Idag blev jag rädd. Skrämd på riktigt, inte på låtsas. Så nu tröstar jag mig med två chokladkulor från Lindt. Läskigt goda.Det otäcka inträffade imorse när jag promenerade längs elljusspåren i Kista. Att jag är mörkrädd är ingen hemlighet. Inte heller att jag sen the arrival of Elsa har tvingats ut i den svarta soppan vare sig jag vågat eller inte. Elljusspåren är förvisso upplysta, men det gör bara skogen vid sidan om ännu mörkare.
När vi banade vår väg över det enda ställe längs vägen som inte är upplyst hördes ett skrik från skogen. Det kan ha varit ett djur eller det kan ha varit någon som slaktade en gris. Det kan också ha varit en människa som skrek i smärta och panik. Jag blev rädd. När jag såg att Elsa blev rädd och ville springa därifrån med svansen mellan benen blev jag inte direkt lugnare.
Tack vare min stora förmåga till självbehärskning nöjde vi oss med att gå till bilen i raskt promenadtempo istället för att rusa i vild panik. Även om panik var känslan jag hade. När vi kom till bilen formligen kastade sig Elsa in i baksätet, och jag in bakom ratten.
WRROOOM!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar