Inspirationsdag i Kumla

Igår åkte jag och Trattmaja till Kumla för att hälsa på Fia och få lite ny träningsinspiration. Min motivation att träna lydnad och spår har varit väldigt liten ganska länge och den mesta träningen har skett på agilityplan. Inget fel med det, men eftersom Rekan ska ha valpar så småningom så förväntas det att hon presterar något inom brukset, eftersom det är de meriterna som gör valparna eftertraktade.

Vi började med att visa upp våra färdigheter, vilket gick sådär. Som man säger på bred östgötska: "jämt när man ska visa så går det inte!". Linförigheten var, låt oss kalla det "väldigt avspänd", och Reka var inte alls med mig. Mitt fel, jag förberedde henne dåligt och skulle ha lämnat kopplet eftersom vi är ovana med det. Dessutom är det, och har alltid varit, lite begravningsstämning över mitt fotgående. Jag behöver bli skojigare! Lämnade över Rekan till Fia och hon var en mycket roligare tant att gå fot med. Kul att se hur fint Tratte kan gå, har aldrig riktigt sett henne från det hållet. Härlig energi och fin position. Bara att se det var inspirerande!

Sen fick jag hjälp med hur man kan lära in framförgående och det tyckte Reka var jättekul. Jag också! Inte alls svårt, bara att nöta så kommer hon fatta snabbt. Ingen anledning till oro.

Överlag så insåg jag att vi kanske inte är helt genomusla trots allt och att vi faktiskt har grunderna till väldigt många moment, även fast vi mest småtränar dem på promenaderna. Har alltid sagt att Reka har allt man kan önska sig av en hund och det står jag fast vid. Hon är alltid positiv, har alltid mycket energi och glädje, är alltid trygg och enkel att hantera. Lite smålarvig ibland men charmig. Fantastisk liten tjej!

Nu ska vi träna!