Vänner består

Jag har funderat över det här med vänner. Fredde skrev tidigare i sin blogg (som jag tyvärr inte längre kan länka till) att han anser att vänner kommer och går men att sånt är livet.

Det har jag funderat på. Är det verkligen så?

Till viss del håller jag med. Människor växer ifrån varandra. Man kanske förenades av ett gemensamt intresse som inte längre finns kvar eller man har slutat att få ut något av vänskapen. Men samtidigt så finns det något i mig som säger att det inte behöver vara så.

I min värld är en bra vän en vän som består. Som inte kräver något av mig och som inte heller jag kräver något av, men som är beredd att plocka upp tråden precis där vi släppte den och låta allt vara frid och fröjd med det. Som accepterar att livet förändras men som inser att det inte alltid måste påverka grunden till vänskapen. Många av de som var nära vänner till mig ser jag fortfarande som det, trots att vi har en nästan obefintlig kontakt.

Bella är ett fint exempel. Hon och jag ses kanske två gånger om året och däremellan pratar vi knappt med varandra. Ändå är hon en av de tre jag kallar mina absolut bästa vänner.

Mina vänner, nuvarande som tidigare, har varit med att forma mig till den jag är och det kommer jag alltid vara tacksam för. Oavsett vad som händer med vänskapen och hur ofta den uppdateras. En elefant glömmer aldrig!