Det var en alldeles för kort nattsömn senare som jag var tillbaka i Vårby igen för Camp Easterhoneybunnys sista pass. Kent-passet även kallat, eftersom det spelades Kent på hög volym hela morgonen. Jä.
Vi på bana 3, aka vi som har varit eller ska till Maldiverna, höll humöret uppe och vilade länge mellan varje set, eftersom det är så svårt att höra musiken med öronen under vattnet. Och andra anledningar.
Det var ett roligt och omväxlande pass på totalt 4200 meter (eftersom vi bantade ner 15x100 på slutet till 15x50). Även detta pass kändes första hundringen extremt seg och motvillig, men sen började jag drafta på mina kompisar och kunde hålla bra fart med minimal ansträngning. Win.
Plötsligt steg både självförtroende och motivation. Resten av passet gick som en dans och jag kände mig stark. Det är roligt att simma då.
Nu blir det vila tills på onsdag, så senaste veckans mäktiga 24k får sjunka in, sen ger jag mig på det igen. Mer fart. Nu jävlar ska jag bli snabb. Akta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar