Hade tänkt köra ett pass yoga i morse men jag orkade inte. Tror att söndagens bravader i Ångaloppet tog mer på mig än vad jag först trott. Både mentalt och fysiskt. Just nu känns det helt orimligt att jag utan fruktan kastade mig handlöst ner i det 17-gradigt iskalla vattnet och simmade bland sjögräs och näckrosor. Om och om igen.
Men jag kommer säkert göra det igen. Tror inte det ska vara allt för svårt att slipa på tiden till nästa år, eller vad säger du Linda? Med bara lite vassare simning kanske vi kan kapa så mycket som en halvtimme. De som vann årets lopp var simmare, och de tog sig från täten till toppen under havsvarvet där den mesta simningen låg. Att kunna springa snabbt tjänar man inte så mycket på, eftersom den kraftigt kuperade terrängen bromsade upp tempot rejält. Starka ben är däremot bra.
För övrigt har jag gått in i väggen nu. Efter-lunch-koma. Eller, egentligen kom det när jag fick veta att ett museum tar 4000 kr för en gruppvisning med max 20 deltagare. 8000 kr för en busslast pansjon. Då blev jag trött och lite upprörd. Kommer man som enskild besökare kostar det 80 kr per person, vilket alltså motsvarar 1600 kr för en grupp på 20. Hur fan kan man ha en så omotiverat stor prisökning för en grupp? Varför? Vem har bestämt att så måste det bli? Vill de inte ha besökare? Orkar inte!
Här kommer istället en uppmuntrande film från varvningen vid Ångaloppet:
1 kommentar:
Jag tror att vi har alla möjligheter att slipa på tiden nästa år. :)
Skicka en kommentar