Jag simmade imorse. Varje lördag kör Human Ambition Swimmin' Safari på olika platser runt om i Stockholm. Vi har till exempel simmat runt Lilla Essingen och Långholmen tidigare, och imorse hade turen kommit till Ingarö och Björnö Naturreservat.
Det är långt till Värmdö och när Google Maps förkunnade 50 minuter till mötesplatsen kände jag mig tveksam till att åka, men det var SÅ värt resan. Vattnet var kyligt men hanterbart och det är faktiskt häftigare att simma i havet än i sjöar. Jag hade glömt att det trots allt är en viss skillnad.
På passen med Human Ambition brukar deltagarnas erfarenhet och nivå variera, och man vet aldrig riktigt innan man är där om simningen kommer bli lugn eller hård. Idag lutade det åt det senare, men jag passade på att suga tag i Mickes tår och drafta bakom honom så mycket jag kunde.
Det gjorde ansträngningsnivån hyfsat behaglig större delen av tiden förutom när han fick för sig att öka tempot. Från hans synvinkel var det förmodligen från slowmo till långsam arbetsfart, men jag fick ligga på ordentligt för att inte tappa honom då. Väldigt roligt! Jag känner mig stark.
Avslutade med att helt dödsföraktande kasta mig handlöst ut från en klippa 7-8 meter över havet. Vilken jävla grej! Jag var länge högst tveksam till genomförandet. Velade flera minuter och kanske grät jag också någon liten tår medan jag samlade mod, eftersom jag visste att fast jag inte ville så var jag tvungen att hoppa. Ibland är det bara så.
När Micke inte orkade vänta nedanför i vattnet längre utan hotade med att gå upp så hoppade jag. Någon var ju tvungen att fiska upp liket och ta hem till mamma och pappa.
Spoiler alert! Jag lever fortfarande.
2 kommentarer:
Jag måste ta mod till mig och hänga på både på safari och Hellas-sim... Du är så tuff och härligt modig! En sann förebild för mig! :-)
Det tycker jag att du ska göra! Vad är det som känns läskigt?
Tack, vad snäll du är!!!
Skicka en kommentar