Glädje och adrenalin, sorg och avsked

Den här dagen har bjudit på många starka känslor.

Träffade Lindad vid Rösjön imorse för årets första swimrunpass. Vi bestämde att vi skulle köra i 60 minuter och drog iväg. Det var SÅ JÄVLA ROLIGT! Jag kände mig euforisk och fullständigt adrenalinhög efteråt! Tiden flög iväg! Fick ihop sex löpsträckor och fem simsträckor och det kändes väldigt, väldigt bra. Nästan lite proffsigt! Vi turades om att dra i simningen, sprang på små stigar och kastade oss i vattnet där det fanns otäcka dödsnäckrosor och luktade sump. Fearless! Simmade som två delfiner trots att blåsten lyckades få upp små vågor, till och med på lilla Rösjön. Det var verkligen fantastiskt roligt och jag kan inte förklara varför. Det bara var det. Längtar till Ångaloppet!

Sen blev känslorna andra. Det var dags att säga farväl till farmor i Gustav Adolfs kyrka. Det var en jättevacker och stämningsfull, men självklart sorglig, tillställning! Tycker det var fint att farmor själv fick tillfälle att berätta hur hon ville ha sin begravning. Vilka psalmer som skulle sjungas, vilken präst det skulle vara och vad hon skulle prata om och vilka blommor som skulle beställas. Blommorna på kistan ville hon skulle vara likadana som de hon hade i sin brudbukett när hon gifte sig med farfar. Det tycker jag var fint! Nu är de tillsammans igen och jag hoppas Elsa bor hos dem.

Efter denna dags känslomässiga berg- och dalbana längtar jag efter att få stänga in mig i biorummet med Trollkarlen från Oz. Och Jontan från Stockholm. Imorgon tar vi nya friska tag!