Jag kände mig lite vissen igår. Slokörad och uppgiven. En del av mig hoppades att Simfröken inte skulle hinna skicka över nya träningspass åt mig i tid, och att jag därmed skulle slippa simma. En annan del av mig ringde istället upp och bad honom skynda sig. Typiskt.
Körde ett pass på 2300 meter och det var ren misär. Usel känsla. Försöker tänka att det beror på att jag knappt simmat i bassäng på en vecka, då brukar första passet vara lite skakigt.
Så bikinin jag tröstshoppade förra veckan, och som dök upp i brevlådan igår, blev verkligen en tröst. Den var jättefin. Är jättefin. Min första simbikini. Så många år har jag sett mig i spegeln och sett en tjockis som aldrig någonsin ens skulle komma på tanken att ha en simbikini. Tills nu, fukk jä!
Jag är stolt över mig själv och min fantastiska kropp! Jag ser något starkt och vackert.
Jo, för kroppen är rätt amazing. I största allmänhet. Igår var åttonde dagen av min 14-days yoga challenge som jag gör på doyogawithme.com. 45 rätt svettiga minuter.
När instruktionen var att krypa in under ena benet och sedan lyfta på foten och rotera runt och under sig själv på nåt sjukt jävla omöjligt vis så gav jag upp. Ingen idé.
Men så ändrade jag mig. Det största misslyckandet vore att inte ens försöka. Och swopp sa det.
Alltså, hur coolt?! Jag vet inte riktigt hur posen ska se ut egentligen, men att komma så långt som på bilden känns som en av mina största yogarelaterade bedrifter. Så jävla grymt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar