Ibland, faktiskt mest hela tiden, är det svårt även för en högmotiverad flicka som jag att komma iväg och simma. Jag är ofantligt trött jämt, och det är mycket energi som måste uppbringas för att jag ska komma över tröskeln och iväg. Det är inte alltid den energin finns, men jag prioriterar simningen. Liksom mina jobb. Sen finns det oftast inte så mycket kvar till annat.
Sociala medier är gjort för positiva nyheter. Jag gillar det. Det är meningen att man ska visa nybakat bröd, stora leenden, solnedgångar och ett perfekt liv. Sådana saker som gör att man kan trycka Gilla! De flesta förstår, och kanske förtränger, att verkligheten förmodligen ser annorlunda ut bakom fasaden.
Jag vet inte vart jag vill komma någonstans med det där, mer än att säga att jag har svårt att få till träningen ensam just nu för att livet är tufft. Då är det fint att ha vänner till hjälp.
Igår bjöd Rex in till ett tidigt morgonpass i Huvudstabadet och det gjorde att min träning blev av. Väl i bassängen körde han sitt eget race, medan jag tragglade mig genom min plan i sällskap av Bengt. När jag ville fuska sa Bengt stopp. Istället fick jag ta i lite till och vips så hade jag ett väl genomfört pass att registrera på Funbeat.
Dessutom berättade Garmin för mig att jag simmar snabbare än 88% av deras användare. Det var fint att höra igår, när det kändes som att jag var så långsam att jag knappt höll mig flytande.
Idag höll jag ett PT-pass kl. 07:00 i Huvudstabadet. (Är du också sugen på personlig simträning? Läs mer på aqtivate.se) När jag ändå var där var det ganska lätt att hoppa i vattnet och gneta igenom ett distanspass på 4100 meter. Ja, det står 4300 meter på pappret men jag hoppade över 8x25m voltvändningar eftersom jag simmade i en 50-metersbassäng. Skippade även alla "2 min extra vila" under huvudserien. Passet tog lång tid ändå.
Nöjd med veckan så här långt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar