på en tur när jag kom hem, men när jag började springa fick jag lite obehagliga känningar i skenbenet. Varning nummer tre. Ring ring!

Kanske är det inte någon fara utan bara tre sammanträffanden. Eller kanske är det just såna här tecken jag bör ta på allvar. Jag väljer det senare och drar ner lite på tempot den här veckan, och hoppas att det ska göra susen. Nästa vecka är det vilovecka, och efter den ska jag nog vara fit for fight igen.

Kvällens uppiggande middag, rester av en wok, var så stark att jag var tvungen att sitta som en krokodil efteråt för att svalka min stackars mun. Idag verkar inte mycket gå min väg. Dammit.

Förlust i match mot mig själv

Nu är våren här! Sommartid, solsken och glass vid kanalen!

Träffade Mållgan idag för första gången på förhållandevis länge. Det finns tillfällen då jag verkligen gillar att vissa saker inte blir som jag har tänkt mig. Tillfällen då jag förvånas. Idag var ett sådan dag. Det finns inget som är så härligt som att tvingas ge vika för sig själv.

Av olika anledningar har jag känt ett dalande intresse för en fortsatt kontakt med min osynlige vän. Det är svårt med nya kontakter och såna kräver en hel del arbete och tid, något som jag inte har i överskott. Speciellt svårt är det när objektet i fråga oftast (och under protest) bara ger generalla svar på mina frågor, och elegant undviker detaljerna. Svårare blir det också av att jag inte känner något större behov av en ny kompis.

Men ibland förvånas jag som sagt. Det är helt klart något hos Mållgan som tilltalar mig. Innan vi träffades idag hade jag nästan bestämt mig för att jag inte ville mer. Efter fem minuter med honom hade jag ändrat mig. Och efter en skitmysig dag där tiden gick alldeles för fort så kändes det rentav trist att han var tvungen att åka hem så "tidigt".

Så förlåt Måns, men jag måste erkänna. Jag gillar den här killen.

Myskväll med Harry och Jerry

Imorse vaknade jag halv sju och tyckte att det verkade som en bra idé att gå upp, eftersom jag kände mig lite rastlös. Fick i mig en skabbig frukost innan jag insåg att jag egentligen var väldigt trött och somnade om på soffan.

När jag vaknade igen var jag om möjligt ännu tröttare än innan, och det var högst motvilligt som jag släpade mig iväg till gymmet för att springa intervalljävlar på löpbandet. Trodde inte att jag skulle orka springa i ens fem minuter i det tillstånd jag var, men mot alla odds så gick det ganska bra.

Löpningen blev inte direkt någon energikick, utan jag var tvungen att vila en lång stund efter dusch och lunch innan jag orkade bege mig in till Odenplan för att handla lite fräsch frukt. Förutom att vara jättetrött så har jag varit konstant hungrig idag, och i min fruktskål fanns bara ett par ynka satsumas att knapra på. Men nu är det ordning på det. Bildbevis finnes.

Som vanligt är jag hyfsat uttråkad, men samtidigt alldeles för trött för att göra något åt det. Min plan för kvällen är därför att ligga på soffan, dricka mycket stora mängder te, äta en god wok, läsa Harry Potter och inte resa mig förrän jag absolut måste. Jerry får spela lite soft musik i bakgrunden. Antagligen blir det Sophie Zelmani.

Ett obeskrivligt ögonblick!

Av minen på killen i högra hörnet kan man lätt avgöra att det hände något stort i Göteborg. Något riktigt stort.

Men jag tar det från början. Efter att ha pratat med Norge, Nora, Uppsala, Dalarna, Östergötland och Badhotellet i Tranås vilade vi ut i cafeterian. Förtärde en enkel skinksmörgås á 55 kr och en kopp te. Det var då det hände. HON kom gående. Sveriges plastiga, vällyfta ansikte utåt. Hennes Majestät och Kungliga Höghet Drottningen. Eftersom jag insåg att det kanske skulle finnas folk som inte skulle tro på berättelsen så förevigade jag ögonblicket med en fantastisk bild. Hon passerade så nära att min far med lätthet hade kunnat sträcka ut handen och klämma henne på rumpan (om han inte hade fnittrat så generat). Det var ett underbart ögonblick! För många hade det nog varit det största ögonblicket i deras liv, men för mig kom det ögonblicket strax senare.

För: Måns var också där!! Gulligulliga snutteplutten Mååååns Zelmerlöv. Han är ju bara såå söt så man typ liksom dör. Guud alltså. Det var ett helt obeskrivligt ögonblick.

Jag kommer aldrig att glömma den här resan.

Baby I'm the travelling kind

Idag bär det av ner till Sveriges framstjärt för ett besök på TUR-mässan. Här är det tänkt att jag ska bli inspirerad av nya resmål, uppdaterad på gamla (också resmål, inte tanter!!) och knyta kontakter.

Eftersom jag åker med min arbetsgivare är det högst troligt att jag även kommer att få tillbringa en del tid i bussavdelningen. Sannolikt finns det på denna del både bussar och ett gäng feta, trångsynta gubbar med dålig kvinnosyn (inget av detta stämmar dock på min far). Det gäller att stålsätta sig. Fördomar? Jag?

Träningsvärk i hjärtat

Det verkade som en omöjlig uppgift, men jag orkade faktiskt ta mig igenom hela löppasset hem. I backen vid confidencen ville jag dö, men hade jag gjort det hade jag ju aldrig kommit upp för den. Så det var bara att bita ihop.

Just nu känns det som att mina ben består av en pinne som är omlindad med smärtsamt fluff. Allt gör ont och jag är så trött att jag helst bara skulle lägga mig ner och gråta. Varje trappsteg upp till min lägenhet kändes som Mount Blanc (ett jävligt högt berg!) att bestiga efter löpturen, men jag MÅR SÅ BRA av att träna så här!! Galet!

Programändring

Idag var det en mycket trött tjej (jag) som försökte sig på att cykla till jobbet. Efter 11 miljoner utfall i smithmaskinen igår så fanns inte så mycket trampkraft kvar i mina braiga ben. Min plan var att även cykla hem, och som förra veckan stanna och springa intervalljävlar i Ulriksdal. Under rådande omständigheter inser jag dock att jag gör bäst i att lämna cykeln, skjuta upp intervalljävlarna och istället jogga hem i långsam takt.

Frihet under ansvar

Är just hemkommen från ett styrketräningspass med Fredrich. Jobbigt som satan! Fick ett nytt program som det är tänkt att jag ska köra två gånger i veckan tills jag är uttråkad igen. Det var ganska komprimerat och innehöll en del nya övningar, så det ska nog lyckas hålla mig engagerad några veckor framöver. Dessutom fick jag fria händer på de två sista övningarna. Får välja på att köra mage och ländrygg eller en bålstabilitetsövning. Jag är stor nu, får välja lite själv! Idag gjorde jag bålstabilitetsövningen som alltid resulterar i att jag trillar av bollen och slår mig. Gympasalsbrännskada på knät.

Var otroligt effektiv på jobbet. Jag är så oerhört nöjd med mig själv!! Jobbar jag så här varje dag är jag värd dubbel lön. Tyvärr har effektiviteten ett pris. Jag har offrat både icq och min halvelva-apelsin. Hoppas det lugnar ner sig snart... jag är hungrig på förmiddagen!

Saker som är bra

Saker som är bra får man lista utan inbördes ordning:

* Mitt jobb
Bortsett från att det är galet mycket att göra så är det förbannat roligt och varierande.

* Knäppa tanter
Hänger ihop med ovanstående. Ibland ringer de och säger så dumma saker att jag blir mörkrädd. Idag var det en dam som ville att vi skulle garantera att tranorna verkligen "dansar" vid Hornborgasjön. Hon var inte intresserad av att bara se dem strutta runt. Fett kul!

* Mina ben
Dom må vara lite extrautrustade (fett) men under detta döljer sig fina grejor. Mjölk ger starka ben!

* Mina vänner
Lycklig är den som har många vänner, men ännu lyckligare är den som har riktigt, riktigt bra vänner.

* Dagens löptur
Kort och intensiv. Jag var oerhört duktig och kutade på som fan. Kände mig pigg och stark nästan ända till slutet.

Tällberg t/r

Igår åkte jag med mamma, mormor och moster till Tällberg i Dalarna på spahelg (utan spa). Det var mycket bilresa för lite disco, men ändå väldigt skönt, trevligt och lyxigt att bara få åka bort ett tag.

Den goda trerättersmiddagen utvecklades till ett fylleslag, vilket var jätteroligt. I min släkt har vi, bortsett från några missöden med sugrör i vodkaflaska och gin ur kaffekopp, en ganska stram hållning till alkohol. Därför är det extra roligt när det språrar ur så här lite lagom ibland.

Det blev ingen spabehandling, men väl ett sent kvällsbad i jacuzzin som fanns i vår fina lilla minisvit. Efter badet hade jag planerat att sova gott i den mycket bekväma sängen, men ett snorfande och snarkande jag aldrig hört maken till höll mig vaken i flera timmar. Till slut gav jag upp och förflyttade mig till den inte allt för bekväma soffan och lyckades få lite vila innan det var dags att gå upp till den underbara frukosten.

Höftledsröntgen

Jag har kommit på varför jag gillar styrketräning. Det är så skönt att som idag vakna och ha en lätt värk i hela kroppen och veta att det inte beror på något annat än att jag har gymmat.

En annan positiv sak är att jag efter morgonens löptur kunde konstatera att jag inte hade ett schmack ont i höften. Efter intervalljävlarna i onsdags kunde jag knappt lyfta benet över cykeln, men idag kände jag alltså för en stund ingenting.

Tällberg nästa!

Urtråkigt

Styrketränade idag för första gången på år och dag. Eller i alla fall på en och en halv vecka. Det var jobbigt och tråkigt, och jag kommer antagligen ha träningsvärk imorgon. Hoppas att jag slutar att vara så här omotiverad snart för på det här viset blir det inga snygga muskler till sommaren.

Ikväll ska jag på fredagsöl i Magnus Hults lekstuga till arbete.

Härliga tider, strålande tider

Cyklade till och från jobbet idag. Vårpremiär!! Det kändes som att mitt bakhjul blivit en aning skevt under vintern, men annars gick det bra.

På hemvägen stannade jag vid Ulriksdals Slott och sprang intervalljävlar runt planen framför. Det var så in i h-vete jobbigt men det gick väldigt, väldigt bra! Medeltiden/km var 30 sekunder bättre än förra veckan, vilket jag anser är en finfin förbättring. Fast fortfarande är jag på tok för långsam, men med tiden ska jag nog kunna råda bot och bättring på det. (Var det någon som missade den lysande ordvitsen?) Hur som helst så överlever jag ett och annat intervalljävelspass till om det sker under kvällar som den här. Det doftade sommar!

Mitt schampoo luktar förresten godis. Jättegott godis. Hur bra är det när man vill minska sitt sötsug?

Min spikraka karriär

Under den tid jag har arbetat har min karriär gått spikrakt uppåt. På bara sju månader har jag gått från vanlig anställd till chef för ett av koncernens dotterbolag. Och idag följde jag med den verkställande direktören och gjorde stora affärer med kineser. Vi pratar STORA affärer.

Mötet gick till som i en film. Vi träffades på ett hotell i Stockholm, pengar bytte ägare och papper undertecknades. Kineserna var ytterst kinesiska med dålig engelska och visitkort som räcktes över med båda händerna. När priset för affären skulle förhandlas fick de först bistra miner, men dessa byttes senare till stora leenden när affären var klar. Mötet avslutades med överräckande av gåva, inbjudan till Beijing och ett foto på alla deltagare.

På mitt visitkort (som jag just nu håller på att designa) ska det stå:

Sofia Demnert
Arvtagerska till imperiet