Jag har ont i varenda kvadratcentimeter av min späda kropp och jag är så trött att jag skulle kunna somna mitt i en mening. Varför? Jag och Krokostuds har ägnat oss åt kollektivtrafiksåkande ikväll, för att komma till och från vår kurs. Det känns som om ansträningen har fått mig att utveckla hjärntumör.Den förbannade luddiga lilla grisen slet och drog i kopplet, skällde i bussen, bet mig, bet mig igen, ylade, studsade, gnällde och for runt. Det var millimeter från att jag gjorde om henne till julgranskula. Till hennes fördel måste dock sägas att även om hon var betydligt jobbigare idag än senast vi åkte kollektivt till kursen så kändes hon aningen mindre stressad bland folk. Både framsteg och bakslag alltså. Men ändå. Jävla hund.
Mina axlar behöver massage och jag behöver en kram. Eller två.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar