fredag, maj 27, 2016

Neoprenlöpning, simning och hyllning av en bästis



10 grader och ett lätt, strilande och väldigt blött regn. Perfekta förutsättningar att provspringa med den fantastiska neoprentröjan jag köpte härom veckan. Se om den kan vara något för kyliga swimruns framöver. Snittempot på gröna spåret (inkl. smitväg) i Enebyberg blev rekordhögt. Pga tröjan?

Den var nämligen succé! Eller kommer att vara, om det är kallt i vattnet och inte mer än kanske 15 grader i luften. Är det högre temperatur tror jag det blir för varmt, speciellt med ytterligare ett lager neopren utanpå. Är man varmblodig och normalt klär sig lätt under löpning så är extra neopren förmodligen aldrig ett bra alternativ.

Tröjan var väldigt bekväm att springa i. Satt på plats utan att glida runt. Och för mig som är lite frusen så var det jätteskönt med ett tätt, värmande lager. Och kraften i den doft av svett som slog emot mig när jag tog av mig den efter passet var tillräckligt stark för att golva en isbjörn. Mäktigt. Sitter kvar i näsan (eller huset?) fortfarande, trots att jag noggrant skött min personlig hygien efteråt.

Min gissning är att ett neoprenlinne är helt optimalt.


Och så några ord om igår och distanspasset i Huvudstabadet tillsammans med Theresia. Eftersom det fanns en liten chans att jag skulle köra sprinten på Utö Swimrun på lördag så simmade jag fredagspasset igår. Velade länge och väl om jag skulle simma med våtdräkt eller utan, eftersom det var ungefär minusgrader i luften.

Men titta på bilden ovan. Står det något om våtdräkt? Nej. Alltså kunde jag inte förmå mig att ta på mig den. Kändes som fusk. Jag är så jävla fyrkantig jämt, måste göra som det står. Suck.


Bortsett från två krockar med nytillkomna pappskallar på banan så fick jag feeling under passet. Det var skönt att bara mata på i vattnet i jättelugnt tempo. Kroppen kändes piggare än senast och jag tycker om när jag får simma mycket med hjälpmedel. 800 meter med fenor var som en dröm.

Dessutom är det alltid buskul att hänga med Theresia. Hon är en guldklimp som jag inte i ord kan beskriva hur glad jag är att jag lärt känna. Med henne kan jag prata om allt. ALLT. Förlåt alla mina andra vänner och make, men hon är faktiskt den enda jag kan det med. Hon är rak, har alltid kloka inputs, lyssnar jävligt bra och är sjukt rolig! Dömer mig aldrig. Tack Theresia för att du finns! 

I övrigt är känns det som rätt mycket jag hoppats på inte har gått min väg de senaste dagarna. Jag skulle just nu behöva flera ja-sägare i mitt liv. Och en kram.

1 kommentar:

Sara sa...

Kram! Om än på distans. Du är grym!