Det där nostalgiska hattbygget

Här kommer ett förtydligande av det fantastiska hattbygget till n0llegasquen 2006 som jag nämnde i förra inlägget. Jag och Hultan var toastmasters och tyckte det vore kul att piffa showen lite. Vi pysslade därför ihop ett gäng hattar i växande storlek som vi använde under festen. Varje gång vi kom ut på scen hade vi en lite, lite större hatt på oss än gången innan. I början skilde det väldigt lite och på slutet lite mer. Näst sista hatten låg på våra axlar och hade en liten lucka där vi kunde prata. Sista hatten tror jag rymde oss båda.

Det tog fantastiskt lång tid för de kalasande gästerna på festen att inse att hattarna växte. Och det var helt underbart roligt när vi plötsligt började höra folk undra när f-n hatten blivit så där stor. Otroligt lyckat helt enkelt. Och sorgligt att jag aldrig får uppleva det igen, mer än genom att minnas det så här.  Livet är så mycket mer seriöst nu för tiden. När hände det? Gick det till på samma sätt som med hattarna?

Och nästa fråga. Betyder det här att jag har en liten trettio(tre)årskris? Eller är det bara väldigt många minnen som gör sig påminda för att jag gör ett gästspel på KTH igen?

Hattparad!!!