Hade en härlig känsla i vattnet idag! Hamnade i någon form av glädjerus över att jag har lärt mig simma och hur häftigt det är att glida fram i vattnet tillsynes utan ansträngning.
Dessutom kändes det oerhört lyxigt att bara simma 50:or, även om det var 60 st, och dessutom i lugn fart. Som ett intervallpass man inte behöver anstränga sig på! Win! Simning är toppen!
Och som för att påvisa poängen med att envisas ha Garmin på armen, trots att inga "riktiga" simmare har det (ahmen duuuurå... ba öööhh), så har jag gjort statistik över varenda sekund under dagens pass.
Andra varvet sammansatt gick lite snabbare än tänkt, men jag dealade med mig själv och sa att det var okej, förutsatt att jag höll mina tider resten av passet. Det kunde jag ju förstås omöjligt veta där och då, men jag klarade det utan svårighet. Alla farter var väldigt modesta.
Lite ostadig inledning, om man nu kan säga det om en diff på två sekunder, men sen ordnade det upp sig.
Att diagrammet ser lite märkligt ut beror på att jag simmade som en fukking klocka. Fenor är min OS-gren. 16/20 stycken gick på 44 sekunder. Resterande 4/20 på 43 sekunder.
Gissa var jag fick feeling och började tävla mot snubben på banan bredvid, trots att jag försökte stoppa mig själv? Det hade kunnat vara värre.
Ja, så vad säger du om den statistiken? Inte så dumt med klocka ibland va?!
Igår var det lottdragning för Ötillö. Jag hade en lott med Linda och en lott med Linda och gick ändå därifrån lottlös. 16 damlotter var sålda och det fanns 2 platser att slåss om.
Jag hade blivit sjukt glad över att få chansen att köra loppet, men eftersom jag inte ens kan springa än så känns det inte som hela världen. När det är meningen så händer det, och jag hoppas det är när jag är i bättre fysisk (och mental) form än just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar