Igår på simskolan hade vi tidtagning på 200 meter. Vi brukar göra sånt två gånger varje termin, en gång i början och en gång i slutet.
Jag gnällde lite här på bloggen över att jag missade senaste tillfället i december, och jag såg verkligen fram emot en lägesavstämning igår. Att det skulle bli något rekord var dock uteslutet.
Jag och Tom-Tom-Tommy simmade tvåhundringar i fredags och då fick jag ta i för kung och fosterland för att komma under 3:40, visserligen efter 15 st, men förväntningarna var inte skyhöga inför tidtagningen.
Frågade fröken Hans innan vad han tyckte var en rimlig tid för mig att sikta på, men diplomatisk som han är svarade han att han skulle vara nöjd så länge jag hade en negativ split, oavsett tid. Han har lärt sig att aldrig säga något i klarspråk, för man vet aldrig hur jag reagerar. Kan bli ett jävla liv.
Någon negativ split blev det tyvärr inte, men jag försökte! Första hundra gick på 1:35 och andra på 1:39. Inte särskilt negativt, men inte så stor skillnad heller. Jag känner mig faktiskt väldigt nöjd. Hade nog förväntat mig något i den här stilen tror jag.
Känslan var bra, men jag saknade att ha någon att rejsa mot, som David senast. Dels blir det roligare och dels är det sjukt mycket lättare att ge det där lilla extra. Hade säkert kunna droppa en sekund eller två med rätt motstånd.
Nu ser jag fram emot nästa gång vi gör det här, efter en vårtermin med mindre långa och långsamma distanser och fler intervaller. Är astaggad! Tycker tidtagning är jätteroligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar