Vaknade i morse och ville träna. Autopiloten (som jag gärna kopplar på för att komma iväg på morgonträning) sa att tisdag = löpning. Förnuftet sa att jag inte ska springa på min överansträngda fot förrän den känns helt bra. Men jag ville ju inte yoga igen och till gymmet ska jag imorgon. Bredare än så är inte min träningsfantasi i yrvaket tillstånd, så det blev löpning. (Så här i efterhand skulle jag kanske ändå ha övervägt att cykla till jobbet med hundarna i släptåg istället.)
Åkte till Ursvik och sprang i ungefär fem minuter, sen la jag band på mig och började promenera istället. Det spände i foten och jag BORDE INTE SPRINGA. När jag kom på mjuk, sumpig äng sprang jag lite igen ändå. Kunde inte hålla mig. Den här gången gick det bättre, men ganska snart promenerade jag igen. Sådär höll jag på. En brottningsmatch mellan förnuft och vilja.
Förnuftet vann med typ 15-40, dvs 15 minuter löpning och 40 minuter rask promenad. Och foten känns ungefär som innan så jag tror inte jag har satt krokben för mig själv. Men en reprimand och knäpp på näsan förtjänar jag ändå. Fy på mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar