Det känns som om jag går runt i en glasbur. Elsa är naturligtvis i den, och även orsaken till den. Jag känner mig mer och mer isolerad från omvärlden och det gör mig otroligt frustrerad. Jag blir på dåligt humör och får kort stubin. Inte ens att träffa vänner gör att jag kommer ur buren, bara mer uppmärksam på att jag befinner mig i den. Antagligen beror det på att större delen av min uppmärksamhet är på Elsa när hon är med. Fan. Det är nästan värre att träffa folk utan att kunna engagera sig i dem till 100%, än att inte träffa dem alls."Du visste ju att det skulle bli så här" och "det var ju ditt eget beslut att skaffa hund" är kommentarer jag inte vill höra. Som jag ändå får höra. Att jag mår dåligt av situationen är inte samma sak som att säga att jag ångrar att jag skaffade Elsa, för det gör jag inte. Inte ens när hennes små nåltänder river sönder mina fingrar. Och speciellt inte när hon rejsar och studsar runt i skogen och det fullkomligt lyser i hennes ögon. Men det är förbannat påfrestande att vara ensamstående mamma, och ibland får Elsa ta skit som inte alls står i proportion till hennes utförda brott. Bara för att jag är frustrerad. Och det gör mig ännu mer frustrerad.
Jag vet ju att det kommer bli bättre och bättre, lättare och lättare, men just nu behöver jag semester. Att fiska pirayor i Australien kunde kanske vara avkopplande. I ungefär en minut till finns närmare 80 pistager på mitt konto. Hinner jag ta pengarna och sticka?
4 kommentarer:
Jag förstår hur det känns även fast mina är vanliga barn och ingen huggbitande energiknippe. Men var ålder har sin charm även om man bara längtar tills nästa förhoppningsvis lugnare period. Gå med i Facebook och skaffa och hitta lite gamla vänner det gör jag och det är jätteskoj.Kramar isabella
Alla tjatar om facebook. Jag vägrar!! =) Kram!
ja, det är frustrerande att ha hund ibland. men sen en dag lyckas man fixa hundvakt och går hundfri på en nollepub, träffar en söt kelpievalp att klappa lite på, och inser att hund är ett himla trevligt festinslag och att man faktiskt mest känner för att dissa festen och åka hem till sina egna hundar. :)
Jag förstår hur du känner. Ibland är man såååå slut. "Småbarn" suger som musten ur en, men precis som du säger om Elsa; när jag ser Lowa rejsa och studsa runt i skogen och det fullkomligt lyser i hennes ögon finns det inget att ångra...
Skicka en kommentar