Omtumlande och överväldigande

Simskolan igår var superkul!

Världens bästa Hasse på kanten, ett upplägg jag inte kände till i förväg och finaste simkompisarna. Eftersom mitt eget uppdrag som simfröken är slut för terminen så kunde jag fika med gänget innan träningen drog igång. Dessutom fyllde Jenny år och Maria var äntligen hemma från Australien.

Upplägget på gårdagens träning var enligt följande:

200 insim
     4x25 minska antalet armtag med två per 25:a
2x250 voltvändningsfokus, ingen andning på det röda
     4x25 andningskontroll (4-takt, 3-takt, 2-takt, 1-takt)
2x200 voltvändningsfokus, ingen andning och lätt fartökning på det röda (resten löst)
     4x25 andningskontroll (max två andetag per 25:a)
2x150 voltvändningsfokus, ingen andning och f3 på det röda (resten löst)
     4x25 10-15-20-25m hårt, resten löst

Två ord som kan sammanfatta hur mitt liv har känts på senare tiden är omtumlande och överväldigande. Det är så mycket positivt som sker, och jag förstår egentligen inte varför det händer. Just mig. Just nu. Men jag försöker att bara ta emot och vara öppen, ödmjuk och se vart det för mig. Inga förutfattade meningar.

Även mina resultat i vattnet gör mig ödmjuk. Jag simmar plötsligt så snabbt att jag knappt fattar det själv. Jag är så otroligt glad över det. Glad och tacksam! Kolla tiderna från igår på bilden ovan. Vilket jäkla tempo, utan att det var meningen eller ens särskilt jobbigt! För bara något år sedan var det här ouppnåeligt, och nu plötsligt händer det.

Det är en oslagbar känsla att gång på gång förvånas över sin egen utveckling. Det gör allting så värt och kicken jag får är obeskrivlig.