Igår simmade jag svinsnabbt. Det var första passet på länge i bassäng (utan våtdräkt) och sådana pass brukar historiskt sett mest vara misär. Igår - ingalunda! Jag hade det stora nöjet att simma tillsammans med Fröken som behövde lite simspiration inför kommande swimrunlopp.
Antagligen var det därför jag simmade så snabbt, Hasse plockar alltid fram det bästa ur mig i vattnet. Jag försöker impa på honom och då tar jag i lite mer. Det är en av anledningarna till att han får axla det ärofyllda uppdraget att vara min tränare.
Exempel på min framstående simning igår är 3x100 fart 1-3 på 1:47, 1:42 och 1:35 samt 8x100 fart 3 start 2:00 där jag simmade första fyra med fenor på runt 1:25 och de sista fyra med paddlar och fenor på 1:18 ner till 1:14. Men det blev lite jobbigt där på slutet.
Dessutom fick jag blommor som tack för helgen i Hallstahammar och en väldigt spännande bok av Simfröken - "Peak: vetenskapen om att bli bättre på nästan allt". Ser fram emot att läsa den.
Den handlar om att ingen är begränsad till talang. Vi skapar själva gränsen för våra förmågor. Vart vi än vänder oss från idrott och musik till naturvetenskap och näringsliv finns människor som uppvisar extraordinära förmågor. Människor som vi gärna kallar särskilt begåvade eller talangfulla.
Men Mozart föddes inte med absolut gehör och Zlatan har inte kunnat luta sig enbart mot talang. Det handlar i stället om träning och övning och framför allt rätt sorts övning vilket K Anders Ericsson visat i sin banbrytande forskning. Så tiotusentimmarsregeln finns inte, stämmer inte.
Efter bassängpasset bytte jag simväska till den för öppet vatten och drog till Sjöhistoriska där jag träffade krigarprinsessorna till höger i bilden ovan. Det är troligt att dessa kvinnor, var och en på sitt sätt, faktiskt är världens två skönaste brudar. Borde finnas någon officiell notering om det på lämplig plats?
Målet med träningen vid Try Triathlon var att söka stök och hitta mitt inre Zen i simningen trots trängsel. Den här gången la jag mig mitt i fältet men inte heller denna gång var det särskilt trångt. Eller så blev jag bara inte störd.
Efter en stund hade jag helt fritt vatten rakt mot bojen, som jag sen rundade jävligt snyggt, och efter det fick jag feeling och sket i att trängas.
Fokuserade istället om att simma om en snubbe de sista meterna. Kände samma kraft i kroppen som jag gjorde i spurten på Vansbro tjejsim. Jag är så jävla bra. I största allmänhet och i vattnet i synnerhet. Slut på meddelandet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar