Jag började dagen som osynlig i poolen. Tekniksimning där jag länge var osäker på om någon ens märkte att jag var där. Faktum är att jag simmade på rätt bra och vattnet hade ovanligt lågt motstånd, så det är möjligt att det faktiskt var svårt att se mig.
Precis innan jag klev upp påminde Ulf mig i alla fall om frekvensen i armarna. Skönt, jag hade tagit form.
Sen blev det inte lika roligt. Distanslöpning, ca 13 km, var nästa punkt. Mattias frågade mig mycket vänligt redan igår vilket tempo jag ville springa i idag, fnös hånfullt åt mitt svar 6:15 min/km och bestämde själv att mellan 5:45 och 6:00 min/km var lagom. Alltså rätt mycket snabbare än jag brukar springa mina långpass. Ångest.
Mattias var dock inte modig nog att själv delta i projektet (?) utan skickade stackars Martin som budbärare, tillika den som fick ta all skit. Åtminstone efteråt. Under andra halvan av löpningen sprang jag mest tyst för mig själv och tänkte fula ord. Jag kan jättemånga.
Under intervalljävlarna häromdagen blev jag skickad en bra bit utanför komfortzonen men räddad i sista stund, innan jag föll över kanten. Idag landade jag som en blodig hög av slamsor, nedanför ruinens brant. Mitt redan låga självförtroende är rejält stukat.
Det blev för många utmaningar på en och samma gång. Jag skulle springa fort, springa med okända människor (läskigaste som finns) och jag blev dessutom avhängd av övriga i gruppen. Psykologiskt jobbigt. Jag pallade inte tempot och all löparglädje jag känt senaste månaderna försvann. Det var en förjävlig runda. Som grädde på moset så konfiskerade Martin min Garmin innan vi stack iväg.
Min adopterade sommarkatt har erbjudit sig att försöka laga den trasiga självkänslan/löparglädjen/motivationen men just nu är status att jag aldrig någonsin vill springa igen.
Trots den totala urblåsningen på förmiddagen hoppade jag ett par timmar senare ner i bassängen för att köra intervaller. Peppad? Nej. Trött? Ja.
Simmade jävligt bra ändå. 5x200m sammansatt där alla hamnade runt 3:33 och 10x100m med paddlar och dolme där majoriteten landade på under 1:30. Det är typ rekordsnabbt. Mycket oväntat.
Jonas var förbi och filmade lite och jag såg på filmsnutten att jag har två saker att jobba på med paddlarna. Dels den inte så oväntade frekvensen, men också att jag faktiskt böjer handleden lite för mycket i draget.
Imorgon väntar:
09:00 Rörlighetsträning i gymmet
11:00 Simning, distans
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar