Igår eftermiddag nollställde vi räkneverket, jag och Elsa. Vi börjar helt enkelt om, och detta med en ny insikt. Jag har kommit fram till att lilla Fladder är lite nonchalant, och att jag helt glatt släpper igenom alldeles för mycket."Oj, ingången blev sned! Jamen hon sitter ju ändå vid min sida! Bra gjort, Elsa!"
Så Grisen behöver aldrig riktigt koncentrera sig till 100%, för det slutar ändå med nåt kul. Hon får nästan belöning för att hon finns!
Igår på promenaden hem från jobbet så testade jag lite fotgående och vändningar på stället enligt min nya princip. Perfekt placering och koncentration, annars ingen belöning. Samma sak nu på morgonen. Och det funkar! Ett par matta försök först, sen kändes det som att hon började anstränga sig och fundera över vad det var jag bad henne om. Det var roligt att se!
Hon kanske behöver en större utmaning än vad jag har gett henne, och att bristen på det har gjort att hon hellre svansar runt och larvar sig än fokuserar på mig. Jag vet inte hur det här hade kunnat hjälpa mig på tävlingen i söndags, men möjligen hade hon inte noterat det som skrämde henne om hon istället hade ägnat all sin uppmärksamhet på mig - världens roligaste matte!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar