Isles of Scilly Swimrun 2016

7 timmar, 7 minuter och 52 sekunder tog det för mig och Limbo att genomföra Isles of Scilly Swimrun. Banan bestod av 30 kilometer löpning och 7.5 km simning, fördelat på 10 löpsträckor och 9 simsträckor.

Starten gick i Hugh Town kl. 10:00 lokal tid. När vi promenerade ner dit var vi redan färdigkittade för loppet. Vinkade hejdå till vårt fantastiska serviceteam/hejarklack Jontan och Roger Ström - min dröm, som skulle ta en båt ut till Tresco och möta upp oss där. De dök sedan upp både här och där och tog hand om oss kungligt efter loppet med middag, cola och omvårdnad. Bästa!

Jag hade mentalt delat in banan i olika delar. Första delen bestod av en kort löpning och den första långa simningen på 2000 meter, över till Tresco. Efter att ha vinglat ut i vattnet över ett massivt, halt stenparti var vi iväg. Det var lite skumpigt men vi simmade riktigt bra.

På flera ställen fick vi stifta bekantskap med sea weed. Långa, tjocka snören av sjögräs som växte i dungar och som var helt galna att simma igenom. De lindade sig runt armarna, paddlarna och benen så det knappt gick att fortsätta framåt. Är helt säker på att man kan fastna och dö i såna där.

Nästa del, som tog oss över till ön Bryher via Samson, bestod av några korta sim- och löpsträckor. I alla fall på pappret. Lågvattnet gjorde att det som skulle varit simning snarare var vadning, genom bisarrt starka strömmar. Det var enda gången jag upplevde strömmarna under loppet, även om vi blev varnade för dem på flera av de avslutande simningarna.

Från Bryher simmade vi tillbaka till Tresco och började stigningen upp till Cromwells Castle. Vi hörde hejaropen från Roger långt innan vi kunde se honom och Jonas låg som en papparazzi i buskarna och fotade. Det gav energi! Vi fick veta att vi låg bra till bland damerna.

Löpningen var brutalt fin, knappt 7 km lång. Vi sprang med utsikt över hela världen, genom en botanisk trädgård (men vem fan bygger trädgårdar i uppförsbacke?) och längs havet. Alla människor borde få springa på såna här trallspår. Det var crazyfint, jag skojar inte.

Sen kom banans nästa del, Island hopping, mellan småöarna Northwether, St. Helens och Teän. När vi hoppade i för första simningen hade vi en hel rad damlag i ryggen, som sprungit ikapp oss på den långa löpningen. När vi klev upp på St. Martins hade vi lämnat dem bakom oss igen. Vi simmade nämligen rätt bra... såatteh...

St. Martins var, föga förvånande, även det en magiskt fin ö. I början trodde jag Daenerys Targaryen från Game of Thrones skulle komma flygande på en drake, och lite längre fram tog vi oss längs vita, tomma stränder, inramade av turkost hav och klippor. Har jag nämnt hur jävla fint det var?

Det här var den sträcka som jag tyckte var jobbigast. Under löpningen på Tresco fick jag skavsår på ena tån och på St. Martins var jag säker på att det skavt hela vägen in till benet. Och nu fick jag springa oändligt länge med oändlig smärta. Dessutom fick vi klättra upp för några rejäla branter.

Inför sista simningen, 2350 meter, tilldelades alla lag en safe swimmer för att funktionärerna skulle kunna hålla koll på oss. Vi blev varnade för att starka strömmar skulle dra oss åt vänster och fick en gul boj i vattnet och flaggan på andra stranden utpekade.

Vattnet var kallt. Vet inte hur kallt, gissar högst 13 grader. Hittills hade temperaturen varit okej, men sista simningen var fruktansvärd. Och den tog aldrig slut. Som vanligt var det jag som låg först och drog, och jag märkte att jag började bli trött i ryggen. Och jag hade skavsår i armhålan.

Fram till bojen gick det ganska snabbt, men sen var det som att vi slutade komma framåt. Låg och funderade på hur jag skulle kunna berätta för Lindad att jag aldrig mer tänkte köra swimrun efter det här och framför allt inte nån iskall jävla Rockman. Tänkte faktiskt att jag skulle lägga av med all form av idrott. Om jag överlevde alltså.

Det gjorde jag. Fukking freezing. Bara sista löpningen kvar, 7 km till mål. Upp till flygplatsen, genom något förbannat, skitfint träsk, ivrigt påhejade av serviceteamet/hejarklacken. Trött, trött, trött.



Sen såg vi målet och lyftes fram av folkets jubel längs hela upploppet. Supporten från The Locals längs banan var också helt otrolig! Så himla härlig stämning.

Vi slutade på en 5:e plats av damerna och 37/79 totalt. Så jävla grymma vi är! När vi klev upp från sista simningen och vid efterföljande energistationen var vi jämna med damlaget före, men de tog åtta (8!) minuter på oss de sista sex kilometerna. Jag tänker att jag skulle kunna bli rätt bra på det här, om jag jobbade lite mer med min löpning.

Energistationerna för övrigt... vilken succé! Varenda en var en buffé av dryck, gel, bananer och hembakade kakor. Tur det, eftersom min medhavda, vakuumförpackade energi var omöjlig att öppna med kalla händer. Och även utan kalla händer, visade det sig senare.

Jag är sliten, trött och lycklig just nu. Väldigt trött i ryggen, lite trött i benen och ont i tungan efter att ha saltsköljt den i 7.5 km. Men inget slår känslan i kroppen efter att ha genomfört en sån här utmaning. Vilket vackert lopp!!!

Samtidigt känns det lite mesigt att oja sig över trött kropp efter en sån här sprintdistans på bara sju ynka timmar. Pappa körde sin tredje Vätternrunda igår, en blöt historia som jag har förstått det, och var igång nästan dubbelt så länge som vi - 13 timmar och 23 minuter. När han startade sov jag gott i ytterligare några timmar, och sedan gick vi mål nästan samtidigt. Starkt jobbat!

From here to there, Stockholm - Isle of Scilly

Nu är vi framme på Isle of Scilly, världens sannolikt dyraste plats att resa till. Men det känns samtidigt SÅ värt! Det är verkligen helt awesome här, och jag hade aldrig kommit hit om det inte vore för swimrun.

Tidigt igår morse tog jag, Lim och Roger Ström - min dröm flyget till London (min plånbok tackar ödmjukast för att strejken avblåstes) och fortsatte med Heathrow Express till Paddington Station där vi mötte upp Jontan.

Från Paddington tog vi tåget till Exeter S:t Davids och därifrån en taxi till Exeter Airport.

Flygupplevelsen från Exeter till S:t Marys på Isle of Scilly var sedan en exakt replika av det här klippet från Eddie Izzards show Glorious. Det är nio minuter långt men svinkul. Se det.

Vi har hyrt en stuga i Garrison Holidays - Holly Cottage - och bor med egen trädgård och utsikt över havet ungefär tio minuters promenad från lilla Hugh Town. Vår land lady väntade på oss med en burk hemmagjord marmelad och en låda ägg från hönsen när vi kom.

Idag har vi tagit det lugnt. Stekte pannkakor till frukosten, som intogs på verandan i solen, och sen gick jag och Lim ner till stranden och kände på vattnet. Simmade kanske tio minuter och kunde konstatera att det var kallt. Från början jättejättekallt men efter några minuter helt okej. Gissar på 12 grader ungefär.

Jag räknar med att vi kommer ha ett par tuffa simningar på lördag. Två av dem är över 2000 meter och totalt handlar det om 7,5 km. Temperaturen kommer spela viss roll men framför allt kommer vindar, vågor och eventuella strömmar kunna göra det kämpigt för oss.

Samtidigt känner jag mig väldigt trygg i att jag är en stark och stabil simmare och även om det såklart kan hända så ska det mycket till för att sätta mig ur spel. Detsamma gäller Lim. Simningen är vår styrka. Men att långsamt lufsa runt 30 km på sightseeing känns också lätt i sammanhanget. Det kommer gå bra för oss.

Jag längtar efter lördag. Det ska bli så sjukt kul! Ser fram emot vackra vyer, utmanande bana, endorfiner och glädjerus!

Peppen, peppen, peppen!!!

Simskoleavslutning

Igår var det avslutning på simskolan i Huvudstabadet. Det känns både ledsamt och faktiskt lite skönt, men jag kommer sakna alla fina simpisar under sommaren. Jag har redan bokat in mig på fortsättning till hösten, och jag tror att sommarbrejket bara kommer göra mig gott.

Trodde jag skulle vara segare i kroppen än jag var igår, med tanke på hur trött jag var på morgonen och på att att jag hade måndagens Järlasjösimning i kroppen. Men kvällens blygsamma huvudserie om 6x100 meter i fart 3, start 2:15, gick över förväntan:

1.26, 1.26, 1.27, 1.26, 1.26, 1.25.

Nästan som om jag var i gammal god form!

Sen avslutade vi med lagkapp på 6x50 meter, och det är inte omöjligt att jag hade slagit till med en rekordtid där, om det hade varit någon på kanten som tagit tiden. Stoppade Garmin på 34.8, vilket bara är 0.4 sekunder långsammare än mitt tidigare rekord, och då får man räkna med att det tar en eller ett par sekunder att blippa.

Det här var en perfekt sista genomkörare innan Isle of Scilly Swimrun på lördag. Flaggan i topp!

Järlasjön Open Water Race, deltävling 1

Igår kväll stod "simma simtävling" på min agenda - Järlasjön Open Water Race arrangerat av Coach Ludde - i sällskap med Theresia, Mårten, Maria och 46 andra simmare.

Loppet var 1500 meter, två varv på en bana om... trumvirvel... 750 meter. Man har ju läst en hel del matematik... såatte...

Jag hade satt upp tre mål på olika nivåer inför loppet:

Trygghetsmål: Under 30 min
Realistiskt mål: Under 27 min
Drömmål: Under 25 min

Starten var förstås hetsig men jag tog det lugnt och fokuserade på min egen rytm. Som väntat gick luften snart ur de som blivit lite för ivriga och dragit iväg i ett tempo de inte hade kapacitet för i mer än hundra meter.

Navigerade bra, tänkte att jag faktiskt är ganska duktig på det, och höll en jämn, stabil ansträngningsnivå under första varvet och början av andra. Sedan fick jag span på två simmare framför mig och bestämde mig för att ta dem. Kul ändå att jag har en tävlingsskalle ibland.

Men de gav sig ju aldrig! Satans smörgås vad jag fick slita för att i sista stund ta mig om och upp före dem. Ser en tydlig ökning av min frekvens och mitt tempo de sista hundra meterna på Garmin Connect.

Hade jag inte gett mig på den spurtstriden hade jag med all sannolikhet inte klarat mitt realistiska mål, men nu blev min officiella sluttid:

26:53

Det resulterade i plats 9/25 av flickorna och 19/50 totalt. Om man nu bryr sig om sånt. Det var inte på placering jag vann en startplats i Motala kanalsim i augusti, utan på lottning. Jag har tydligen tur nu för tiden.

Eftersom jag redan innan konstaterat att tiden jag simmade på var realistisk så är det svårt att vara besviken, men jag känner att min fina insats i vattnet borde räckt till något bättre. Jag var ju duktig!

Nu hade jag ett snitt på 1:44 min/100m och det är ganska mycket långsammare än vad jag planerar att simma på i kommande öppet vatten-lopp. Ska försöka att inte bli orolig och oja mig för mycket över detta faktum. Än är det ett bra tag kvar och jag kan bara hoppas att min planerade uppladdning får önskad effekt.

Ehh... bröstsim?

Jag simmade med Maria i Huvudstabadet igår. Hon provade en tuff och snabb våtdräkt från Zone3, medan jag försökte få en snygg bränna i min simkini. Gott om tid för det.

Gårdagens distanspass på 4250 meter tog nämligen aldrig slut. For realz, det var vedervärdigt. När Maria hade simmat klart var jag typ en tredjedel in i passet. Och det kändes som om jag simmade dåligt och fruktansvärt långsamt. Vilket jag gjorde. Tittade på klockan men borde verkligen låtit bli.

Som sista uppgift innan avbadet hade jag bröstsim.

100m f1
75m f2
50m f3
25m f4

Bröstsim. Var det något du inte förstod? Bröstsim. I olika farter? Vaf...?!?

Missförstå mig rätt nu. Jag avgudar min Simfröken. Det gör jag verkligen. Skulle avsäga mig hela kungariket för honom. Missförstå mig rätt även här. Men ibland tror jag fan att han har tappat det. Bröstsim? I olika farter? Visste inte om jag skulle skratta, gråta eller vara jävligt irriterad. Landade i det sista.

Ända tills jag kom hem och puttade in tiderna i Funbeat.

Jag har en fart 1-4 i bröstsim! Asså! Det är nästan större än att ha vunnit Stockholm Swimrun. Jag har en fart 1-4 i bröstsim!!!

Förlåt Hasse för att jag för ett ögonblick förbannade dig så innerligt, men vi gör inte om det här, okej?

Stockholm Swimrun Sprint 2016

Lag InSahne - vinnare av damklassen i Stockholm Swimrun Sprint 2016! Hipp, hipp... HURRA!!!

Så jävla mäktigt och overkligt, och som alltid försöker jag hitta ursäkter som fråntar oss äran. Men jag tänker fan inte skriva några såna. Vi vann och jag är superglad och exalterad över det!

Totalt kom vi på sjätte plats av alla lag - herr, dam, mix och generation. Rätt jävla awesome. Och Linda var faktiskt också med i laget, trots att hennes namn inte finns på listan.

Men vi tar det från början.

Jag vann en startplats till tävlingen i veckan och det var med kort varsel jag hookade upp Limbo för att köra. Målet var solklart - att hetsa runt banan i högt tempo, och hela tiden hålla oss precis utanför den berömda bekvämlighetszonen.

Ställde oss långt fram i starten och kutade iväg med en farlig fart. Jag hade minimalistisk utrustning för snabba växlingar, vilket innebar att Garmin fått stanna hemma, så jag vet inte exakt hur snabbt det gick, men Johannes hade runt 4:30 min/km på sin klocka på första löpet.

Vi var med i täten men hade ändå ganska många lag framför oss när vi kom fram till första simmet. En snabb växling och en grym simning senare var det betydligt färre lag. Några sprang om oss genom skogen efteråt men vi knäckte dem igen på nästa simsträcka.

Våra växlingar var faktiskt helt prickfria, om jag får säga det själv. Glasögon på/av och iväg! Simningarna var också ytterst stabila. Jag låg först och drog och hoppades att Lim hängde med bakom i linan. She did. Loppet bestod av tre simsträckor och jag startade alla med mycket hög puls, men simmade snabbt ner den till rimlig nivå. Tack simfröken för att jag fått träna en del på just det.

Efter tredje och sista simsträckan var det knappt 3 km löpning till mål. Fruktansvärt. Det här loppet var faktiskt inte njutbart någonstans. Men pain is temporary, glory is forever! Och mitt självförtroende i löpningen har blivit så mycket bättre!

Sen var det prisutdelning. Stor, fet och pinsam plump i protokollet för Stockholm Swimrun som valde att utse EN vinnare i sprinten, för alla tävlande i herr, dam och mix. Ett herrlag vann alltså. Hej 2016.

Om man i anmälan, start- och resultatlistor väljer att dela upp loppet i tre klasser så ska man fanimej göra det på prisutdelningen också. När jag för en gångs skulle vinner något så vill jag göra det på riktigt. Nu haj-jääkade vi istället bucklan och tog en bild. Rätt ska vara rätt.

Med flaggan i topp, obesegrade under 2016 (som Micke så fint uttryckte det) åker jag och Lim till Isle of Scilly nästa vecka för att försvara vår heder. Bättre genrep kunde vi inte fått. Ser fram emot ett långsamt, lugnt och angenämt lopp i England, med sälar, utmattning och sjukt långa simningar. En helt annan grej än idag.

Superlarvig kompis och skatteåterbäring

Liten Tratt blev tillfälligt återinsatt som löparkompis igår, trots att hon egentligen fått sparken. Att hon fick en ny chans berodde väl egentligen mest på att det inte fanns några andra sökanden till jobbet, och hon var villig att hoppa in med kort varsel.

Löpdelen klarade hon bra, 4 km elljusspår genom skogen. Det kändes som om vi kutade jävligt snabbt, så jag blev lite besviken när jag såg att snittet inte var bättre än 5:19 min/km. Sen kom jag på att det nog faktiskt var en av mina snabbaste tider på kuperat spår, och gav mig själv en propp så jag blev tyst.

Andra delen, löpskolning på sportfältet, klarade Krabban däremot inte så bra, nej. Hon var supertöntig och omogen, gjorde inte en enda övning rätt. När jag sa åt henne att skärpa sig så rejsade hon iväg i full kanel i cirklar runt mig, liksom för att påvisa att det varken var fel på hennes fart eller teknik. Kul tjej. Helt oseriös. Väx upp liksom, du fyller snart sex år!

Jag annonserade ju tidigare att även mina långpasskor, Asics GT2000-4, skulle få sparken.

Idag höll de på att ersättas av ett par Asics Gel-Kayano 22, men istället kom jag hem med ett par Asics Gel-Super J33 2. Det är de på bilden. Kanske inte riktigt rätt ersättningsprodukt dåra, men va fan. De var assköna.

Dessutom fick jag med mig ett par långa, snyggsnyggelisnygga tajts från 2xu. Hej skatteåterbäring!

I övrigt ägnas denna dag åt vila.

Träna på att fira

Jag vill börja med viktig information. Mycket viktig information:

EN MÅNAD KVAR TILL SOFIAS FÖDELSEDAG!

Meddelas endast på detta sätt.



Igår kväll tränade jag på att fira födelsedag. Theresia fyllde år i veckan (hurra!!!) och det högtidlighölls medelst mozzarella, kötträd, hamburgare och champagne på Restaurang AG igår. Sjukt bra burgare. Och sällskap.

Innan dess var jag i simhallen. Hade sju banor för mig själv och körde ett pass blandat grejs. Motivationen var begränsad men jag genomförde åtminstone passet. Undvek konsekvent att titta på klockan så jag vet inte hur crappig jag var. Antagligen inte alls. Antagligen simmade jag skitfort.

Imorse skolkade jag dock från träningen i Rösjön. Champagne och rumlande var den primära anledningen till det. Efter två nätter med dålig sömn pallade jag helt enkelt inte att kliva upp i ottan för att hoppa ner i en iskall vattenpöl. Den sekundära anledningen var bristande motivation.

Med en spark i baken och en hand i ryggen kanske jag hade kunnat förmå mig själv att ta mig igenom alla de pass jag planerat för tiden efter Mallis och fram till nästa vecka. Men jag har känt mig ensam, jag har saknat den där gnistan jag brukar ha och jag orkar inte riktigt bry mig. Den kommer tillbaka.

Det finns annat som gnistrar omkring mig och jag försöker fokusera på det istället.

Simskolepass i Huvudsta med bästa gänget

Jag var ganska nollställd när jag hoppade i vattnet på simskolan igår. Lämnade till och med Garmin på land. Orkade inte förlora kampen mot klockan igen och känna mig dålig.

Så nej, jag längtade inte efter att simma men kände mig ändå lite glad i magen när jag åkte hemifrån och tänkte på att jag i alla fall skulle få hänga med alla bra kompisar i bästa simgruppen.

Passet såg ut så här:

300m insim
2x50m 25m f1/kullerbytta/25m f3
8x50m f3 start 1:10
100 löst
8x50m f3 start 1:10

Inför sista intervallen försäkrade fröken Hasse oss om att det var det sista jobbiga vi skulle göra.

Sedan avslutade vi med:

9x50m 25m max/25m löst
50m max

Doh.

Mina 50:or i fart tre la jag, om jag får säga det själv, rätt snyggt på runt 40 sekunder. Någon lite långsammare, någon lite snabbare. Hade känslan av att jag tog det lugnt och kände mig ganska fräsch.

Även de avslutande 25:orna kändes starka och bra. Fick chansen att simma mot Tom-Tom-Tommy och men han var lite ur form och bjöd inte på någon jättestor utmaning. Önskar det hade varit så förra veckan också, så jag hade vunnit då. På sista snabba 50:an hade han inte en chans igår!

Sen missade jag sömntåget och det känns som om jag inte sovit alls i natt. Bara vridit och vänt mig.

Swimrunpremiär och öppet vatten-träning

Det slog mig igår att det inte är mer än drygt en vecka tills jag åker till England för att köra Isle of Scilly Swimrun med Lim. Bombastisk tävling som sannolikt blir en skön utmaning.

Jag känner mig visserligen som en rätt cool och rutinerad swimrunner, men att inte provköra utrustningen i så god tid att jag skulle hinna vidta åtgärder om något inte sitter där det ska vore korkat. Sagt och gjort, jag körde alltså 50 min simlubbning till kvällsträningen med Coach Ludde i Rösjön igår.

Det blev två simsträckor i Edsviken, där den ena var spontan och medförde en mindre felnavigering. Sedan sprang jag över till Sollentunasidan av Rösjön, simmade till ön, kutade över densamma, och simsladdade in i gruppen precis när träningen drog igång. Perfekt tajming! Tur att jag sprang så in i helvete snabbt, annars hade jag kommit för sent.

Träningen gick inte bra. Körde första halvan i full swimrunmundering och simningen gick så jävla trögt! Sen tog jag av mig skor, dolme och paddlar, vilket gjorde det marginellt lättare. Men jag var trött och långsam ändå. Och rörligheten kring axlarna är mycket sämre i swimrundräkten än i min 2xu.

Vi fick träna på benspark, balans, att ligga på fötter och på vinge. Superbra träning om inte allt hade gått ut på att försöka hänga på när folk svepte iväg i fyrahundra knyck. Hade ingenting att svara med igår och stor del av poängen med övningarna gick förlorad. Synd.

Utrustningen fungerade i alla fall bra överlag. Men jag vet inte hur många gånger jag har hört mig själv säga att merino är så bra för att det värmer även när det är blött. Vilket jävla HUMBUG! Höll på att frysa ihjäl när jag satt som en skadeskjuten fågel och väntade på skjuts hem efter simningen.

Funderar på att lägga av med vattensport. Jag hatar att frysa.

Den bästa på länge

Jag ÄLSKAR såna här dagar. Två dagars vila och jag var som en maskin. En stabil aktersnurra som bara matade på. Ingen stress, ingen panik. Putt, putt, putt, putt.

Dagens runda, från Ireviken till Lickershamn och tillbaka, hade tamejfan allt!

40% trail längs havet
20% långt, lätt motlut
40% asfalt, lätt nedför

Den första sträckan var galet vacker, om än lite stökig och svårsprungen. Stenar, rötter, stubbar och sån där livsfarlig, fotvrickande terräng, inramat av havet, solen och branta klippor. Det var fantastiskt!

Praktiserade hela tiden det i särklass bästa tips jag någonsin fått om traillöpning - "Akta så du inte snubblar!" ♡. Imorgon ska jag akta mig för att trilla i helvetesgapet.

Från Lickershamn gick det stadigt uppför längs vägen i nästan tre kilometer. Inte mer än 50 höjdmeter totalt, men ett tydligt motlut. Och jag kände mig så jävla stark. Backen tornade upp sig framför mig men jag kände den aldrig i kroppen. Det var fantastiskt.

Sen kom jag upp på vägen. Stora bilvägen som skulle ta mig tillbaka hem. Platt hela vägen, eller med lätt nedförslut. Det var fantastiskt!

Platt asfalt är så jävla skönt att springa på. Till och med i ett par nästan blankslitna inov-8 x-talon 190. Jag älskade varje steg jag tog, hög på löpningen, min kropp och känslan i benen. Hade kunnat fortsätta upp till Fårö. Trots att jag sprang så fort. Tänk att jag kan springa så fort!!!

Om jag ska nämna något mindre bra så var det stabiliteten i min sport-bh av merino. Den var på gränsen till obefintlig och dagens pass har därför sannolikt haft en negativ inverkan på mina brösts yppighet. Jag beklagar det.

Men i övrigt. Ja! Ja! Ja! Om alla pass var så här skulle jag sannolikt träna ihjäl mig.

Vila i himmelriket

I vanliga fall har jag alltid en vilodag i veckan, men i och med att jag körde Fijis yogautmaning under två veckor så frös vilan inne den perioden.

Jag är glad att jag registrerar min träning på Funbeat, det ger en tydlig överblick. Tittar du på diagrammet i mitten av den övre bilden så ser du att det bara är en lucka, aka vilodag, de senaste 30 dagarna. Det är resdagen hem från Mallis.

Att simningen går lite trögt just nu är med det sagt ganska förståeligt, om än fortfarande jävligt irri. Trots att jag inte känner mig sliten så tror jag att vila kommer göra mig gott.

Jag ger mig själv två dagar. Gotland, där jag just nu befinner mig, är toppen för återhämtning och lugna promenader, men det är också väldigt fint för löpning. Till exempel en lätt jogg längs havet, från Ireviken till Lickershamn. Så det ska jag också ge mig själv i present.

Men först vila.

Två vattenpass

Andra träningstillfället på ow-kursen med Coach Ludde i Rösjön startade 06:30 imorse. Sjuk tid. Min klocka ringde redan 05:00, eftersom jag behövde hinna rasta Tratte innan simningen.

Det tog ett tag att komma i vattnet, trots den soliga morgonen och att jag, pga lite ruggig, var iklädd allt neopren jag kunde uppbringa. Och sedan tog det ytterligare en god stund att komma igång. Men avslutningen - en lugn simning runt ön - var magisk.

Dessutom fick Fredrik chansen att förklara sitt provocerande uttalande i podden. Agreed to disagree.

Eftermiddagen har jag tillbringat vid Huvudstabadet. Först simning. 2300m teknik/fart stod det på passet och jag lyckades med det ena men inte det andra. Sen låg jag utslagen bredvid poolen i timmar, lapade sol och brydde mig mindre om att simningen just nu kan dra åt helvete.

Nytt rekord, besvikelse och två som ska få sparken

7 dagar, 15 timmar, 1 minut och 35 sekunder. 348.8 km fördelat på 180 träningspass vilket i princip betyder ett pass varannan dag och 6.65 km i snitt per vecka. Det är vad jag har presterat inom simningen under de senaste 365 dagarna.

Med det sagt tycker jag att det är min fulla rätt att vara delvis besviken efter testserien i Huvudstabadet på 400, 200, 100 och 50m med våtdräkt igår. De två första distanserna simmade jag på e-x-a-k-t samma tider som för ett år sedan.

Förra året blev det 2-2 mellan mig och Tom-Tom-Tommy. Jag var snabbare på 400 och 50, han på 200 och 100. Medan jag har kört fyra pass i veckan senaste månaderna har han kört ett pass på fyra veckor. Igår simmade vi exakt lika snabbt på 3 av 4 distanser. Oavgjort. Sen vann han 50m med en sekund. EN HEL SEKUND. Bah.

Mina tider från igår ser du i den övre bilden. Absolut inga dåliga tider, verkligen inte, men jag hade önskat mer. Trott mer. Jag hade laddat mentalt och faktiskt helt lyckats lägga måndagsfiaskot bakom mig. Bara en sån sak. Allt jag ville var att komma under 6 minuter på min fyrahundring. Men icke. Oceaner ifrån.

Hundringen är jag åtminstone mycket nöjd med. 1.18 är fint.

Imorse sprang jag till jobbet med den här bruna men det var sannolikt sista gången. Jag funderar faktiskt på att ge henne sparken. Hon kör alltid järnet i början och sen släpar hon som ett ankare bakom mig på slutet. Jag får peppa, coacha och heja oavbrutet för att hon ska hänga med. Orka.

Dessutom behöver jag byta ut mina skor. De får också sparken. Mina nya från Asics, som är samma modell jag använt de senaste sex åren, fungerar plötsligt inte för mig. Får brännande domningar i framfötterna efter bara ett par kilometer. Blir så trött. Vart tog mitt flyt vägen?