Sen TSM-passet och sömnchocken i söndags har lusten att träna varit ganska obefintlig. Klättringen i tisdags var kul, men styrketräningspasset på gymmet igår morse var ett riktigt skämspass. Jag frågar mig vad poängen är att stiga upp halv sex och gå till gymmet om jag inte tänker göra bättre ifrån mig än vad jag gjorde. Slarvade och hade tråkigt istället för att köra lätt och fokusera på teknik.
Imorse hoppade jag över poweryogan för första gången på länge. I normala fall brukar jag inte fundera på om jag vill gå dit förrän jag sitter på mattan och väntar på att det ska dra igång, och då är det ändå för sent. Men idag funderade jag innan och kom fram till att jag inte ville. Eller att jag inte orkade. Så då lät jag bli.
Jag kämpar med att inte underskatta värdet av en vilovecka och med att tillåta mig att ta det helt lugnt när jag känner mig trött. Brukar vara dålig på det, men den här gången går det rätt bra. Jag lär mig med andra ord! Dessutom är det ofta så att när kraven försvinner så kommer motivationen tillbaka. För det gör den, långsamt krypande. Kanske, kanske betyder det att jag tar med mig hundar och älskling och larvar ut på en liten löprunda ikväll. Eller så börjar jag läsa en ny bok. Eller ser på film.
Världen är full av möjligheter!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar