Vilket jäkla race

När vi (som i jag och Elsa) lufsade ut genom dörren imorse möttes vi av Ida, en sån där ruskig liten kamphund som dom skriver om i tidningarna. Fast Ida har inte rester av blod och köttslamsor från oskyldiga barn eller pudlar i munnen. Hon är bara tuff och söt. Det blev full rulle på voffarna! Sen kom Wildur och ville vara med, men då tyckte Elsa att det blev lite läbbigt. En hund är ingen hund, två hundar är kaos.

Lost, hurt, tired and lonely

Jag hade en nära-döden-upplevelse idag. Först blev jag oändligt törstig. Jag drack och drack men lyckades inte dricka mig otörstig. Sen började världen snurra och gunga. Mitt i allt började jag gråta och sen ville jag kräkas. Men nu mår jag bra.

Allt blir bättre med shopping

Det dåliga humöret från igår kväll hängde med mig hela dagen. Jävla pissdag. Men efter jobbet åkte jag och M och shoppade, och plötsligt lyste solen igen. Två jackor, en liten huvudbonad (jag klär i hatt, har jag sagt det?), en halsduk och två par vantar blev resultatet. Med rabatt - jag sparade 500 spänn!

Nu har jag just käkat renskavsgryta i en ny, något fettsnålare version. Jag ska skölja ned den med en näve pistagenötter och sen ska jag sova. Länge. Jävla pissdag.

Sämsta kvällen någonsin

Igår. Lämnade jobbet glad i hågen med sikte på KulturTuben. Såg fram emot teater och att äta ute. Vid Åhléns mötte jag M som bad mig läsa ett sms hon fått vid två. Vid två.

"Tyvärr är föreställningen ikväll inställd pga sjukdom. Köpta biljetter [...]"

Vi kunde inte enas om någon ersättningsfilm på bio. M hade redan ätit. Allt sög. Det var bara att åka hem, betala tre klipp på bussen och en cred till D för meningslös hundpassning.

Det bestämdes att vi skulle köpa sunkmat från Pizzahaket istället. Och jag köpte en påse lösknark, eftersom mina godisfriadagar sket sig redan förra helgen. Jag är helt odiciplinerad. Hur som helst. Tanten före i kön på ica var ett långsamt, kupong- och rabattälskande mongo, så det tog år och dag att betala knarket. På pizzahaket glömde de sen packa ner min kebabrulle.

Jävla skitkväll.

Hostile takeover

Antar att det bara är för mig att gå hem nu?

Skott i pannan

Det här med hundägare... igen. Imorse kom en ful hund fram till mig och Elsa. Husse hade hunden i lina men kom stövlande 20 meter bakom änden på snöret. Jävla pucko. Jag blir så irriterad. Stackars den hundägare vars hund blir "droppen" för mig. Det är nära nu.

Ikväll är jag hur som helst hundledig. Det är dags för KulturTuben igen, och ett besök på Elverket. Eller var det Stadsteatern? Slutspel heter pjäsen iaf, och medverkande är bland annat Johan Ulveson. Det är allt jag vet just nu.

Jag måste bli roligare!

Prestationsångest. Hunden på bilden äter hellre bajs än kommer när jag ropar. Skandal.

En strålande ursäkt att låta bli

Igår kväll var jag ute och sprang. Skitsnabbt! Det vet jag, eftersom jag inte hade pulsklockan på mig som kunde bevisa min rekordtid. Skorna stod kvar hos M&D så det fick bli reservutrustning på fötterna, och fotsensorn till pulsklockan satt naturligtvis på de kvarglömda skorna. Men snabbt gick det som sagt. Mörker är en riktig tempohöjare.

Världens kortaste helg, tack så mycket. NÄSTA!

I lördags var det NG och partajj. Cerisa overaller och finniga tonåringar i klungor. Jag kunde haft en roligare kväll. Och dag. Men festen slutade fint.

Vaknade utan den förväntade baksmällan och åkte med M&D, Elsa, M&K, Albin och Valter till Äventyrsbanan i Nacka. D hade fått det i present, och även jag var tvungen att klättra runt bland träden, 8 meter upp i luften. Jag känner mig inte riktigt kompis med höjder, och banan var läskig. Hade valt den lägsta, lättaste banan, men vad hjälpte det? Att gå på en smal vajer med bara några snören att hålla i är helt enkelt inte min grej.

Efter thaimiddag hos M&K lämnades barnen i M's ömma vård och Elsa i Karins densamma. Vi övriga gick på Cirkus och såg Jonas Gardells show. Konceptet var detsamma som alltid, och showens två timmar kändes ganska långa. Tyvärr gick de stackars timmar jag fick sova i natt betydligt snabbare.

God morgon!

Skräcknatt/Jag känner mig smutsig

I natt vaknade jag av att det kliade i bakhuvudet. Kände en liten bula med en mjuk skorpa på, och givetvis gjorde jag mitt yttersta för att pilla bort skorpan. När jag väl lyckats insåg jag att den mjuka skorpan var en fästing. En fästing!! Jag får inte fästingar. Tror inte att jag har haft mer än totalt en tidigare i mitt liv. Nu känner jag mig besudlad. Smutsig. Utnyttjad. Äcklig.

Gissa vem som sitter var?

Jag säger inte att det ena är rätt och det andra fel. Jag vill bara påvisa att det finns tydliga skillnader i arbetsplatsmiljön här på kontoret. Människor får inspiration på olika sätt.

Bilden är typ inte ett montage.

Det finns ingen anledning att sluta

En god vän till mig har sagt: "Summan av alla laster är konstant, slutar jag med något ohälsosamt börjar jag bara med något annat istället." Jag börjar tro att han har rätt.

Under mina hittills tio godisfria dagar har jag ersatt mitt godissug med längtan efter mjukt bröd. Jag har inte försökt kontrollera mig eftersom jag inbillar mig att det bara är en fas, men tänk om det inte är det? Alla vet att man blir som man äter, och i mitt fall skulle det betyda oformlig och degig som en limpa. Eller har det redan hänt?

Hundägare

Igår var jag och Elsa på kurs igen. Sista kurstillfället för den bra kursen på Stockholms Hundforum. Elsa var till skillnad från i tisdags jätteduktig och uppförde sig inte alls som en värsting. Nu får vi öva vidare själva i två månader innan det blir fortsättningskurs där.

Jag måste också uttrycka min fascination över hundägare. Igår var vi i Kronobergsparken och tränade, och två gånger kom lösa hundar fram till mig och Studs. Eftersom vi tränade satte jag mig på huk med Elsa framför mig och puttade bort den lösa hunden. Ett ganska tydligt tecken på att jag inte ville ha hunden där.

Hundägare 1: "Är det kurs? Tränar ni?"
Sofia: "Ja"
Hundägare 1: "Jamen då ska vi inte störa."
Sofia: "Tack"
Sofia: (Om vi inte tränat, hade det varit okej då fula gubbe med ful hund?)

Hundägare 2: "Nähä, vill du inte att de ska hälsa?".
Sofia: "Eh, nej."
Sofia: (Ditt rikspucko, du kan väl fråga först?)

Igår när vi gick i Stora Skuggan kom en annan hund springandes fram till oss, och jag reagerade på samma sätt som ovan. Ner på huk bakom Elsa och puttade bort hunden med ena armen. Ägaren satt och fikade och tittade på sin hund, helt utan någon insats att ropa tillbaka den.

Hur tänker folk? Min hund kan ju ha löss, noskvalster eller kennelhosta? Eller bara vara oerhört aggressiv mot andra hundar?

Råkar det hända att en hund kommer fram trots att husse/matte förtvivlat ropar på den och kommer springande efter så känns det okej. Det kan hända alla. "Föräldrar" som inte bryr sig... tvi för dom.

Idag känner jag mig som en urvriden disktrasa

Kursen igår var kaos. Genomgången var kaos, övningarna var kaos, mörkret var kaos och Elsa var totalkaos. Jag vet inte om hon överhuvudtaget märkte att jag var med på kursen.

Just nu känner jag mig omotiverad, ofokuserad och helt tom på energi. Eftersom alla omkring mig dras med sina egna världsomvälvande problem så är någon påfyllning inte heller att vänta. Dessutom har jag lite träningsvärk.

Kanske blir livet lite bättre efter frukost och en kopp te.

På ytan deppig, innerst inne glad

Mina luftvägar känns rena och fina. Det är väl det som är mest positivt just nu. Kan nog tacka löpturen imorse för det. Men fan vad jag springer långsamt.

Negativt:

• Farmor är krasslig
• Jobbet är tråkigt
• Jag är hungrig
• Mamma är hängig
• Jag har inget liv
• Arbetskompisarna är töntiga
• Pedro är smutsig
• Ingen berättar något

Trots att jag förtjänat det flera gånger om så har jag inte ätit godigodigodis på 8½ dag. Det gör mig olycklig.

Fejsjävlabook

Vad alla håller på.

"VA?"
"Har du inte facebook?"
"Varför inte då?"
"Du MÅSTE skaffa det."
"Måste, måste, måste."

Och jag försöker stå emot. Men när till och med mina "riktiga" vänner, som varken är datanördar eller helt förtappade, börjar tjata på mig så är jag nära att ge vika.

Syns man inte, finns man inte. Fejsjävlabookar man inte så är man plötsligt en nobody på kanten. Blir bortglömd. Ratad. Tjatad. Bah.

Nästa vecka så kanske...

Sthlms Hundforum - Brukshundsklubben 1-0

Kursen på Brukshundsklubben igår var sådär. Den på Stockholms Hundforum var bättre. Bättre pedagogik, bättre upplägg och bättre planering. Åtminstone är det min åsikt efter ett kurstillfälle på SBK.

Imorse åkte jag ut på Ekerö för att testa Elsa på fåren igen. Först fick hon träffa working kelpien Kex, sin mamma Saga samt två av sina systrar, Guld och Vilja. Sen åkte vi ut till fåren för att "valla" och den här gången trillade poletten ner. Med det menas att hon okontrollerat kutade runt fåren och sa voff.

Sikta högt

Det är fint där jag bor. Det finns en anledning till att det heter Lappkärrsberget. Fin utsikt. Lilla Studs skulle som vanligt kolla utsikten längst ut på kanten av berget. Så långt ut på de hala stenarna som inte ens jag vågar gå. Det var läskigt. Fattar inte varför hon gillar höjder så mycket.

Idag börjar vi på kurs på Brukshundsklubben.

Sofias Secrets (the Elsa edition)

Plötsligt fick jag så mycket att skriva. Vad ska jag välja? Ska jag berätta om den utmärkta tacogratängen jag lagade enligt Angelicas recept? Eller ska jag uttrycka min enorma skadeglädje över att iaf ett par av de idioter som åkte i bussfilen på E4 vid Järva Krog åkte fast hos fajbjoj motojcykelpolisen?

Eller ska jag helt enkelt berätta att jag och Elsa ikväll hade vår mest seriösa promenad hittills?

Det gör jag!

Hon uppförde sig nästan som en vuxen hund!! Och plötsligt så kändes allt så rätt. Att jag går på kvällspromenad med hunden är precis så som det ska vara. Skön känsla.

Shotsbricka då?

Någon?

Ta med mig

Jag vill åka bort. Bort, bort, bort. Jag behöver se något nytt. Åka på en annan gata. Se några andra träd. Känna en varmare sol. Ladda ett nytt batteri. För helvete!

Huvudet först rätt in i väggen eller välja en annan väg?

Kolla vad gullig hon var! Som en tjock rulle med huvud på.

Ett blankt papper

Jag känner mig just nu som en förhållandevis ointressant människa. Det händer liksom ingenting som för mig framåt. Dagarna rullar på med träning, Elsa, jobb, Elsa, Elsa, Elsa, jobb, Elsa, kvällspromenad i mörkret och läggdags tidigt.

Elsa är ett utomordentligt trevligt sällskap när hon sover eller när hon precis har vaknat. Övrig tid vill man helst sätta handfängsel på henne och snöra ihop näbben. Hon bits värre igen efter en något lugnare period, och jag tror att hon är på gång att byta tänder. Läste en hoppfull artikel om en annan pirayavalp, som efter tandbytet slutade bita helt. Hoppas det händer oss.

Och nu är jag sen igen.

Jag glömde skärp imorse...

...men jag har inte tappat mina byxor en enda gång idag.

Annat viktigt:

• Jag har inte sockerknarkat på 1 dag, 19 timmar och 27 minuter.
• Pappa ställer upp som hundvakt, så om 1½ vecka får jag en valpfri dag.
• Min soffa är utbytt mot en säng.
• Jag blir blöt om fötterna varje morgon och varje eftermiddag.

Det är f-n inte mig det är fel på

Jag är perfekt. Jag är glad och vänlig, möter alltid världen med ett leende. Mot de som är mindre begåvade än mig har jag stort överseende och jag blir aldrig otålig när någon väljer att vara noggrann istället för kvick. Jag har aldrig några fördomar.

Mitt yttre är perfekt. Mina skjortor är alltid välstrukna, mina skor har alltid en precis lagom hög klack och ur handväskan kan jag alltid fiska upp det som kan rädda någons dag - ett plåster, en alvedon eller en tampong. Min mascara rinner aldrig och mitt läppstift sitter orubbligt och glänsande i 24 timmar.

Mitt hem är alltid skinande rent. Kylen är fylld av färsk frukt och grönsaker och varje morgon innan jag springer min vanliga runda i högt tempo bakar jag ett gott och hälsosamt bröd.

Som person är jag mycket ödmjuk.

Det är ganska klart att det inte är hos mig felet ligger, så innan du kritiserar mig nästa gång föreslår jag att du gör en analys av dig själv.

Två möten

Intressant kvällpromenad idag. Första incidenten utspelades när vi promenerade i gräset bakom huset mittemot. Plötsligt fräste det till och en gigantisk katt stod framför oss med rest ragg. Det är oklart vem som blev mest rädd, Elsa eller jag. För en sekund trodde jag att det var en människa, så stor var katten. Efter att vi konstaterat att den var läskig men inte farlig flydde vi platsen.

Nästa möte gjorde vi vid husväggen. Elsa sa voff och gjorde ett jämfotahopp mot en liten klump, som snart visade sig vara en padda. Paddan hoppade framåt och Elsa imiterade, fast sidledes. Hela tiden ögonen på det lilla livet. Skutt skutt. Nyfiken i en strut och rädd som en hare.

Högst upp vinner

Alla som har träffat lilla Studs i offentliga sammanhang, sett hur hon piper, tuggar, studsar, skäller, biter och hoppar, borde följa med ut i skogen en morgon. Då är hon, om inte lugn, i alla fall avspänd och förbannat söt. Det märks hur roligt hon har, med så mycket att titta, lukta, och smaka på. Hon gillar att klättra upp på saker och det är kul ända tills hon väljer den stora sutterängstenen som sluttar snett neråt innan den tar slut med ett stup två meter över marken. Att inte kolla läget längst ut på kanten verkar hon se som ett personligt misslyckande.

Tre flugor och 166 år

Min pappa, min farmor och min Magnus Hult fyller år idag.

Grattis grattis!

Goda minnen

Idag har jag sprungit igen. Kändes helt olustigt när jag skulle ge mig iväg, men sen var det skönt som vanligt. Nackdelen med att springa hos M&D är att hur man än gör så slutar rundan med ungefär 1 km bara uppför. Det ger inga goda minnen att ta med sig till nästa tur.

Efter kursen igår, när Elsa tokdäckat i bilen, fick jag lite valpfri tid. Det var otroligt skönt, särskilt som jag visste att hon var så trött att knappt en jordbävning skulle kunna väcka henne. Jag åt en pizza och fick en hyfsat bra mental energipåfyllning. Energinivån är fortfarande på rött, men jag riskerar inte längre motorstopp.

Och dessutom är jag hungrig igen.

En vecka ensam, tack

Det känns som om jag går runt i en glasbur. Elsa är naturligtvis i den, och även orsaken till den. Jag känner mig mer och mer isolerad från omvärlden och det gör mig otroligt frustrerad. Jag blir på dåligt humör och får kort stubin. Inte ens att träffa vänner gör att jag kommer ur buren, bara mer uppmärksam på att jag befinner mig i den. Antagligen beror det på att större delen av min uppmärksamhet är på Elsa när hon är med. Fan. Det är nästan värre att träffa folk utan att kunna engagera sig i dem till 100%, än att inte träffa dem alls.

"Du visste ju att det skulle bli så här" och "det var ju ditt eget beslut att skaffa hund" är kommentarer jag inte vill höra. Som jag ändå får höra. Att jag mår dåligt av situationen är inte samma sak som att säga att jag ångrar att jag skaffade Elsa, för det gör jag inte. Inte ens när hennes små nåltänder river sönder mina fingrar. Och speciellt inte när hon rejsar och studsar runt i skogen och det fullkomligt lyser i hennes ögon. Men det är förbannat påfrestande att vara ensamstående mamma, och ibland får Elsa ta skit som inte alls står i proportion till hennes utförda brott. Bara för att jag är frustrerad. Och det gör mig ännu mer frustrerad.

Jag vet ju att det kommer bli bättre och bättre, lättare och lättare, men just nu behöver jag semester. Att fiska pirayor i Australien kunde kanske vara avkopplande. I ungefär en minut till finns närmare 80 pistager på mitt konto. Hinner jag ta pengarna och sticka?

Är det okej att äta pizza och godis nu?

Imorse ställde jag mig på vågen för första gången på flera månader. Det var faktiskt riktigt trevligt. Ingalunda hade jag tappat i vikt, men inte heller hade jag ökat. Detta måste anses som fantalantalastiskt med tanke på att jag de senaste månaderna kombinerat syndigt leverne med total brist på fysisk aktivitet.

Nu har jag i alla fall kommit igång igen. Trots att jag hittills bara har haft tre gympass och tre löppass så känns det som om jag aldrig gjort något uppehåll. Mentalt pratar vi nu. Rent fysiskt är det förstås skillnad, men på sikt kommer ju det också att ordna sig.

RastlöS
FrustreraD
GaleN

Dessutom är jag godissugen.
.
.
.
Snart skriker jag.

Teknik som undgått mig

Wow! Jag ringde bilprovningen nyss för att boka om min besiktningstid för gullesaaben. Hela bokningen var röststyrd och allt var jättetufft. Dessutom fungerade det klockrent, även om jag fick skavsår i öronen av att de upprepade all information fjorton gånger. Känner att jag inte hängt med i teknikutvecklingen ordentligt. Det här var roligt!

Repris i Stora Skuggan

Så här kan det se ut en söndag i Stora Skuggan:

Disa serverade en utmärkt Höstgryta med trattkantareller och detta följdes upp av en Hallonpaj med lime och kokos samt en kopp te. Elsa fick grisöra och var snäll. Amen.

En jävel på fickparkering

Pedro är såå liten! Igår kväll skulle jag försöka hitta parkeringsplats hos Magnus Hult, men det var ju som förgjort. Till slut hittade jag världens minsta lilla lucka och tänkte att jag måste försöka. Trixade och knixade och hyllade mig själv över hur jävla bra jag är på att fickparkera. Jag fick plats! När jag väl klev ur Pedro såg jag att min insats knappast var något att skryta med. Jag missbedömde helt Pedros storlek. Han tar slut mycket tidigare än man tror!!

Hos Magnus Hult mumsades det marängswiss och grissvansar, men trots det senare uppförde sig lilla Studs under all kritik. Hon var stressad och övertrött så allt var mest jobbigt. Lyckades i alla fall se en timme av "Att återvända" men sen gav jag upp och åkte hem. Det var synd för trots att filmen var en klockren Mamma-action så var den rolig och jag hade gärna sett klart den direkt.

Inte illa för en nybörjare

Idag var jag och Päls-Elsa ute på Ekerö för att testa hennes vallningsinstinkter. Jag trodde nog att hon skulle vara räddare än hon var, eftersom hon mellan sina sabeltandade tigeranfall är en riktig mespropp. Men i själva verket var det nog jag som hade den mest skrämmande upplevelsen. För att hjälpa Elsa på traven fick jag, hand i hand med kunniga Lasse, se till att befinna mig på motsatt sida eller mitt i fårflocken. Det kan verka som en lätt uppgift, men det var både svårt och jobbigt. Och lite läskigt. Dessutom flög jag som en vante efter Lasse när han drog iväg med fåren.

Till Ekerö åkte vi naturligtvis i Pedro. Jag känner mig väldigt nöjd med mitt köp. Det är plötsligt mycket roligare att köra bil, och ännu roligare blir det när vintern kommer och jag kan installera den fluffiga cerisa rattmuff som införskaffades förra året. Den matchar naturligtvis de cerisa tärningar som redan hänger på plats.