måndag, juli 24, 2017

Mormors rumpa, 5,8 km genom Drevviken


Tänka sig! Det blev en söndagssimning också. Jag hade vaga planer på att simma Kärsön runt, men när Micke föreslog en Human Ambition-simning på 5-6 km genom Drevviken istället så kändes det betydligt mer lockande än att dänga ut på Drottningholm.

Jag hade på känn att ett par fenor var en bra idé att ta med, för att öka mitt potentiella fartspann en aning, och jag hade rätt. Laguppställningen bestod av Micke, Giordano, Peter, Johan, Camilla, Johan och mig.


Känslan första kilometern var helt magiskt bra. Jag var så stolt över mig själv och över de framsteg jag gjort i vattnet. Vi simmade snabbt, det kände jag, men jag gled med helt utan svårighet. Så GRYMT!

Passade på att fokusera på tekniken och hade stunder när det kändes som att allting bara stämde.


Efter en stund kom vi fram till en ny klippa att hoppa från. Lägre än igår, but still... 3-4 meter kanske. Jag är så sjukt modig. Plums i ba. Rätt ner. Awesome.

Tydligen finns det något som heter mormors rumpa i Drevviken. Vår guide/coach var dock lite osäker på vilken klippa det var, dock inte den vi hoppade från. Men vi simmade förbi Dinkelspiels residens (rip). Bildande.


Efter hoppet lånade Micke ut mina fenor till Johan och jag la bakom honom och draftade. Efter en stund började det värka i höger bröst(muskel?) på ett lite obehagligt sätt, men jag simmade vidare. Plötsligt när jag sträckte ut så högg det till så kraftigt att jag var tvungen att stanna. Flöt på rygg en stund och försökte lugna mig, men kunde inte riktigt simma vidare.


Lyckades i alla fall ta mig till de andra och efter 15 minuter på klippan kändes det bättre. När jag hoppade i var allt som vanligt igen. I kanske 5 minuter. Sen kom värken och gick under resten av simturen med varierande kraft. Vid vissa tillfällen kunde jag bara ligga på rygg och bensparka. Försökte tänka på annat, typ små gula enhörningskycklingar med näbb. Don't ask.


Simningen var ändå helt fantastiskt fin och jag förbannar att jag inte kunde njuta fullt ut av den. Jag hade kunnat fortsätta dubbelt så länge om jag inte haft ont. Helt underbart! Me wants repris.

Som grädde på moset släppte värken i bröstet så fort jag kom upp. Jag vet inte vad den berodde på men jag tar för säkerhets skull ett par dagars vila. Förra veckan var en riktigt, riktigt bra simvecka och lite återhämtning gör mig gott.

Inga kommentarer: