Jag har åkt tåg. Och hämtat kolabjörnen.

Det är trevligt att åka tåg. Upp till Söderhamn, där jag skulle träffa Eva-Britt som har tagit hand om Rekisen senaste veckan, tog det drygt två timmar. Hade plats i en tyst vagn och en jättemysig resa. Läste bok och åt räksmörgås, och vips var jag framme.

Att få tillbaka Tratten igen var glatt! Fina tjockisen! Blev faktiskt lite chockad över hur mullig hon är, men det är ju lättare att se när man får distans och har kvar bilden av hur hon brukar se ut. Känner mig som en feeder. Lär inte hinna motionera bort så värst mycket av det där fläsket innan det (förhoppningsvis) är dags för valpar, men då har hon i alla fall gott om hull att ta av.

Vi gick en liten promenad i Söderhamn och sedan var det dags att kliva på tåget hem igen. Den här gången hade vi plats i djurkupé men trots många hundar gick allt helt smärtfritt. Hundarnas översociala ägare var däremot ett större problem men jag tog upp min bok (En man som heter Ove. Den växte på mig.) och lyckades ducka det mesta.

En ovanlig dag. En bra dag. Finaste kantarellen är hemma och jag känner mig hel igen.