Cross triathlon

Jag gjorde det! Och vilken jävla kick det var att faktiskt genomföra det som jag varit så nervös för.

Anledningen till min oro var nog att jag inte visste så mycket om loppet. Hur svår banan skulle vara eller hur proffsiga övriga deltagare skulle verka. När jag väl kom dit och folk var trevliga, stöttande och glada så kände jag mig ganska lugn. Och när jag fick höra att cyklingen var på vägar i skogen snarare än små stigar så kändes allt ännu bättre.

Simningen, 500 meter, gick bra. Jag lyckades hålla mig hyfsat lugn och är nöjd med det. Simmade snabbare än de flesta bröstsimmarna men långsammare än crawlisarna. Första växlingen gick också okej även om jag hade lite trubbel med strumporna.

Cyklingen var asjobbig! 12 km kändes långt men jag kämpade på. Banan var inte teknisk alls men den var duktigt kuperad och jag fick gå i flera backar när mjölksyran gjorde att mina ben kändes stelopererade. Ekebyhovsbacken var en av dem. Däremot kom det som en glad överraskning att jag vågade cykla ner för den. Hade väntat mig läskigare backe. Växlingen till löpning kändes snabb.

De avslutande 4 kilometerna löpning gick superbra, bortsett från första kilometern som var lätt uppför och verkligen sög musten ur benen. Mina fötter kändes stela och det var som om jag sprang i träskor, men jag försökte vara tålmodig och lita på att det skulle gå över. Och det gjorde det! Sprang snabbare för varje kilometer och kände mig starkare och starkare, men var trots det glad när det var över.

Sammanfattning: Fy fan vad jävla skitbra jag var idag! Är så stolt över mig själv på så många olika plan att jag knappt vet var jag ska ta vägen! Enda nackdelen med att känna sån maxad glädje och sånt självförtroende är att det bara finns en väg härifrån. Nedåt.

Nu ska jag vila två dagar och ladda om för Hofors Adventure Race som jag ska köra nästa helg med Eva Marie! Hon kom tvåa av tjejerna idag och är verkligen grymt bra! Stort grattis!!!