Planerar du att lägga ett bud på min lilla fladdermus så är idag inte rätta dagen. Idag är hon dyr.
Igår tappade jag ett örhänge. Finörhänget som Jonas gav mig på vår ettåriga förlovningsdag. Ett sånt där öris som man inte tappar bort. Någonsin. Och ändå var det just det som hände igår.
Upptäckte när jag åkte hem att örhänget saknades i ena örat. Då satt jag i bilen och det kunde ligga i princip var som helst. I bilen, hemma, på jobbet, i skogen... En stor klump bildades i min mage och jag kände mig fruktansvärt ledsen och uppgiven.
Kröp runt på golvet när jag kom till jobbet idag och letade. Försökte intala mig att jag skulle hitta det, för tror jag det inte kommer jag inte heller göra det. Men jag kände mig ärligt talat rätt uppgiven. Hittade det förstås inte och satte mig och jobbade.
Plötsligt kommer Rekisen fram till mig med något i munnen. Resten kan du lista ut själv. Fantastiska hund!!!
Det konstiga är att pluppen på örhänget var kvar, vilket betyder att jag inte kan ha satt på mig örhänget igår morse. Var jag gjort av det är mycket oklart, jag har svårt att tänka mig att jag inte skulle satt fast det i örat, men bevisen säger uppenbarligen något annat.
Så inte nog med att det är osannolikt att Reka hittar örhänget och ger mig, det har också följt med mig, på kroppen eller i håret eller gud vet var, från hemmet, via bilen, till jobbet. Kanske även på promenad. Och sen har det trillat av på jobbet så att Reka kunnat hitta det. Det är så man inte tror det är sant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar