Jag skulle inte titta

Min officiella tid för Premiärmilen blev 59:14, alltså hela 1 sekund bättre än jag först trodde. Hade jag inte softat lite efter 5 km och gått och druckit vatten hade jag kommit under 59. Det hade varit schysst. Man måste inte dricka under 10 km.

Hur som helst. Förutom att se sin tid vid 10 km (och 5 km, 29:32) kan man även se sig själv springa i mål. Vad är det för sadistisk människa som kom på den bra idén? När jag såg mig springa i mål på SpringCross för några år sedan gav det såna psykiska men att jag slutade springa. Jag är nära att sluta nu igen kan jag säga.

Jag skulle inte ha tittat, jag visste det.

Jag vill inte skrapa mer!

Ska det verkligen vara så här när det snart är april? Jag protesterar!

Dessutom glömde jag hundarnas halsband och koppel hemma idag. Tur att de är hyfsat välartade och att vi inte behöver promenera vid några stora vägar.

Styrkan sitter i magen

Körde ett skönt pass med PT-Tompa imorse. Det gick bra och jag känner mig i bättre och bättre form igen. Tyvärr tog energin slut sista kvarten, men innan dess tog jag i tills musklerna nästan domnade.

Styrkan sitter i magen, det märker jag. Även rent mentalt sitter styrkan i magen, och stark var precis hur jag kände mig efter en timmes aktiverande av magmusklerna, trots att jag fick soppatorsk på slutet. Det är för jävla jobbigt, men jag älskar att träna. Jag behöver det.

Sömn löser det mesta

Idag är jag mycket piggare! Har fått sova bra och många timmar inatt, och vips så känns allting mycket bättre.

Är så vid mina sinnens fulla bruk att jag just insåg att jag glömt att fira en livsviktig årsdag. Körkortsdagen. Det var i söndags. Kanske var det därför Saaben var med i katastrofdrömmarna igår, som en påminnelse. Det var i den jag körde min första tur på egen hand, för 13 år sen. Fina tider.

Nästan som vanligt...

...och ändå inte alls. Pappan fick en liten stroke i söndags och allting har blivit mer komplicerat och krävande sen dess.

Duds mår efter omständigheterna bra, och jag kan inte påstå att det märks någon skillnad på honom, men självklart är det en stor, otäck sak att råka ut för. Han kommer behöva ta det lugnt ett tag.

Det för oss osökt in på mig, som ju faktiskt är huvudperson i just den här bloggen. Plötsligt förändrades min arbetssituation ganska drastiskt, när jag gick från ett heltidsjobb till två, och där det ena är så gott som helt nytt för mig. Att klara det "nya" jobbet själv, utan att ha mitt vanliga jobb eller oron över pappa, hade varit en rejält stor utmaning bara det.

Som tur är har vi fantastisk personal som rycker in, ställer upp, fixar och lättar på trycket på mina axlar. Utan dem hade jag sannolikt fått ett sammanbrott (eller kanske en stroke!) redan idag. Känner mig otroligt pressad av allt jag inte kan (men plötsligt måste kunna) och allt jag inte hinner (men bara måste göra). Och ingen vet ännu hur framtiden ser ut.

Hoppas jag kan vara så stark att jag klarar det här!

Ps. Om pappa undrar går allting jättebra på jobbet...

Fruktansvärt trött

Jag hade sett fram emot att gå och simma idag igen, men när klockan ringde i vanlig tid (efter 8 timmars sömn) så fanns det inte på kartan att gå upp. Det var bara att ställa fram klockan, stoppa nosen i  Rekans nacke och somna om. Skulle nog behövt ytterligare en timme eller två egentligen.

Varför jag är så trött?

Som om gårdagens händelser inte var nog så har jag flytt från naturkatastrofer, främst enorma vågor, hela natten. Jag har stått högst upp i hus och sett vågorna driva in över taket, jag har hängt upp och ner i Finlandsfärjor som har roterat ett varv på sjön pga vågorna och jag har promenerat över områden som är helt förstörda av vattnet. Bland annat försvann min gamla saab i en av de stora floderna, men jag tror jag fick tillbaka den senare på natten.

På det hela taget ett intressant sätt att (omedvetet) bearbeta vad som hänt.

Jag var grym!

Det gick jättebra för mig idag! Höll mig helt till planen och genomförde loppet efter bästa förmåga. Ingen handduk kastades in.

Svajigast var det runt 6-7 km då jag hade en dipp i både självförtroende och ork, men det tog jag igen de två sista kilometerna. Sista var nog min snabbaste och då var det med livet som insats, även om Jontan som stod vid upploppet och hejade tyckte jag såg pigg och glad ut. Långt ifrån hur jag kände mig kan jag säga.

Eftersom jag inte har någon officiell tid på milen tidigare så blev det alltså ett personbästa idag. :) Jag är jättenöjd med min insats!

Preliminär tid: 59:15.

Premiärmilen - min plan

Har funderat lite fram och tillbaka kring vad jag ska ha som mål för Premiärmilen idag. Det har varit allt från att bara jogga igenom den som ett lugnt träningspass till att försöka kuta som en dåre och se hur snabbt det blir. Längst höll jag fast vid att ha som mål att springa under 60 min. Ganska rimligt. Men sen har jag ändrat mig. Tid är bara en siffra och med tanke på vad har i bagaget är det helt oviktigt.

När det kommer till löpning på tävling (och tentor) har jag en tendens att ge upp redan innan jag startat. Jag är mentalt svag och förstör för mig själv med negativa tankar.

Målet för idag är därför att genomföra loppet med en positiv inställning rakt igenom och en tro på mig själv och min egen förmåga. Om det innebär att jag springer på 55 min eller 1,5 timmar är oviktigt.

Jag ska fokusera på att springa en kilometer i taget och jag ska komma därifrån med stärkt självförtroende.

Håll tummarna för att jag lyckas med det!

Det tar sig!

Jag åt förvisso våfflor helt ohämmat igår, men idag har jag duckat fikabrödet två gånger! Heja!

I förmiddags träffade jag Soffan&Simba (kul att ses igen!) och då bytte jag min "vanliga" lingonpaj på Skafferiet i Stora Skuggan mot en liten mörk chokladbit.

Nu sitter jag på Gateau i Täby med en smörgås framför mig, istället för en smarrig bulle.

Vart är jag på väg egentligen???

Annan glädje och irritation

Imorse när jag vaknade låg Reka på Jontans mage med nosen ingosad vid hans hals och Elsa låg bredvid med huvudet på Jontans ben. Alla älsklingar i en stor hög. Det var en bra start på dagen.

Mindre bra blev det när vi gick morgonpromenad ute i Stora Skuggan och en lös hund kom springande fram till oss. Jag blir så SJUKT IRRITERAD på folk som inte kan hålla ordning på sina jyckar, eller ens har vett att fråga om det är okej att hunden kommer fram och hälsar. Som tur var uppförde sig mina tjejer exemplariskt och jag var ganska tydlig mot hundens matte med att jag inte tyckte situationen var okej. Hur svårt ska det vara?

Sen var jag på gymmet och tränade rätt bra. Försökte hoppa över benövningarna  eftersom jag sprang ett kort långpass igår kväll (13 km, 1 timme 30 min) men insåg att det är benträning insmuget i var och varannan övning. Typiskt. Körde på bra ända till sista övningen, då gick jag in i väggen och la ner. Men jag var duktig ändå.

Idag är det våffeldagen. Det måste väl firas, eller?

Små detaljer, stor glädje

Ser du de små små grässtråna som sticker upp? Det är glädje! Åh vad jag längtar tills gräset vi sådde i höstas vuxit upp helt!

Idag är Foffans fölseda?

Man kan tro att jag fyller år idag!

Onsdagspresent från Jontan (ny lyxig duschcreme och lotion med smultronsmak från Björk&Berries) följt av en jättetrevlig middag på Bockholmen.

Det jag åt kvalade inte riktigt in i kategorin nyttig mat som jag nu försöker hålla mig till, men regeln var "5 av 7" så jag är fortfarande med i matchen. Och mätt.

Känner mig faktiskt väldigt bortskämd just nu. Och jag gillar det! Fattas bara rosenblad på sängen...

Jorå...så att...man e väl rätt så betydande

Jaha, så var man kändis igen. För en tid sen blev jag intervjuad för en inte så lite aktningsvärd tidning - Tidningen Bussbranschens Reseguide, som damp ner i brevlådan idag. Artikeln heter "I huvudet på en bussresearrangör" och kan väl närmast ses som en bibel för de ansvariga på spännande turistmål runt om i landet. Handfasta tips från de i branschen som betyder något...

Saxat ur artikeln:

"Frågar man Sofia är hon väldig precis när hon beskriver sina resenärer: -Det är mest pensionärer mellan 60 och 80 år och 85% är kvinnor. Vad gubbarna gör vet jag inte..."

"Vi har en jättebra webbsida, men många kan inte tillgodogöra sig den."

"Sofia berättar att hon förklarar för resmålet vad hon vill ha och förutsätter att de kan sitt jobb. -Det kanske är naivt. Jag tycker det ska fungera. [...] Fungerar det inte kommer vi inte tillbaka. Jag kan inte läxa upp folk och tala om hur de ska göra eller inte göra."

"-En känsla jag får ibland är att man på vissa turistmål nästan ser ner på bussgrupper, att privatresenärerna är mer värda. Men så finns det de som är superproffsiga, försäkrar Sofia."

Med mera, med mera...

Antagligen behöver jag förtydliga att det är jag på den högra bilden i bilden, annars är det någon lustigkurre som undrar om jag klippt mig och skaffat glasögon och scarves. Kvinnan till vänster är Berit, en annan kunnig kvinna i branschen.

Detta om detta.

Dagens kändis, till höger i bild

Ny energi!

När jag väl kunde gå från jobbet blev allt bra. Träffade Sara, som äntligen slutat leva lyxliv nere i Portugal, för att springa intervalljävlar i Silverdal. Sara var chef och det skulle springas 8 intervaller á 45 sekunder (fast det blev bara 40 s för den braiga vägen var lite kort) med lika lång ståvila mellan intervallerna.

Löpningen gick kanonbra och det var otroligt skönt att det för en gångs skull inte var benen som satte stopp, utan bröstet som hotade att sprängas. Men jag kände mig stark, snabb och smidig (mindre av allt detta ju fler intervaller vi avverkat) och vi sprang snabbare än jag trodde att jag kunde. På det hela taget ändå ett ganska trivsamt och lätt, hårt pass.

Efteråt kände jag mig riktigt pigg och laddad med energi. Orkade nästan se hela Lymelife (somnade bara en liten stund mot slutet) trots att den inte vara särskilt bra. 4/10 tootsies.

Lite av energin sitter kvar än idag, fastän jag sov dåligt. Just nu har vi alla hundar över hela sängen så man får knappt plats. Dessutom räcker inte täcket.

Ingen kan gå in i väggen som jag!

Men åååhh... jag dör av tristess. Jag orkar inte jobba mer idag...
Crap crap crap.

Crap.

Självförsörjande på grönsaker?

Igår satte jag mina små majsbarn, som förhoppningsvis ska skänka mycket glädje som vuxna kolvar på grillen i höst. Det är lite oklart hur vi ska få plats med majsfältet, eftersom jag satte ca 30 frön och det ska vara 80 cm mellan plantorna i varje rad, och 40 cm mellan raderna... men det löser sig nog. Vi har ju stor tomt.

Nästa projekt blir att förodla persiljan och basilikan. Resten går direkt ner i jorden i maj/juni. Det blir kul. Förra året var ett provodlarår och då lärde vi oss många bra saker, t ex:

• skörda i tid
• så i omgångar (1-2 veckors mellanrum)
• snigelgift är ett måste
• glöm inte vattna
• täck potatisen ordentligt
 

Fröken Gröna Fingrar förbereder våren

22 km blev 15 km

Igår var det TSM-löpning igen. Den här gången stod 22 km medelhård distans på schemat. Kände mig långt ifrån i toppform på morgonen och det var inte ett helt lätt beslut att återgå till "min" 4:30-grupp. Speciellt inte när jag såg att jämna farthållaren Stina inte var på plats. Men jag gav dem en chans i alla fall.

Vi gav oss iväg och jag la mig direkt bakom ledaren, eftersom farten brukar vara jämnare där. Det var den, åtminstone vad jag hörde senare från några stackare som sprungit längst bak, men det var fortfarande väldigt ojämnt tempo.

Någon formtopp dök förstås inte heller upp när jag väl sprang och även fast jag inte fick ont eller "obehag" i benen så kändes det inte heller bra som förra veckan. Dessutom fick jag grymma skavsår av löpartightsen (infanterield, sa Jonas glatt). Hittade inte de korta tights jag vanligtvis har under de långa (också för att förhindra skavsår), så jag tog ett par andra. De jag tänkt ha på maraton. Så det var ju bra att jag fick klart för mig att jag måste tänka om i den frågan.

När gruppen skulle ta en avslutande sväng ut på Lidingö valde jag att fortsätta direkt tillbaka till Stadion och fick därmed "bara" ihop 15 km. 1 timme och 40 minuter. Ett bra val. Efteråt kände jag mig mycket piggare mentalt än de senaste gångerna då det blivit över två mil. Man kan ju tycka att några futtiga kilometer inte borde göra skillnad, men det gör det. Däremot var jag ändå rejält fysiskt trött efteråt och väldigt stel i ben, rumpa och ryggslut. Hade lite svårt att komma ur soffan efter att jag sovit en eftermiddagslur och på kvällen var jag ändå supertrött och hade en smula huvudvärk.

Tycker det känns som en lite mesig reaktion, 15 km borde ju vara en barnlek för mig nu... Eller?

Motivationen försvann

Det är en fin linje mellan att känna sig trött och motiverad och trött utan lust för någonting alls.

I mitt fall var det en så banal sak som en försvunnen bilnyckel, som i sin tur ledde till 10 kr trängselskatt (med 30 s marginal), som gjorde att jag tappade allt. I kombination med dålig sömn kanske.

Idag blir nog en bra dag...

PS. Borde jag ha twittrat det här istället? Jag har ett konto men känner mig osäker...

En lång jävla promenad

Hela familjen började dagen med en lång jävla promenad i det helt fantastiskt härliga vädret. Fick trevligt sällskap av Fredrik&Anna&Rallefipple (fick jag till namnet rätt?) en liten bit på vägen och fortsatte sedan på egen hand när de var tvungna att avvika. Totalt var vi ute i tre timmar.

Var rätt hungriga när vi kom tillbaka så vi åkte till Orangeriet i Bergianska och lunchade. Jag åt skrubbafile med räkor, brynt smör, blomkål och citron samt senaps- och örtsvängd potatis. Det var verkligen jättegott och kostade bara 95 spänn.

Självklart blev det en sväng in på plantagen också. Köpte massor av roliga grönsaker (fröpåsar) som vi ska sätta i landet i vår. Årets stora projekt för min del är majs och den ska börja förodlas redan nu. Tillsammans med en del annat. Vi blir självförsörjande på grönisar i sommar. Kanske.

Lagom mycket självdisciplin?

Du har det framför dig. Inom räckhåll.
Förbjuden frukt, så nära men ändå så långt borta.
Du känner suget i hela kroppen.
Du vill men får inte. Ska inte. Kan inte.
Du slåss med dina egna tankar.
Ja! Nej! Ja! NEJ!

Inte ens ett litet smakprov, för risken är att du vill ha mer.
Och mer...
Och mer...

Du står emot första inviten.
Andra.
Tredje.

Sen blir det fredagskväll och du är ensam.
Ett nej blir ett ja och plötsligt sitter ni där i soffan tillsammans.
Fingrar som trevar. Ingen återvändo. Man lever bara en gång.

Jag stod inte emot chokladen ikväll, men jag sprang i alla fall en runda.

Botten av toppen

Jag känner mig avslagen. Det började redan igår. Tränade med PT-Tompa på eftermiddagen, ett cirkelpass som egentligen var alldeles lagom jobbigt, men jag kände att jag saknade umpf. Det var inte total katastrof, bara vagt kraftlöst. Har ändå lite träningsvärk i magen, och eventuellt ryggen, idag.

Efter passet blev det en spontan promenad med Nettan, Elin och deras hundar. Elins Skandal blev väldigt förtjust i min lilla Kråka och brydde sig inte alls om att hon är på tok för ung för honom. Men ålder är bara en siffra, det är sen gammalt. Reka i sin tur verkade tycka att han var en kul prick också.

Nu försöker jag ladda för att hitta motivationen att springa efter jobbet. Känner mig trött i kroppen redan nu. När jag inte kan följa min basplan för träningen så blir det mycket svårare att komma iväg. Gissar att jag får sikta på ett lagom oavancerat fartlekspass till exempel, med en god middag som belöning. Ska sätta mig och göra min kostplanering också så snart jag hinner.

Det som är positivt är att jag redan har börjat förändra, lite i smyg. Kunskap är en börda.

Grönt ljus för Pedro

En kort stund som brottsling

Jag smet från min bensinnota på okq8 idag. Det är sant. Inte med mening förstås, och det var bara en liten stund, men ändå!! Inte likt mig!

När jag hade tankat var jag inne i butiken och köpte torkarblad, avfettning, tvätt och spolarvätska och med så många saker i huvudet lyckades jag glömma att jag fyllt Peddan med bensin också.

Det kom jag på när jag stod och väntade i biltvätten, så så fort tvätten var klar sladdade jag förstås direkt in i butiken igen, erkände mitt brott och gjorde rätt för mig. Sen åkte jag snabbt därifrån innan polisen hann bli kallad till platsen. Nära ögat.

Pedro är nu glänsande fin och vårdad inför dejten med bilprovningen vid lunch.

Tjuvar får skaka galler!

Jag tyckte den var trivsam!

RED: 7 tootsiesar

Rätt bensin i bilen

Det här med att äta rätt, det är en hel vetenskap. Och med "facit" i hand är det fantastiskt att vi människor lever. Åtminstone om man ser till vad vi borde äta och hur det ser ut i verkligheten. Jag var som sagt på kostrådgivning igår och fick lära mig många bra saker om hur saker och ting fungerar.

Ett tag kände jag mig lite nedslagen och tänkte att jag aldrig kommer lyckas plocka ihop en enda bra måltid, tills jag insåg att det egentligen bara handlar om små justeringar av hur jag redan äter.

Mental notes:

• Jag äter för lite. Framför allt för lite kolhydrater och (bra) fett
• Mornar när jag inte tränar ska jag äta långsamma kolhydrater och mer fett (t ex avokado)
• När jag ska träna nära inpå frukosten ska jag undvika fett och sikta på snabba kolhydrater
• Världen går inte under bara för att jag börjar variera mina frukostar en smula
• Efter ett långpass ska jag sikta på snabb energi i flytande form, t ex juice eller drickyoghurt, speciellt om jag har svårt att få i mig något annat.
• Juice innehåller mycket kolhydrater (som jag ju får för lite) och är bra att komplettera måltiderna med
• Om jag blir godissugen en dag när jag ätit bra beror det sannolikt på att jag ätit mindre bra en till två dagar tidigare
• Enligt samma koncept som ovan - energin jag använder under långpassen kommer främst från (fredagens- och) lördagens måltider
• Jag ska variera måltider och livsmedel så mycket som möjligt
• Att äta korrekt 5 av 7 dagar är en bra start
• Griskött innehåller dåligt fett
• Gurka och tomat är inte godkända som grönsaker, åtminstone inte varje dag. Bättre är mer seriösa saker som broccoli och olika typer av kål.
• Pasta, potatis och ris kan gärna varieras med mathavre, bulgur, matvete och couscous. Fullkornsvarianterna är bättre att välja.
• Att äta bra efter träningen gör att kroppen återhämtar sig bättre och jag blir redo för ett nytt pass snabbare.
• Jag ska försöka äta mera fisk, minst två dagar i veckan, eftersom fisk innehåller bra fett.
• Det är okej att dricka lightläsk, men i så fall ska det vara till maten när kroppen samtidigt får riktigt socker att ta hand om. Inte bara lurigt sötningsmedel.
• Godis har inget med mat att göra. Man kan äta bra men unna sig godis en dag. Det påverkar bara blodsockret.

Så var det med det. Det här var i alla fall ett urval av det jag snappade upp igår. Kanske missuppfattade jag något, kanske inte. En hel del att tänka på hur som helst. Kan kännas lite futtigt att bry sig om sånt här när kärnkraftverken i Japan håller på att gå åt helvete, men hey... man får påverka det man kan. Jag kan inte rädda världen men jag kan ge mig själv bättre förutsättningar. Alltid något.

Men som jag en gång hörde en äldre, lätt överviktig man säga till sina vänner på ett fik:
 - "Livet är mer än bara fullkorn."

Wafeln, jo jag tackar!

Ikväll: Våffelparty hos Karin, Carl och magen. I vimlet syntes Elsa, Reka, Mankan&Anso (bilden).

Kanske törs man hoppas ändå

Jag har tidigare varit en smula återhållsam i mina förhoppningar om att våren äntligen skulle vara här. Kanske törs man ändå börja hoppas. Vårtecknen tränger sig på, solen lyser och det är riktigt härligt ute!

Tulpaner på väg

Snödroppar på plats

Nästan 24 km - rekordlångt igen!

Idag var jag tillbaka på TSM efter uppehåll för skidresa och vila av överbelastade ben. Med i bagaget från senast hade jag sinnessjukt jobbiga 22,6 km med domnande ben och på detta tre veckor med totalt bara två löppass, där det senaste fick mig att vilja börja sluta springa.

Min vanliga grupp, 4:30-gruppen, skulle springa 26 km vilket kändes som överkurs när jag haft så långt uppehåll. Jag valde istället 5:00-gruppen som "bara" skulle springa 22 km (i jämförelse kändes det rätt kort), och dessutom i ett lugnare tempo. Väl på plats hade den slagits ihop med 4:45-gruppen, varför sträckan blev längre. Totalt fick jag ihop 23,6 km och snittempot för hela passet blev 6:46 min/km. Efter upp- och nedjogg sprang vi 4x5 km (knappt) i Stora Skuggan i eget tempo. Ditvägen och första varvet gick väldigt lugnt, men när jag sprang själv tre varv runt banan smög jag upp tempot lite, men fortfarande inte mer än att det kändes väldigt behagligt.

Kände mig oförskämt pigg i ca 18 km, men sen blev det snabbt jobbigt. Blev väldigt trött i vrister och rumpa, och de sista två kilometerna var inte helt njutbara. Det gjorde i alla fall inte ont på ett dåligt sätt, bara för att jag var trött, så på så vis kändes det bra. Ett härligt pass, speciellt för självförtroendet. Konditionen är det inget fel på, men kroppen tar en hel del stryk  när jag springer så här länge, även om den tål mer och mer. Effektiv löptid idag var ca 2 timmar och 40 minuter.

Efteråt var jag helt förstörd, precis som sist. Utmattad, lite illamående och med fruktansvärt trötta ben. Hade svårt att få i mig både frallorna och bananerna efter passet, och lunchen hemma ska vi inte tala om. Trögt! Det lossnade sen och fika och middag slank ner betydligt lättare.

Är grymt nöjd med mig själv. Bra jobbat idag!

Klungan på Dansens Hus

Idag: KulturTubsaktivitet med "Se oss flyga över scenen i fruktansvärda hastigheter" på Dansens Hus med Klungan i regi av Birgitta Egerbladh. Följt av middag på Grill.

Föreställningen började riktigt bra. Bäst var den svarta figuren till vänster i bild som vajade fram och tillbaka och uttryckte sig roligt. Men överlag tyckte jag att alla sketcher blev för långa och det blev lite av ett sömnpiller, även om det var ganska roligt till och från. 6/10 tootsies.

Middagen var toppen. Åt vitlöksbröd med skaldjur, grilltallrik och någon form av chokladfondant. Efterrätten var bäst förstås, men det var väntat.

Träningsvärken är däremot allt annat än toppen. Fy fan vad ont jag har. Förutom det jag tidigare nämnt så har jag nu även stelnat till i vänstersidan, vad, höft och rumpa, så att jag knappt kan gå när jag suttit stilla en stund. Vad tusan gjorde Tompa med mig igår? SÅ tufft var det väl ändå inte??

Utomhuslunch!!!

Man ska inte sova bort sin ungdom

Tidig morgon i skogen, sol och fågelkvitter. Och favorit-Lillskiten.

Om jag inte haft sån träningsvärk i mage, rygg och nacke att det känns som om jag krockat med en buss så hade allt varit perfekt.

Kurvig

Min motivation har varit lite kurvig den här veckan. Kom hem från Österrike och var tokigt laddad för träning. Första styrketräningspasset var toppen och jag fick en skön träningsvärk. Löpningen i tisdags var crap. Redan där fick motivationen sig en första törn. Onsdag blev träningen med PT-Tompa inställd och torsdag vilade jag. Motivationen stadigt neråt.

Nu är den tillbaka på en härligt hög nivå. Idag blev det PT-träning och det är alltid som en injektion av inspiration och motivation. Skönt pass, blev härligt trött i armar och överkropp. Kände mig bitvis stark och bitvis som om jag helt saknade muskler. En del av övningarna jag fick i programmet kommer bli hopplöst svåra att genomföra utan en vilja av stål. En sån där som jag så ofta saknar. Men jag ska försöka. Ska köra efter mottot jag hörde någon säga på radio: "alltid mycket - aldrig lite".

Att träna med övervakning på morgonen är däremot inte så bra faktiskt. Förut hade jag alla PT-pass inbokade på morgnarna men jag är glad att vi har bytt till eftermiddag numera. Det blir inte mycket gjort på jobbet såna här dagar, eftersom jag kommer sent och när jag väl är på plats sitter jag mest och lallar och känner mig skön. Helst skulle jag faktiskt vilja gå från jobbet nu.

Skogspromenad, matsäck, hundar och klarblå himmel? -Ja tack!
Reseplanering bakom skrivbord, i källarkontor? -Nej tack!

Längtar ut ur fängelset!

Hit men inte längre?

Horisontalläge i kökssoffan med laxburgare i magen. Borde plugga databaser men hjärnan är som gelé efter mitt högst fokuserade arbete idag. Kan lura mig själv att jag är piggare imorgon.

Hundarna är promenerade, Reka har fått träna ställanden (vill ha dem mer distinkta men hoppas det kommer med högre fart) och jag har börjat fundera på Elsas freestyleprogram igen. Har tänkt om en smula och ska nog spara på militärtemat till en högre klass.

Frågan nu är, orkar jag ta mig via disken efter middagen, upp till övervåningen och titta på en film?

En bra nyhet och en dålig

Den dåliga nyheten först: Mr. Peter Demnert är död, jag fick ett brev från hans advokat i Portugal igår.

Den bra nyheten är att han har lämnat 15,5 miljoner dollar i arv till mig. Katching! Rich bitch!!

Släkten Demnert är liten. Vems förlorade son är Peter?

"Jag är tillsammans med en gammal tjej"

JG: "Hur gammal är du älskling?"
Älskling: "Jag är 33."
JG: "Jag är tillsammans med en gammal tjej."
Älskling: "...?!"
JG: "Det är läskigt, det betyder att jag också är gammal."

Det är så här det går när man skaffar en yngre pojkvän. Gammal... Suck. Rätt i nyllet. Mitt i min trettiotreårskris.

Jag har en ny mössa. Med pingusar!

Det där nostalgiska hattbygget

Här kommer ett förtydligande av det fantastiska hattbygget till n0llegasquen 2006 som jag nämnde i förra inlägget. Jag och Hultan var toastmasters och tyckte det vore kul att piffa showen lite. Vi pysslade därför ihop ett gäng hattar i växande storlek som vi använde under festen. Varje gång vi kom ut på scen hade vi en lite, lite större hatt på oss än gången innan. I början skilde det väldigt lite och på slutet lite mer. Näst sista hatten låg på våra axlar och hade en liten lucka där vi kunde prata. Sista hatten tror jag rymde oss båda.

Det tog fantastiskt lång tid för de kalasande gästerna på festen att inse att hattarna växte. Och det var helt underbart roligt när vi plötsligt började höra folk undra när f-n hatten blivit så där stor. Otroligt lyckat helt enkelt. Och sorgligt att jag aldrig får uppleva det igen, mer än genom att minnas det så här.  Livet är så mycket mer seriöst nu för tiden. När hände det? Gick det till på samma sätt som med hattarna?

Och nästa fråga. Betyder det här att jag har en liten trettio(tre)årskris? Eller är det bara väldigt många minnen som gör sig påminda för att jag gör ett gästspel på KTH igen?

Hattparad!!!

Sammanfattning

1. Mycket att göra på jobbet!

2. Var på sista övningstillfället för databaskursen. Jag fick så klart redovisa ena hemuppgiften.

3. Sprang 6,7 km på blyinfattade ben med tung, tung kropp. 6:48 min/km.

4. Tränade plats, stå och sitt från ligg med Reka till dundrande åska och skott på cd (tack för påminnelsen Fia).

5. Tittade på gamla bilder och blev nostalgisk. Min och Magnus Hults hattkupp som toastisar på NG var briljant. Fullständigt!

6. Är hungrig men inte sugen på något, allra minst på grytan från i söndags som är det som erbjuds. Dessutom är jag väldigt trött.

7. Har någon form av jour ikväll. Oklart från när till när.

8. Jag behöver kärlek, närhet och en filt, för jag fryser.

9. Imorgon är jag pigg igen!

10. Puh.

Min och Jontans första paella

Det är en konstig maträtt. Fågel, fisk och mittemellan i samma panna. Det var i alla fall ganska gott.

Sammanfattning av årets skidresa

Bad Hofgastein: 9/10 T
Hotel Alte Post: 9/10 T
Backarna: 8/10 T
Maten: 5/10 T
Sofias åkning: 7/10 T
Vädret: 9/10 T
(T = tootsies)

På det hela taget en mycket lyckad vecka. Jag kände mig otroligt stark i benen och fick ingen träningsvärk alls, men jag var ändå inte tillräckligt stark. Eller tillräckligt uthållig snarare.

Nästa år ska jag vara det och dessutom ska jag sluta åka i tid varje dag, eftersom min motivation sällan räcker en hel dag. Skidåkning är kalaskul i början på dagen och sedan blir det mindre och mindre roligt ju längre dagen går. Bättre att sluta på topp varje dag. Konceptet med skidresa är ändå oslagbart.

Matintaget i backen failade helt första skiddagen, men sen ordnade vi till det. Eftersom det inte fanns så bra mellisprodukter på almarna i backen så tog vi med frallor från hotellet, kompletterade med frukt och "noshörningsgodis" (nötmix om du glömt). Vi höll oss ifrån det onyttiga för att inte tappa orken och i backen blev det totalt bara en apfelstrudel mit vanillesauce, en chokladbit, en grillwürstl mit pommes och en grosses bier. I princip en onyttighet om dagen. Förr om åren blev det betydligt mer, oftast flera godsaker varje dag, så det var verkligen ett lyft i år. Å andra sidan blev det oräkneligt många heisse choko mit sahne, bitte, i backen och ännu fler pingvinstänger i bussen innan hemfärden. Men jag blundar för det...

Efter skidåkningen var det grymt skönt att glida ner i hotellets spaavdelning, sitta i bastun med en kall öl eller glida ner i den stora bubbelpoolen i ett av källarvalven. Livet kunde vara sämre.

Nu är det bara att ladda om och fokusera på träningen inför maran. Hoppas att benen har hämtat sig av vilan från löpningen så att jag kan köra på som vanligt. Ska jogga en sväng imorgon och känna efter. Lugnt denna gång. På riktigt.

Livet är (på) toppen!

Alla samlade

Åh vad mysigt det var att få träffa brunbollarna igen! Hela familjen drog direkt ut på en opistad skogspromenad och flickorna tyckte det var toppen!

När vi varit borta har de fått kärlek, mat och koppelpromenader av min snälla mamma. Det har gått bra men de blev lite speedade mot slutet av veckan eftersom de inte fick någon aktivering i den utsträckning de är vana vid. Så de tyckte nog det var kul att komma ut och röja i obanad terräng, leta godis och "bortsprungen" Jonas. Man blir så glad av att se dem!

Get a new one

Jag är hemma igen. Ren tur.

Jo, för mitt pass gick ut i juni och jag märkte det förra fredagen, kvällen innan vi skulle åka. Så jag chansade på att inte behöva visa passet (bra odds, sju år utan kontroll). Nervägen gick fint.

Hem inte lika bra. Mellan Tyschkland och Danmark blev det naturligtvis kontroll och farbror passpolizei stövlade ombord på bussen, mitt i natten.

Shit.

Sofia: Ehh... Eh... Not valid... Sorry... Schengen? Körkort, hier... Looki.

Politzei: Listen to me. You need a valid passport. Get a new one!

Sofia: Oki... Gulp.

Säsongspremiär!

Söder om Nurnberg, Tyschkland

Färdigåkt för i år

Nu har jag hittat hotellets solterass. Inte alls fel faktiskt.

Vad ska man säga?

Fantastiskt idag också!

Första ölen i backen

Härligt! Växlande molnighet idag dock.

Flexibel

Det har varit fantastisk åkning i Sportgastein idag. Både utför och på längden. Eftersom det bjöds så fina längdspår passade jag och pappan nämligen på att köra 5 km, trots att backarna nog var finast hittills. Man måste vara flexibel.

Fint väder igen

Goda förutsättningar för ännu en fantastisk dag.

Förmiddagsfika

Idag är det underbart! Jag är inte bäst i världen på skidåkning, men jag är stark! Härligt!