måndag, oktober 14, 2013
The science of dogs
Vaknade gråtande i morse. Är tydligen i nån slags uppfuckad drömperiod och drömmer konstiga drömmar/mardrömmar hela tiden.
Den här gången gällde det Reka. Jag kikade ut genom fönstret på morgonen och såg Rekisen sitta i bilen utanför. Det var iskallt ute. Jag hade glömt henne där hela natten och hon var nästan ihjälfrusen. Fy fan. Jag börjar nästan gråta nu, bara jag skriver om det. Hur kunde jag glömma henne där?
När jag vaknat till ordentligt och torkat tårarna hyfsat så kollade jag Twitterflödet och kunde inte hålla mig för skratt när jag såg bilden ovan. Min hund (och kelpies generellt) är förstås vansinnigt mycket smartare än så där...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar