Igår var jag och Elsa på kurs igen. Sista kurstillfället för den bra kursen på Stockholms Hundforum. Elsa var till skillnad från i tisdags jätteduktig och uppförde sig inte alls som en värsting. Nu får vi öva vidare själva i två månader innan det blir fortsättningskurs där.
Jag måste också uttrycka min fascination över hundägare. Igår var vi i Kronobergsparken och tränade, och två gånger kom lösa hundar fram till mig och Studs. Eftersom vi tränade satte jag mig på huk med Elsa framför mig och puttade bort den lösa hunden. Ett ganska tydligt tecken på att jag inte ville ha hunden där.
Hundägare 1: "Är det kurs? Tränar ni?"
Sofia: "Ja"
Hundägare 1: "Jamen då ska vi inte störa."
Sofia: "Tack"
Sofia: (Om vi inte tränat, hade det varit okej då fula gubbe med ful hund?)
Hundägare 2: "Nähä, vill du inte att de ska hälsa?".
Sofia: "Eh, nej."
Sofia: (Ditt rikspucko, du kan väl fråga först?)
Igår när vi gick i Stora Skuggan kom en annan hund springandes fram till oss, och jag reagerade på samma sätt som ovan. Ner på huk bakom Elsa och puttade bort hunden med ena armen. Ägaren satt och fikade och tittade på sin hund, helt utan någon insats att ropa tillbaka den.
Hur tänker folk? Min hund kan ju ha löss, noskvalster eller kennelhosta? Eller bara vara oerhört aggressiv mot andra hundar?
Råkar det hända att en hund kommer fram trots att husse/matte förtvivlat ropar på den och kommer springande efter så känns det okej. Det kan hända alla. "Föräldrar" som inte bryr sig... tvi för dom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar