Jag simmade i Eriksdalsbadet i onsdags. Fart 4-intervaller. Dödsintervaller. Jag var mentalt under isen men ändå så jävla snabb. Klockade 32 sekunder på mina 50:or med paddlar och fenor.
Simning är min livboj. Även om jag inte orkar göra någonting annat så försöker jag orka simma, så att jag håller mig på fötterna.
På torsdagen kom jag knappt ur sängen. Jag försökte ta mig till jobbet men slutade under värmefilt i soffan. Verkligheten är så overklig att jag inte kan ta in den. Kan inte förstå vad som händer. Mitt i allt det dåliga händer det vissa väldigt fina saker också, men jag begriper ändå inte ett smack av någonting.
Kvällssimningen med Human Ambition i Vårby gav mig energi och bryderi. Det är en svår sport.
Var helt kraftlös även imorse, men idag klarade jag i alla fall att gå ut med Reka. Hade simintervaller på schemat men allt jag ville var att ligga hemma i soffan och äta ostkaka. Kontaktade allsmäktig Simfröken och frågade om jag fick låta bli att simma, men till min stora fasa sa han nej.
Dagens 12x100 kändes helt övermäktiga när jag började, men jag bestämde mig för att bara se till nästa intervall, aldrig längre än så. Och plötsligt hade jag avverkat dem alla, precis enligt plan på 1:38-1:40.
En snabb lunch senare befann jag mig i Mörbybadet, för att för Medleys räkning vara med och spela in några filmsekvenser med övningar för öppet vatten. Våtdräktspremiär!
Som jag älskar min dräkt! Jävlar vad det kommer gå undan i sommar. Det blev några korta filmklipp där jag och Henke visade drafting, starter, bojrundningar, överrullningar, navigering och trängsel.
Nu är klockan snart 16:30 och jag ser fram emot att äta min ostkaka. Funderar också på om jag får gå och lägga mig snart. Jag orkar inte vara vaken mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar