tisdag, januari 30, 2007

Bron över floden Kwai

Idag gjorde jag något stort! Jag gick över en bro, bokstavligt talat.

Men jag tar det från början.

När jag var yttepytteliten och mamsen jobbade i Solna så brukade jag ibland följa med henne till jobbet (och rita hästteckningar, men det är en annan historia). Vi åkte pendeltåget till Solna och det var här problemen började. Över tåget fanns en järnbro, en sån där otäck sak med många små hål i så man såg rakt ner på spåren. Jag har tydliga minnen av hur hemskt det var att gå över den där bron och hur rädd jag var.

För att komma till min lektionssal i idrottspsykologin som började idag var jag tvungen att gå upp för en trappa enlig ovan nämnda princip, över en smal bro bredvid roslagsbanan över bilvägen och ner för en sluttning. Vad som var snäppet värre med den här trappan var att den dessutom sviktade lite vid varje steg... Jag trodde inte att jag skulle vara så vek, men jag hade grym hjärtklappning och nästan svårt att andas. Varenda steg kändes vingligt, men det var en grej som var riktigt, riktigt bra.

Jag klarade det!!! Två gånger!

Inga kommentarer: