Bowling är rulligt

Viktigt meddelande till allmänheten:
Vänner är det bästa som finns!
Slut på meddelande.

Jag har spelat bowling ikväll med Malin. Sen åt vi så mycket mat att jag fortfarande mår dåligt.

Jag vann bowlingen. Skrapade ihop 251 poäng på två serier och två bonusrull. Några strikes. Jag är inte helt pjåkig på att bowla. Ojämn men hyfsad. Dessutom är det roligt. Till skillnad från Blindmyrans så är min talang genetisk. Hennes är ingift. Det ger olika resultat.

I långa loppet saknar förstås ett bowlingresultat betydelse. Vad som egentligen betyder något i livet har vi försökt avhandla ikväll, men tyvärr utan resultat. Jag ser dock det faktum att jag känner mig fylld av energi och har ett leende på läpparna efter kvällen som något av högsta betydelse. Som något jag är väldigt glad och tacksam över.

Varför skulle det vara lock på en maskburk?

Dubbel träning idag. Först ett TRX30-pass i gymmet på lunchen och strax därefter intervaller vid DG.

Motivationen i gymmet är låg. Hade inte roligt idag och dessutom var det förbannat jobbigt. Hela kroppen var skakig efteråt, trots att det enda jag gjorde bra var sidoplankan med knäindrag. Där var jag plötsligt hur stark som helst.

Insåg när vi var på väg tillbaka till jobbet efter passet att det inte var någon idé att ens duscha innan löpningen. Vet inte hur jag tänkte när jag planerade träningen idag?

Åkte direkt från jobbet till Danderyds Gymnasium och sprang mina intervaller. På pappret lätt: uppvärmning, 4 x 3 min med 2 min joggvila, nedvarvning. Totalt 30 min. I verkligheten tungt. Rymdlånga tre minuter och oändligt antal repetitioner. Sega ben och motvilja, men massor av jävlaranamma av någon anledning. Så det gick ju bra till slut, men det var väl egentligen väntat eftersom jag är så förbannat bra! Och snygg också, om du undrar.

Puss, hej.

Trick or treat me!

Ingen har bjudit mig på Halloweenfest till helgen. Inte nån! Det är skandal! Frågan är om jag hade fått gå på kalas om jag haft Facebook? Du har väl inte missat att du kan tycka till om huruvida det är dags för mig att skaffa det eller inte, i kolumnen ute till höger.

Men! Oavsett vilket så kan du bjuda mig på Halloweenfest. Som du ser behöver jag inte ens klä ut mig. Jag är klar. Föddes redo. Nu kör vi!

Lise & Gertrud på Intiman

Har varit med KulturTuben på Intiman och sett Lise & Gertrud ikväll. Så jävla bra!!! 9/10 tootsies.

Fast egentligen blir det minuspoäng för att föreställningen tog slut alldeles för snabbt! De var så grymma! Känner mig lycklig inombords och har ett leende på läpparna. Fantastiskt! Bäst gillade jag I will survive, och Perfect day kom tvåa.

Innan föreställningen var vi och åt på Broms på Karlavägen. Schysst ställe, relativt nyöppnat och väldigt trendigt. Åt en bra räksallad och drack ett glas champagne. Det här har varit en bra måndag, precis som jag sa att det skulle vara!

Starten på en bra vecka

Den här veckan kommer att bli fantastisk. Och den här måndagen kommer att gå till historien som en av de absolut bästa måndagarna någonsin! Varför? För att jag har bestämt mig för det. Det får vara nog med slokande öron nu, dags för uppsträckning. Jag får inte längre de kickarna som jag fick i somras när jag tränade, typ simmade öppet vatten, och jag tror jag lider av viss abstinens. En abstinens som påverkar min självkänsla negativt. Än värre blir det när jag inte kan träna ordentligt, jag blir som en vissnad blomma.

Nu är jag i princip frisk, men vilar från träningen en dag till för att vara på den säkra sidan. Sen är det dags att hitta nya utmaningar av alla slag. Ta upp klättringen, få tillbaka rutinerna för långpassen, prova något nytt. Kanske skaffa en till tatuering. Rensa i garderoben. Äta mera frukt. Lära känna nya människor. Göra spännande utflykter.

För att damma av en sliten gammal klyscha: idag är första dagen på resten av mitt liv.

Inställt långpass

Jag är friskare, det är jag. Men någon löpning idag blir det inte. Har jag tur så kan jag springa imorgon men då blir det en kortis. Att vara förkyld suger!

Idag ska jag istället ligga i soffan och bli helt frisk, lattja med Rekis, dricka te och ikväll gå på bio och se Gravity. Och försöka komma över att vi ställt om klockan. Jag tycker det är vidrigt när det blir mörkt så tidigt. Hela vintern är som ett stort jävla svart hål. Jag vill flytta till Florida.

Anmodan om upprättelse

I kommentarerna för mitt tidigare inlägg om livskris kom det en protest om att jag citerat felaktigt:

"Ähum, här måste korrigeras en smula. Det är så typiskt med media, ljuger och förvränger. Jag har inte ens berört ämnet som det första korta order antyder. Vad gäller hushållsarbete kan jag möjligen eventuellt kanske sagt något åt det hållet. Det är dock taget helt ur sitt sammanhang som var betydligt mer djuplodande än vad som referats. Men stort tack till L&M eller om det är M&L för att ni stöttade min dotter under hennes korta men kärnfulla livskris. Idag var hon glad igen. /Far" 

Min replik på detta är att jag faktiskt påpekade att jag inte citerade ordagrant. Jag har inte förvrängt sanningen, möjligen bara broderat ut den en smula.

PS. Bilden har ingenting med inlägget att göra...

Förkylning eller kolera?

Jag som aldrig är sjuk är nu förkyld igen för andra gången på en månad. Helvete! Det kom efter att jag druckit min första dos Dukoral så kanske har jag rentav en släng av kolera? På bipacksedeln står att mina symptom tillhör de mindre vanliga, men de finns trots allt med; "allmänt sjukdomstillstånd", "snuva", "feber". Typiskt kolera.

Hade jag kunnat äta smågodis hade det varit en perfekt tröst i soffan idag. Nu får jag försöka hitta på något annat sätt att pigga upp mig på. Först ska jag bara åka och jobba lite.

Moloken i en livskris

Igår var jag på banken, vilket föranledde en mindre livskris. En till livskris. Inte för att besöket var dåligt på något sätt. Tvärtom har jag nu organiserat mina stålars så att det sparas på ett bra sätt för en regnig dag. Det är fint. Men jag blev också plågsamt medveten om att mitt liv är uppbyggt på något som jag själv inte är ansvarig för. Gillar inte den tanken, även om det ofta är så livet ser ut.

Försökte prata ut om krisen med min far när jag kom från banken. Det gick så där. Han föreslog att jag skulle vara kåt, glad och tacksam istället, även om det inte var exakt just de orden som användes. Och dessutom att jag skulle göra mer hushållsarbete. Typiskt fel generation att snacka med.

Efter simningen (som var rolig, jobbig och gick bra) kastade jag istället min livskris i ansiktet på Linda och Martin, som var betydligt bättre mottagare. De gav mig en del att fundera på och jag tror jag har kommit fram till en viktig sak: Jag kan bygga delar av mitt liv på någon annan, det är okej, men om saker i mitt liv tas ifrån mig så vill jag alltid ha så många ben kvar att stå på att jag kan hålla mig upprätt. DET är viktigt för mig. Mitt liv ska bestå av tillräckligt många värdefulla bitar.

Det är bra det där med vänner. Vänner utgör ett av benen som jag står på och det är min avsikt att göra det benet ännu mer stadigt. Tack M&L för uppmuntran!

När jag kryper ner i graven vill jag inte ångra något!

Intervalljävlar

Jag var inte direkt laddad för ett intervallhelvete igår. Fyra dagar i Amsterdam med öl, croissanter, vla, stroopwafels och hageslag. Typ. Tågåkning en hel dag. Regn.

Och löpningen var ingen lek. De första 5 minuterna kändes helt okej. Följande 40 var bara vidriga. Uppdraget bestod av uppvärmning, 7 x (3 min @ 5:03 min/km + 2 min @ 6:48 min/km) samt nedvarvning. Jag har förvisso promenerat mycket när jag varit bortrest men när jag inte tränat på några dagar vill jag gärna smyga igång lite långsamt. Inte med intervalljävlar.

Nåja, det gick ju bra till slut och jag gjorde det jag skulle göra. Nu är det bara att fortsätta i samma anda. Livet ut. Puh.

Jag har åkt tåg. Och hämtat kolabjörnen.

Det är trevligt att åka tåg. Upp till Söderhamn, där jag skulle träffa Eva-Britt som har tagit hand om Rekisen senaste veckan, tog det drygt två timmar. Hade plats i en tyst vagn och en jättemysig resa. Läste bok och åt räksmörgås, och vips var jag framme.

Att få tillbaka Tratten igen var glatt! Fina tjockisen! Blev faktiskt lite chockad över hur mullig hon är, men det är ju lättare att se när man får distans och har kvar bilden av hur hon brukar se ut. Känner mig som en feeder. Lär inte hinna motionera bort så värst mycket av det där fläsket innan det (förhoppningsvis) är dags för valpar, men då har hon i alla fall gott om hull att ta av.

Vi gick en liten promenad i Söderhamn och sedan var det dags att kliva på tåget hem igen. Den här gången hade vi plats i djurkupé men trots många hundar gick allt helt smärtfritt. Hundarnas översociala ägare var däremot ett större problem men jag tog upp min bok (En man som heter Ove. Den växte på mig.) och lyckades ducka det mesta.

En ovanlig dag. En bra dag. Finaste kantarellen är hemma och jag känner mig hel igen.

Som om jag aldrig varit borta

Som vanligt när man kommer hem är det som om man aldrig ens har varit borta. Samtidigt som det känns som om flera veckor har passerat.

Jag tycker verkligen om Amsterdam. Att promenera längs kanalerna, lyssna på holländarna, akta mig för cyklarna. Tre dagar var för kort, alldeles för kort. Nästa gång stannar jag en månad. Minst!

Men nu är jag hur som helst hemma igen och imorgon får jag hämta tillbaka min bruna trattkantarell. Som jag saknar henne!!!

Det här har jag gjort idag

Har promenerat mycket. Ätit Amsterdams bästa äppelkaka. Hejat på Roger, Lim och Olof som kutade jättelångt. Ätit indonesiskt med nyss nämnda personer (bättre mat än igår). Turistat i Red Light District. Försökt köpa Marlies Dekkers-underkläder. Åkt spårvagn. Förfasats över att det redan är dags att åka hem.

Snyft.

Mindfullness

Här och nu, hela dagen. Inte längtat efter något annat, inte sett vare sig bakåt eller framåt, bara uppskattat att vara precis där jag befinner mig exakt nu. Det är inte alltid så, så när det händer är det bara att tacka och ta emot.

Sov länge imorse, åt frukost och gick ut på stan. Träffade Lim, Olof och Roger Ström - min dröm - för lunch och sen åkte vi på en klassisk kanaltur. Så trivsamt. Lärde mig bland annat att brandkåren här nere har en avdelning som bara har till ansvar att fiska upp bilar som råkat köra ner i kanalerna. Och att det bor drygt 700 000 själar i Amsterdam.

Sen blev det fika; pannkaka med chokladsås, banan och grädde med JG. Efter lite vila på hotellet och ett glas bubbel i hotellbaren så gick vi (egentligen sprang vi, eftersom himlen valde att öppna sig precis då) och åt middag på en indonesisk restaurang med M&D. Älskar indonesiskt, även om just kvällens middag var en smula blek.

Imorgon ska vi heja på marathonspringarna!

En anmärkningsvärt bra dag

1. Jag hittade ett long lost örhänge.

2. Medley tar över Sollentuna Simhall (vilket jag sparar massa pengar på).

3. Jag är i Amsterdam. Jag älskar Amsterdam!

4. Det kom ett mejl som kan leda till examen för mig.

Man ska inte strö salt i såren

Är det här att utmana ödet?

Skrubbsår och stukad självkänsla

Tuffa intervaller i tisdags, TRX-träning på lunchen igår och ett bra simpass på kvällen. Idag såg jag fram emot blott 15 lugna minuter löpning på morgonen, enligt programmet jag följer. Hade kunnat bli en bra morgon, men istället gjorde en sekunds bristande fokus att jag ramlade och gled som en plog i gruset. Aj! Uppskrapade framtassar och knän. Mina nya fina vintertights från 2xu klarade sig nästan, så när som på några små, små hål. Men självkänslan... stukad!

Försökte mig på voltvändningar på simträningen igår, enligt filmerna jag tittat på. Det gick i n t e bra. När jag inte körde mina propellerarmar så sjönk jag som en sten. Gjorde uppenbarligen något fel. Men under själva träningspasset struntade jag i det "nya" och voltvände så det stod härliga till. Gick bra. Näsan kändes grundligt rengjord efteråt.

Voltvändningar

Fick tips på EM's blogg om filmer på voltvändningar. Sjukt bra, ännu mer aha-upplevelser! Är så grymt laddad inför kvällens träningspass nu! Dessutom har jag anmält mig till fortsatt simträning resten av hösten.

Flip Turn #4


Flip Turn #5

Bästa medicinen

Fysisk aktivitet är den absolut bästa medicinen mot nedstämdhet. Igår hade jag en dålig dag, det mesta kändes grått och deprimerande. Hela söndagen tillbringade jag inomhus; vet faktiskt inte när det hände senast att jag inte ens gick utanför dörren? Jag är en utomhusflicka, jag tycker om att vara utomhus, att andas frisk luft. Och jag måste röra på mig, annars mår jag som en krabba.

Eftersom jag numera tränar så pass mycket, och när jag har vilodagar så promenerar jag ändå alltid ett par timmar eller så med Rekis, så hade jag glömd vad som händer om jag ligger som en grönsak och inte lyfter ett finger på en hel dag. Nu är jag påmind!

Efter 45 minuter organiserad crawlträning (och bara lite skitsnack) i Mörbybadet med Martin igår kväll så var jag plötsligt människa igen. Träningen lindar in höstdeppen i en mjuk filt, tänder några värmeljus och bjuder på en kopp varm blåbärssoppa. Och plötsligt så känns det inte så illa alls! Idag blir det intervaller!

Jag börjar lära mig!

Jag har länge haft svårt för förändring. Jag tycker inte om när saker inte blir som planerat, jag tycker inte om att få inplanerade saker ändrade, jag tycker inte om när saker inte är som de brukar vara. Det här ser jag som ett problem, en begränsning som ibland gör livet onödigt komplicerat. Särskilt eftersom jag är ovilligt inställd till även små förändringar.

Det här året har jag fått massor av övning på just den här punkten och jag tror nog att jag börjar lära mig. Förändring är oftast inte dåligt, utan bra. Det kan komma otroligt mycket spännande ut av att byta sida av vägen. Att ta ett beslut man annars inte skulle ta. Släppa sargen och tryggheten.

Idag visade det sig att jag inte skulle kunna hämta hem Reka på torsdag som planerat. En liten, liten, obehaglig förändring. Det är mycket som ska klaffa och nu gjorde det inte det. Men det blev inte kaos och förvirring! Det kom upp en jättebra lösning istället. Rekisen får stanna några dagar extra hos Eva-Britt i Ljusdal, medan jag åker till Amsterdam på långweekend. Sen hämtar jag hem Trattis i nästa vecka istället. Tågbiljetten blev dessutom mycket billigare!