I år blev jag uppgraderad till Fjällvandring 2.0. I praktiken innebar detta att vi den här gången skulle släppa leden och knata rätt ut i spenaten. Så det gjorde vi, efter att första ha följt leden från Vålådalen förbi Stensdalen. Stensdalen skulle enligt ryktet vara en av de allra vackraste fjällstugorna, så när vi möttes av två rätt sunkiga baracker kunde jag inte låta bli att fnissa lite.
Det visade sig att fjällstugan vid Stensdalen brann 2010, vilket ju faktiskt inte var roligt alls, men att de nu höll på att bygga upp den på nytt. Vi fortsatte förbi Stensdalen och vek av från leden någonstans halvvägs mot Stjänta. Efter 11 timmar på tur slog vi upp tältet. Jag hade hunnit bli lite trött och missmodig vid det laget. Det hade börjat regna och vi hade en otroligt svettig stigning uppför berget. Tog helt slut på mig. En vaskning av min svettiga kropp i en kall fjällbäck gjorde dock susen, och snart var jag gladare och piggare igen. Kroppsrengöringen var faktiskt så lyckad att den processen upprepades även andra kvällen.
Som tur är var även maten på denna vandring uppgraderad till 2.0. Vi köpte Kokbok för friluftskockar och den var en succé! Vi åt kungligt hela vandringen! Allt var förberett in i minsta detalj och matlagningen gick snabbt och lätt, även denna första kväll när regnet slog mot tältet.
Andra dagen var vädret fint och vi fortsatte längs Västra Bunnerstötens östra sida. Målet var att slå läger öster om Bunnersjöarna på andra sidan berget men vägen runt kändes oändligt lång. Det var lite jobbigare att gå i spenaten än på leden förstås men vi kämpade på alla tre. Rio skötte sig exemplariskt hela tiden och stack lyckligt näsan i sin klövjeväska efter varje paus. Full av energi och glädje!
Vi hittade en jättefin lägerplats andra kvällen, efter 8 timmar på tur. Under natten blåste det fruktansvärt mycket och sista dagen när vi gick ner till Tjallingen hade vi en vidrig motvind, men ryktet gick inom vår lilla grupp att det skulle finnas en våffelstuga vid Tjallingen, och även om det var oklart om den var öppen så höjde tanken på den motivationen ordentligt. När vi kom ner visade det sig att våffelstugan var stängd, men nu var det ju så nära "hem" att vi höll humöret uppe ändå. Längs vägen mot Storulvån blev vi mötta av M&D som tillbringat tre dagar på fjällstationen och gjort dagsturer, och tillsammans promenerade vi tillbaka dit. I vinden. Vid Sylarna hade det uppmäts 28 m/s i byarna...
Kvällen avslutades med dusch och en god middag på Storulvåns Fjällstation och morgonen efter åkte vi hem i samlad tropp. Utom Jontan som lämnade redan kvällen före, tog nattåget till Stockholm och var i London ungefär samtidigt som vi kommit till Ytterböle. Bizniz.
Till nästa års vandring, var den nu må bli, ska jag ha gjort följande korrigeringar av utrustningen:
- Köpt nya tunna, lätta regnbyxor som är bekväma att gå i
- Skaffat nya, bättre strumpor
- Skaffat ny, mer lättfylld vattenflaska
- Göra portionspåsar även av noshörningsgodiset
- Köpt egen lättviktshanduk
- Ha en ren tröja att ta på efter varje dags vandring
- Lägga ännu mer krut på maten, kanske bära med vin?
- Skaffat nytt, större tält med större absid
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar