Även jag var måhända en gnutta dramatisk. Och lite korkad. När det började blåsa på så tänkte inte jag "nu kommer regnet och åskan hit" utan "jag hinner ner till nästa lift". Dödsdumt.
När jag befann mig mitt mellan två liftstationer började det regna kraftigt, vilket snart övergick i smärtsamt hagel, samtidigt som det åskade och blixtrade. En smula handfallen tog jag skydd under träden, osäker på om det var en bättre eller sämre plats än den öppna backen framför mig.
Ovädret ville inte ge med sig och till slut lämnade jag träden jag tagit skydd under och började ta mig ner mot liftstationen.
Försökte hålla mig så mycket under träden som möjligt då det kändes tryggare, så jag lämnade stigen och "gick" rakt ner längs med skogsbrynet. Vissa ställen innebar det mer av ett hasande, då haglet och de våta grenarna på marken var snuskhala.
Blöt och kall kom jag i alla fall lyckligt ner till liften och så småningom till hotellet. Är glad för det. Kändes som en nära-döden-upplevelse.
Men ingalunda blev jag avskräckt! Trots att molnen låg som ett lock över dalen så tog jag City Xpress upp till Mittelstation idag. Det blev starten på en helt fantastisk dag!
Jag promenerade upp till Schmittenhöhe, en stigning på ungefär 700 höjdmeter. Satans smörgås vad det var jobbigt! Jag är långt ifrån min forna form och ganska säker på att jag kommer att ha svårt att gå imorgon.
Stannade till vid sjön nedanför Glockerhaus och pustade ut. Njöt av solen, livet, värmen och att jag faktiskt kom ihåg att ta på mig solkräm på morgonen. Spf50.
Träffade några hårigare lirare längs vägen och stannade en stund för att snacka. De svarade dock inte, antagligen pga spårkförbistring.
Gjorde flera stopp längs vägen. För att vila, för att äta medhavd smörgås, för att dricka läsk, för att köpa vatten, gå på toa osv. Det var verkligen absurt jobbigt att gå uppför men jag har saknat den där känslan så länge. Du vet, när man får ta i, svettas och anstränga sig! Det var underbart!
Jag hade liksom ingen riktig plan för dagen men jag ville inte gå ner från berget så jag förlängde och förlängde min runda. Det slutade med att jag promenerade hela vägen ner till Zell am See. Och jag hittade en liten omväg så att jag skulle slippa gå samma stig som dagen före.
Jag gick ungefär 700 höjdmeter upp, kanske 1000 höjdmeter ner och sammanlagt 16 kilometer. Har redan träningsvärk i hela benen. Låren är värst och jag fasar för imorgon. Men foten känns ingenting!
Slutligen. Jag vill göra det här igen. Jag vill göra det här hela tiden. Hela konceptet var perfekt för mig. Hotellboende i stan, massor av möjliga dagsturer som kan förlängas eller förkortas efter behov. Jag önskar jag hade varit på berget alla dagar vi varit här, inte bara de två sista. Det var så vackert att min mage gjorde volter. Det brukar den annars bara göra av turkost vatten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar