Att vara på vuxenkollo är oerhört intensivt, och då menar jag inte bara rent träningsmässigt.
Hela tiden är det folk omkring en. Nya vänner och gamla vänner. Det blir många intryck att ta in och bearbeta.
Så när alla andra drog iväg på dagens aktiviteter la jag mig ensam vid poolen, men det blev nästan omedelbart molnigt, så jag gick in och kröp ner i sängen istället. Kvällen blev ganska sen igår efter festmiddagen och jag var visserligen oförtjänt obakis idag, men det var ändå skönt att sova en stund (läs några timmar) till.
Efter lunch gick jag ner till stranden och promenerade först långsamt bort mot Alcudia, och sedan tillbaka till Platja de Muro och stenpiren som ligger längst åt andra hållet, mot Can Picafort.
Det var fruktansvärt skönt att få den där tiden på egen hand. Ville inte gå hem, ville inte vara någon annanstans än precis där jag var. Satte mig på piren och önskade att jag kunde stoppa tiden för en stund.
Jag vet inte hur länge jag blev kvar. Satt som fastfrusen och tittade på vågorna i... en timme? Två timmar? Det var väldigt meditativt att följa havets rörelser och jag njöt helt obeskrivligt mycket av att vara själv, att lyssna på musik och att få låta tankarna vandra som de ville.
Sen meddelade Jonas att han och gänget satt på Dakota, en restaurang bredvid hotellet, och behövde all our money and a helicopter, för att kunna betala ut sig, så då fick jag lämna stranden och promenera dit med plånkan.
Kände mig mosig och inte helt redo att träffa människor än men det släppte gradvis och nu känner jag mig väldigt utvilad igen, beredd att ta mig an min sista träningsdag här.
Imorgon planerar jag för yoga, simning och löpning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar