Det här är jag, nu på morgonen. Jag ser pigg ut, eller hur? Glad och förväntansfull inför mina stundande korta intervaller. Men idag stämde ingenting.
Jag började insimmet med att simma 200m ungefär 40 sekunder långsammare än vad jag brukar göra. Tänkte att so be it. Det lossnar nog.
Drog igång den första omgången av 6x50m i fart 3, start 1:00. Det var helt fruktansvärt. Efter att ha simmat hälften av intervallerna på tiderna 52, 55 och 56 sekunder så stoppade jag klockan och kliade mig i huvudet. Jag simmade så knaskatastrofalt att jag blev orolig för mig själv.
Jag borde lägga intervallerna på runt 47 sekunder en vanlig dag, och en dålig dag på kanske högst 50. Inte på 55. Aldrig. Körde klart resterande tre intervaller med start 1:15 (55, 56, 57!) och sen badade jag av och gick hem. Struntade i resten av passet. Någon gång måste vara den första för det också.
Känner mig förvirrad och lite frustrerad. Men ändå oväntat lugn. Det här är givetvis som att få en oskön handflata i fejset men jag har haft kraftig medvind så länge nu att en dipp inte är helt oväntad. Jag hoppas den blir lika kort som den var djup, för imorgon kväll vill jag vara tillbaka på topp.
Det här är jag, igår. Sista passet i min 14-dagars yogautmaning med Fiji McAlpine. Var trött efter löpningen och genomförde det bara för att äntligen få det överstökat. Jag är less på Fiji nu.
Eftersom jag nästan alltid yogar ensam hemma framför min skärm så har jag svårt att avgöra svårighetsgraden i den armbalans jag gör på bilden. Det kanske är gängse praxis att man klarar den, men jag känner mig helt galet häftig och ball! Riktigt jäkla stolt faktiskt. Jag är stark!
Hela dagen igår gick jag runt och var avundsjuk på alla som körde Utö Swimrun i helgen. Samma känsla som jag hade förra året när jag inte sprang Stockholm Marathon. Kunde inte beskriva det bättre nu än vad jag gjorde då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar