Det finns ingen anledning att sluta

En god vän till mig har sagt: "Summan av alla laster är konstant, slutar jag med något ohälsosamt börjar jag bara med något annat istället." Jag börjar tro att han har rätt.

Under mina hittills tio godisfria dagar har jag ersatt mitt godissug med längtan efter mjukt bröd. Jag har inte försökt kontrollera mig eftersom jag inbillar mig att det bara är en fas, men tänk om det inte är det? Alla vet att man blir som man äter, och i mitt fall skulle det betyda oformlig och degig som en limpa. Eller har det redan hänt?