Riddarfjärdssimningen 2017 serverades i regn och det gjorde absolut ingenting. Man är sällan bättre rustad än iklädd våtdräkt. Lagom tills jag fick min medalj i handen sprack det dessutom upp.
Jag gjorde ett väldigt, väldigt bra lopp. Det är den sammanfattade versionen av min race report.
Precis som förra året simmade jag det korta loppet på 1609 meter, en bra formcheck inför nästa helgs halvironmanstafett. Mina mål var som vanligt att hitta bra fötter och vara rejält trött när jag var klar. Dessutom ville jag gärna slå tiden på 29:33 från förra året.
I starten (och i målet) träffade jag massa trevliga vänner och det blev inget insim att tala om. Det fick istället ske under loppet. Tog häng på två snabba ungdomar i gula mössor och låg fint bakom deras fötter en bra bit. Men jag kände att tempot var lite för tufft och jag var tveksam till att orka hålla det hela loppet. När de ökade ytterligare så bytte jag fötter. Mycket bra gjort!
De nya sulorna tillhörde en Martin (jag tror han hette så, vi pratade i målfållan efteråt) och var perfekta. Jag fick ta i men kunde behålla tekniken och blev inte stressad. Det flöt på riktigt bra.
Faktum är att jag enligt Garmin simmade med en negativ split - 1:41/100 den första kilometern och 1:36/100 de avslutande 600 meterna - trots att min känsla var precis tvärtom.
Totaltiden blev 26:38 och jag kapade alltså nästan tre minuter på min tid från förra året. Känns mudderfakking jävla bra, speciellt med tanke på att jag inte var så värst jättepepp innan loppet och att jag haft några lite svajiga dagar. Det gav en 13:e plats av 91 startande damer.
Är rätt säker på att mycket av förbättringen ligger i draftingen. Det är the shit. Poseidons gåva till simmaren.
1 kommentar:
Grattis!! 3 minuter är mycket tid att kapa, grymt bra!
Skicka en kommentar