tisdag, november 30, 2010

Dagens ros

  • Dagens ros går till kvinnan på längdskidor som stannade när hon såg att hundarna tyckte hon var läskig, och lät dem komma fram och hälsa. Tack för det!
  • Igår åt jag middag med Fredrik. Jag har alltid tyckt att han är fascinerande men igår blev jag ovanligt berörd. På ett både positivt och negativt sätt. Det var intressant!
  • Här kan man läsa en rolig artikel om Räkans pappa Jello's jobb som naturbevakare. Riktigt häftigt!
  •  Elsa har haft någon form av totalt psykpryt senaste två dagarna. Hon är rädd för allt, duckar för månen och är otroligt ynklig. Hon verkar inte ha ont någonstans men däremot är hon på väg in i löp, och jag gissar att det är därför hon beter sig som hon gör. Tyvärr vet jag inte vad jag ska göra för att livet ska kännas allright för henne igen.

    måndag, november 29, 2010

    Kräks

    Vaknade i natt kl. 3 av att minsta barnet hoppade ur sängen och sprang iväg och kräktes. Tänkte först att det berodde på att jag belönat henne med små räkbitar när vi tränade men av innehållet i kräkset att döma var det inte det, snarare en benbit. Och om det var räkorna borde även jag blivit dålig.

    Skeppade ut Kråkan på tomten så hon fick avsluta det hon påbörjat och när hon kom in igen var hon trött men färdigkräkt. Vi somnade om snabbt och när klockan ringde sa hon bara till mig lite försiktigt att det var dags att vakna, sen sov hon vidare.

    På morgonpromenaden verkade hon uschlig och dämpad, men när vi kom till skogen och hon fick vara lös så var hon pigg igen, så det är nog ingen fara. Men jag blir ju alltid så jäkla orolig när det händer något, även en sån här liten skit(kräks?)sak.

    söndag, november 28, 2010

    Dagens TSM

    Åkte iväg på TSM-träningen idag trots allt. Funderade en kort stund igår på om jag borde stanna hemma eftersom jag inte tränat ett enda pass sen förra torsdagen och fortfarande är lite snorig. Men jag ville verkligen springa så då gjorde jag det. Och jag ångrar mig inte.

    Eftersom vädret och underlaget inte var det bästa ändrades programmet från intervaller till fartlek. Totalt sprang vi 9 km i en snitthastighet av 6:47 minuter/km. Längs vägen blev det 5 fartökningar gånger 2 minuter i ett 5:20-tempo ungefär. Kändes väldigt bra i början men i den fjärde fartökningen började det ta emot och slutet var ganska tungt. Fast inte så att jag inte trodde jag skulle fixa det, bara lite motigt. Och av förkylning märktes inget, så jag är verkligen nöjd med dagens insats.

    Första advent!

    Äntligen premiär för muljust mukom!

    Igår julpyntade jag så det stod härliga till hemma med ljusstakar och tomtar i långa banor.

    När JG såg pyntningen utbröt dock vild panik. Jag hade glömt sätta upp hans bästa ljusstake, som jag trodde var julgransbelysning, och Jonas var tvungen att äta sju chokladvarmkorvar (någon som förstår?) för att komma över det.

    Nu är ordningen återställd och ljusstaken står på en hedersplats i köksfönstret.

    lördag, november 27, 2010

    Får man tycka så här?


    Får man tycka mer om ett av sina barn eller måste man låtsas tycka lika mycket om båda? Och framför allt, får man tycka mer om den snoriga lilla nykomlingen som röjer och förstör, en den stora gamla som helst håller sig för sig själv?

    Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Reka är en oerhört sympatisk hund. En drömvalp! När det kommer till träning är det inte så stor skillnad mot hur jag minns Elsa som liten eller hur hon är idag. Båda är glada och engagerade till max och tycker att vad som helst är roligast i världen, bara man får en uppgift. Gärna en svår.

    Största skillnaden är här hemma. Elsa håller sig mest för sig själv, även om det gärna är i närheten av där jag är. Hon kan lägga sig nära men vill inte att man kladdar för mycket på henne. Reka är tvärt om. Hon vill ligga i knät, bli kliad och gärna knapra på en tuggis samtidigt. På mornarna kommer hon och kryper upp med nosen mot halsen och somnar om som en pälskrage. Hon kan sitta i famnen länge och bara mysa och när vi busar biten hon aldrig hårt. Dessutom är hon alltid sinnessjukt glad och viftar nästan av svansen.

    Hon är väldigt lyhörd. Jag behöver knappt höja rösten om hon gör någon förbjudet och hon fattar direkt att det var fel och säger förlåt. Fast vissa saker lär hon sig dock aldrig att hon inte får göra, t ex att ta strumpor. Fast ligger de på golvet får man väl skylla sig själv... Dessutom är hon alltid så fantastiskt söt när hon snott något, för istället för att sticka iväg med det kommer hon till mig med sitt byte som en stolt katt. Och då kan man ju inte annat än att skratta och tacka henne för det.

    Ute har jag börjat ha långlina på för att lyckas med mina inkallningar. Möter vi något roligt är jag inte säker på att hon kommer när jag ropar och då är det skönt med en reservplan, även om det känns jäkligt meckigt ibland. Hundmöten och möten med människor när vi går i koppel går dock jättebra. Oavsett hur Elsa flänger så kan jag få Reka att gå snällt vid sidan och strunta i den vi möter.

    Det finns dock något med denna i övrigt fantastiska lilla hund som driver mig till vansinne ibland och det är hennes skall. Gällt och högt går det genom märg och ben.  Det är fullständigt olidligt! Hon skulle kunna väcka en död! Ofta använder hon det för att försöka sparka igång Elsa, eller när hon leker med en tuggis.

    Elsa skäller i alla fall inte nämnvärt inomhus. Fina Elsa.

    Tjejkväll med skönhetsmickel

    Igår var jag och Malin på LongLashes på Rödabergsgatan och gjorde ögonfransförlängning, en lite mer permanent, lyxigare (och dyrare) variant än jag gjort tidigare på Gilda Skolan. Tyvärr inte jättepermanent utan man måste fylla på ungefär var 14-90:e dag, beroende på vilken cykel fransarna befinner sig i och hur man sköter dem.

    Min terapeaut (heter det så?) hette i alla fall Lisa och var mäkta duktig. Är jättenöjd med resultatet och har redan bestämt mig för att det här ska bli en vana. En dyr vana som jag tänkte unna mig som kompensation för de senaste tio åren då jag knappt köpt en mascara ens. Det är kul att känna sig fin!

    Före och efter. Glamour! Hollywood!

    fredag, november 26, 2010

    Som ny!

    Nu har vi fått tillbaka Grisen efter försäkringsreparationen. Som ny!
    Skinande ny front och dörr och så lite läppstift på krockskadan på nosen.

    Välkommen hem!

    Ser du hur hon glänser?

    Redo

    På söndag är det första advent och därmed julmustpremiär.

    Jag är beredd.

    torsdag, november 25, 2010

    Operation friskvård

    Jag börjar långsamt återvända till livet och försöker efter bästa förmåga påskynda processen genom:

    1. Offpistpromenad i skogen med överlyckliga tjejer
    2. Pauluns "superjuice" med hallon och granatäpple
    3. Pepparkakor
    4. Chocolate mud mask (har inte bestämt mig för om den luktar choklad eller det andra den med sitt utseende för tankarna till...)
    5. Rosa nagellack
    6. En lång dusch

    Imorgon ska jag jobba igen.

    Inte ens en liten?

    Antalet utvalda brevlådor jag får lägga ljummet hundbajs i för JG: 0 st

    Typiskt!

    tisdag, november 23, 2010

    Fortfarande helt sjukt

    Mår bättre idag men fortfarande inget vidare. Orkar inte vara uppe ens. Jag och tjejerna har myst i biorummet med Twilight (japp, igen). Lillgärsen är också snorig så vi är verkligen inget piggt gäng.

    Ska kanske försöka jobba imorgon, mest för att jag måste. Har fått hjälp av toppen-Crib som hoppade in med kort vardel idag men en del saker kan inte vänta och jag måste ordna dem själv. Senast imorgon. Puh. Blir matt bara av tanken.

    Kanske måste spela filmen ett varv till för att muntra upp mig...

    måndag, november 22, 2010

    Tjock i näsan

    Det här är bilden av en mycket sjuk människa. En bild av mig.

    Inuti huvudet är det som en svullen ballong som trycker på hjärnan och täpper till alla andningsvägar.

    Världens bästa JG glimmade till både igår och idag pga min sjukdom. Igår bakade han lussekatter (ingen bakar så bra kaskelutter som han) och sen tog han luddbollarna på skogspromenad. Och i morse gick han ut med dem innan jobbet. Tror han har gått studiecirkeln "bäst när det gäller"...

    söndag, november 21, 2010

    Halv åtta hos oss

    Igår bjöd jag och JG vännerna T&B samt M&O på middag. Temat var "Chili".

    Vi serverade en chilicaprinhia som välkomstdrink och avokado med rökt lax och chili till förrätt tillsammans med ett spontanjäst öl.

    Huvudrätten bestod av en Texas Chilli som åtta timmar tidigare var så stark att den var oätlig, men till kvällen alldeles lagom. Till detta lite oväntat ett vitt, sött vin för att mildra hettan.

    Som avslutning bjöd vi på chili- och ingefärsrån med chokladmousse.

    Sen spöade jag skiten ur de andra i Guitar Hero, men lät Jontan vinna sista omgången för husfriden...

    En trevlig kväll!

    lördag, november 20, 2010

    Helvete, jag är sjuk

    Hade jättetrevligt igår kväll med girlsen. Käkade i centrum, köpte lite godis och sen sjöngs det Singstar så det stod härliga till. Hellre än bra, så att säga. Jag tror faktiskt Isabella vann.

    Kände en förkylning i luften redan igår och idag är den bekräftad. Jag är inte frisk. Dock är jag inte heller döende så jag hoppas att jag kan klara av den här dagen och middagen med vänner ikväll. TSM får jag nog ställa in mig på att jag kommer missa imorgon, om inget mirakulöst inträffar. Satan.

    torsdag, november 18, 2010

    Statusrapport

    • 5,6 km i Rösjön i morse kändes oändligt sega, som om jag sprang i vatten. I mål visade klockan (som dessutom alltid visar ca 30 sek/km för långsamt) att jag varit snabbast ever. Bortsett från testloppet i söndags förstås. Måste varit min nya snabba löparmössa som gjorde det. Man fattar ju att det går fortare när man ser ut som ett streck, jämfört med om man ser ut som en champinjon.

    • Rekan gör framsteg i vår lilla apporteringsträning. Vi använder sked och hon har kommit så långt att hon med glädje plockar upp den från golvet och ger den till mig. Dessutom har hon, helt på egen hand men förmodligen genom tips från Elsa, lärt sig att det är kul att pussa en sovande husse hejdå, gärna med hög fart upp i sängen.

    • Elsas mamma Saga har tagit VP, precis som de flesta av (alla?) Elsas syskon. Nu är det bara min odugling som inte kan valla får, men det är ju knappast hennes fel. I min familj äter vi gärna fåren (nåja, lammen), men tiden räcker inte riktigt till för att valla dem också. Grattis Saga och alla syskon!

    • Beslut har till slut fattats om årets nyårsfirande. Jag och Jontan kommer för hundarnas skull att vara på landet med M&D där det inte skjuts några (eller få) raketer. Det kommer att ätas hummer, drickas skumpa och vara allmänt avkopplande. Det känns bra att det är bestämt. Jag tycker det är jobbigt att inte veta.

    • Jag okynnesshoppade massor av kläder igår, förutom den ovan nämnda löparmössan. Trots att jag egentligen inte hade råd. Tröstshopping tror jag det kallas. Hittade i och för sig några riktigt bra träningskläder, men kände mig ändå oansvarig. Och eftersom jag kände mig oansvarig och dålig så tröstshoppade jag en påse smågodis också. Och kände mig ännu sämre. Puh. Inte lätt att vara Sofia just nu, fast det borde vara det. Jag är på många sätt bättre än på länge och det är synd att jag inte alltid kommer ihåg det.

    • Ikväll väntar Harry Potter och dödsrelikerna, del 1. Kan knappt vänta. Såg trailern igår och känner mig som ett förväntansfullt barn. Men jag kommer säkert bli besviken. Har blivit det av alla HP-filmer utom den första. Kul ska det i alla fall bli!!

    onsdag, november 17, 2010

    Jag vann i ICA-lotteriet!

    En resa till solen tänkte jag.
    En flaska Skona handdisk tänkte ICA.

    Han klarade det!

    Jontan fixade biorummet i tid. Succé!! Helt klart är det väl inte, men tillräckligt för att vi under fredagens tjejkväll ska kunna skråla till Singstar eller kolla film där, även om vi får göra det från kuddar på golvet istället från en mäktig soffa.

    När piffningen är klar kommer det blir dödsballt! Det är redan coolt. Jontan är en grym hemmafixare!

    tisdag, november 16, 2010

    Faaan!

    Saken är utredd!

    Det är ju klockrent. Ett Ninjamarsvin med taggar! Tack Linda för tipset!

    När jag ser det här känner jag mig lite efterbliven som inte direkt fattade vad Albin menade. Attackhamster!

    Jag vaknar utan att vara glad

    Två mornar i rad har jag vaknat utan att känna mig det minsta glad. Allt känns bara deprimerande, trots att jag borde ha all anledning att känna mig lycklig och upprymd.

    Min träning går bra, viktklubbandet.se går bra, jobbet går bra och hundarnas träning går bra. Så varför känner jag mig ledsen, stressad och motvillig?

    Kanske är det en så enkel anledning som att mörkret börjar slita på mig. Igår hade jag en dröm precis innan jag vaknade, där jag var instängd i en mörk bunker som mycket väl kan ha varit vårt biorum. Jag missade massa roliga saker för att jag var fast där. Fast och ensam.

    Jag är oändligt glad och tacksam över mina brunbollar när jag känner mig så här. De finns alltid i närheten, bangar aldrig att hitta på något kul, lättar upp humöret när jag är ledsen och har inget emot att sitta i en soffa och mysa och snacka skit om omgivningen. Eller läsa en bok. De håller alltid med, har all tid i världen att lyssna och ett aldrig sinande förråd av kärlek att ge. Älskade kelpiefluffys.

    Imorgon är jag nog glad när jag vaknar.

    Sagostund med Reka

    måndag, november 15, 2010

    Albins önskelista är klar

    Brorsonen ringde mig i eftermiddags, som av en händelse samtidigt som han satt och skrev en önskelista till tomten, för att fråga om de inte kunde få komma och hälsa på snart. Han har slutat vara rädd för Reka, sa han.

    Sen passade han på att läsa upp vad som stod på önskelistan. Det var lite av det vanliga; Harry Potter, Star Wars och Playmobil. Och så det oväntade. Ett Ninjamarsvin. Med taggar.

    Jag fick artikelnummer i katalogen (!?) på flera av de andra sakerna men tyvärr inte på Ninjamarsvinet. Har försökt googla på det men hittar inget mer än att marsvinet Ninja-Panda ligger tvåa i sin klass i Svenska Marsvinsföreningens tävling om Årets Marsvin 2010.

    Ska naturligtvis jobba vidare på frågan men är lite osäker just nu i vilken riktning jag ska börja söka. Hänger Ninjamarsvinen bredvid Ninjadräkterna på BR eller säljs de bakom disk i djuraffären? Alla tips mottages tacksamt. Men säg inget till Albin, det ska bli en överraskning. Tänk på att man ska kunna gå ut och gå med det också...

    Söndagsträning = självförtroendeboost

    Nu kommer jag att svära lite. Förlåt.

    Satans jävla helvete vad nöjd jag är med TSM-träningen igår. Nu har jag svurit klart. Men vilken otrolig självförtroendekick jag fick. Precis som jag fått alla tidigare söndagarna med  TSM. Jag är inte ett hopplöst fall, långsam och otränad. Jag är faktiskt en helt okej löpare med goda förutsättningar.

    Igår stod testlopp 5 km på agendan, dvs. en chans att se hur man ligger till just nu samt vilken grupp som är lämplig att följa på söndagarna. Efter uppvärmningsjogg och löpskolning insåg jag att mitt testlopp fick bli blott ett varv på banan, á 2,5 km, eftersom det skulle ätas brunch med familjen efteråt.

    Hur som helst. För 4:30-gruppen rekommenderades det ett tempo på 5:42 per kilometer och när jag såg det blev jag lite nedslagen. Så fort kan ju inte jag springa, och jag som har tyckt att tempot på söndagarna tidigare passat mig så bra. Försöka duger i alla fall, och jag fick sällskap av  Sara som lovade att hålla tempot åt oss. Jag skulle bara behöva hänga på och springa tills jag dog. Typ.

    Sara var dock urusel på att hålla tiden och jag är SÅ glad för det. Vi snittade 5:13 per kilometer och jag är helt säker på att jag hade kunnat springa ett varv till i sån fart att snitthastigheten blivit högst 5:42 per kilometer. Sara hejade på hela tiden och kom med behövande tips lite då och då, så jag hade aldrig en tanke på att ge upp. Tack Sara!  Vilken boost det var för mitt självförtroende!

    Sen joggade vi tillbaka till Stadion, jag joggade vidare till bilen, joggade in i duschen hemma, via garderoben ut till pappas bil och upp för trapporna till den otroligt goda brunchen på Bergendal.

    När jag kom hem gick jag in i väggen. Mina ben har fått sina två hårdaste träningspass på mycket länge den här helgen och är inte glada just nu. Jag behöver sova och jag behöver dricka mycket vatten. Dock tror jag aldrig att jag kommer behöva äta mer. Den här helgen har jag ätit för flera veckor. Som en orm.

    söndag, november 14, 2010

    Årets Pappa 2010

    Juryns motivering:

    "Aldrig har så få presterat så lite..."

    Så kan man sammanfatta årets tävlande i pappatävlingen. Några av tidigare års mest framgångsrika pappor; Greger, Manfred, Håkan och Janne, har i år varit fullständigt anonyma.

    Årets vinnare är en lågoddsare som länge var lika osynlig som ovan nämnda pappor. Men under tävlingens sista skälvande minuter slog han till. En skarp och välriktad muta fick upp juryns ögon och han visade därmed ännu en gång vad som skiljer en vinnare från en förlorare.

    En vinnare ger aldrig upp.

    Årets pappa 2010: Göran Demnert

    lördag, november 13, 2010

    Man är aldrig riktigt nöjd

    Här ligger jag i en mjuk och skön säng på Skepparholmen, Hasseluddens okända låtsassyskon, vaken utan att ha blivit väckt av en luddig liten Tratt. Ingen som river mig i håret eller biter mig i hakan (där jag f.ö. har tydliga blåmärken). Ingen som röjer över mina smärtande träningsvärksben. Bara tyst, lugnt och stilla.

    Och jäklar vad jag saknar min hopplösa, störande lilla Räka! Tänk att man aldrig är riktigt nöjd!

    fredag, november 12, 2010

    Desperata försök

    Det är jämn, låg kvalitet i tävlingen Årets Pappa 2010 som avgörs på Fars Dag den 14 november.

    Juryn river sitt hår och desperata försök i linje med bilden nedan gör inte deras jobb lättare.

    Dags att lägga i en högre växel nu, pappor.

    Nästan död!

    Nästan död är hur jag känner mig efter passet med Tompa nu på morgonen. Han hade varit sjuk större delen av veckan och förmodligen legat hemma och laddat, så jag fick mig en rejäl hårdkörare med fokus på ben. Av gårdagens huvudvärk kände jag inget, så det var bara att ge järnet.

    Var obeskrivligt arg och ledsen när jag kom till gymmet, på vippen att ställa in själv, så det var skönt att få en rejäl urladdning. Och fy satan vad han körde hårt med mig. Tror det var ett av de värsta pass jag haft, men det sköna var att jag kände mig pigg i huvudet även när benen skakade så mycket att jag inte kunde stå upp utan att hålla mig i något. Misstänker svår träningsvärk imorgon...

    torsdag, november 11, 2010

    Kvällen erbjuder:

    Viktklubb.se's Chevrepesto med pasta, Lars Bill Lundholm och läggdags tidigt.

    Jag har huvudvärk.

    Väckarklocka, omutbar och hänsynslös

    Happ... ännu en sovmorgon som inte blev av. Jag är inte bitter, nej nej, jag är tacksam. Oerhört.  Det sägs ju att det är bra att ha rutiner för när man kliver upp på mornarna och det här har Reka tagit fasta på.

    Varje morgon, samma tid, säger hon till när det är dags att gå upp. Med en mjuk och fin tungkyss, om man har oturen att sova med öppen mun och ansiktet åt "fel" håll, eller genom att helt enkelt klättra över ansiktet och hångla upp en från andra hållet. Gärna med tungan in i näsan. Hänsynslös och omutbar. Hon ger sig på alla som är i närheten, dvs. JG, och ger sig först när någon, dvs. jag, är på benen. Men innan hon lämnar sängen och följer med mig upp brukar hon göra en extra attack på Jontan, ifall han mot förmodan inte vaknat ordentligt tidigare.

    Sen är Räkan ofin nog att somna om i köket medan jag gör mig i ordning. Livet är inte rättvist.

    Tacka vet jag Elsa. Hon har alltid sovit tills dess att jag sippar upp dragkedjan på jackan för att det är dags att gå ut. Då kommer hon släntrande lite långsamt, sträcker på sig och undrar om det verkligen är dags redan.

    Nåja, hopp i form. Nu är det löpning som gäller. 6 km lätt distans får bli 4 + 2,5 km kuperat elljusspår. Måste försöka hitta en bra 6 kmsrunda hemma. Är många såna pass på programmet framöver.

    God morgon!

    onsdag, november 10, 2010

    Beslutsångest

    Var på Chilli i Barkaby idag för att köpa en skön liggfåtölj till övervåningen. En perfekt stol att koppla av och läsa serietidningar i. Hade med mig ett tygprov från soffan men stötte på patrull. Vilket fåtöljtyg passar bäst?

    Jag tror det kan bli ganska bra med det bruna tyget överst till vänster i bilden, eftersom vi har en brun/beige matta, om vi dessutom kompletterar fåtöljen med några kuddar av samma tyg i soffan. Tygerna är lika men olika. Sofftyget är det som ligger underst. Det grå tyget utan mönster är ju rätt lika i färgen men inte i strukturen. Det grå tyget med mönster går bort.

    Svårt val.



    I did it!!

    Jag överlevde gårdagens löprunda och när jag väl kom bort från snålblåsten och in i skogen var det riktigt mysigt. Snöklädda träd är vackra, och det blir ljust och fint mellan träden. Jag gillar egentligen att springa i dåligt väder för man känner verkligen att man lever då. Löpningen i sig var inte så jobbig, men omständigheterna var det. Fick bra fäste men högre motstånd eftersom det var ett par decimeter snö på sina ställen (och nästan ingen snö på andra). Var nöjd efteråt, speciellt med att jag valde att parkera ovanför backen, istället för nedanför...

    Hemma åt vi middag med Karin och Carl som kämpat sig ut i ovädret. Det var jättetrevligt, maten blev god och deras bifogade B&J-glass satt finfint som dessert. Tack för att ni kom! Som lyxig avslutning på dagen valde båda vovvarna för första gången att inte lägga sig sängen när vi skulle sova. Elsa somnade i buren (av okänd anledning hennes nya favoritplats) och Reka på fällen bredvid. Hoppas det blir en vana.

    Idag har jag varit på gymmet och kört käppträning och några bollövningar. Nedan en film där jag leker sjölejon. Bra övning för balans, bålstabilitet och rörlighet, men kass om man vill bli biffig.  Enligt Tompa får man ha en fot i golvet, men det är beige så det låter vi bli.

    tisdag, november 09, 2010

    Motivationen testas direkt

    På programmet: löpning, 4 km lätt distans
    Utanför: Snö, slask och vindbyar

    Det är onekligen så att motivationen testas, redan på ett så här tidigt stadium. Men VE dig väder! Mig vinner du inte mot. Jag ska ut och springa idag. Punkt.

    Som belöning blir det middag med K&C.

    Ett steg fram och fjorton tillbaka

    Trots en vecka av idogt övande på kontoret under realistiska former (hundvalp istället för vatten i näsan) gick crawlandet i bassängen anmärkningsvärt mycket sämre idag än förra veckan. Crap!

    måndag, november 08, 2010

    Lite smått å gott

    • I lördags var jag, Elsa och Reka och hälsade på hos Fia. Reka fick med Fias hjälp gå sitt alldeles första spår, ett stort ögonblick. Tack för hjälpen! Dessutom fick Elsa ett spår som hon klarade fint och vi fick träffa Räkans brorsa Rolex, som ser ut som en korsning mellan kelpie och isbjörn. På plats var även Sigrid med Aika å Spica, Johanna med Pi och Katrin med Härja.
    • I söndags var andra träningen med TSM. Fantastiskt löparväder och ca 7 km i 6:35-tempo med trevligt sällskap av Angelica. Kändes återigen SÅ jäkla bra! Grymt kul.
    • Igår kväll gjorde jag i ordning övervåningen hemma (lite mer permanent) och det börjar ta sig! Tror nog att jag kommer kunna trivas bra där uppe när allt är helt klart. Det blir en riktig myshörna!
    • Biljetter är bokade till Harry Potter och dödsrelikerna, del 1. Siktade på premiären men insåg att det gick att få betydligt bättre platser dagen efter, så då valde jag det istället. Börjar jag bli gammal? Eller har jag hela tiden varit för gammal för att vara HP-fans?  JG är under alla omständigheter tvångskavaljer.
      • I morse hände något konstigt. Jag och flickorna brukar vara helt ensamma i området under vår morgonpromenad, men idag mötte vi människor och hundar i parti och minut. Det fullständigt kryllade av dem!! När jag kom in i gymmet var det däremot helt tomt och öde...
      • Lunch idag åt jag med HP (Harry Potter?) som jag inte träffat på vad som känns som tusen år. Jag har saknat honom sen han försvann i arbetsnarkoträsket så det var verkligen kul att ses igen! Tack för trevligt sällskap!!

          fredag, november 05, 2010

          Det gjorde för ont...

          ... att se de sista grenarna sticka upp på äppelträdet.  Så jag orkade inte vänta på  JG utan svingade mig upp och klippte ner dem. Ännu en praktisk tillämpning av funktionell träning. Att sitta i ett träd och dingla med benen är sjukt mycket lättare än att göra dito på en boll. Jag var stabil.

          Aktiv ledighet

          Idag är jag ledig från jobbet! Lyx!

          Räkpluppen förstod inte riktigt poängen med sovmorgon utan utstötte sitt godmorgon kuckeliku (när hon gäspar låter det lite som om hon galer) strax efter vanlig gå upp-tid. Efter en sväng i trädgården gick hon dock med på att sova en timme till.

          Efter promp och frukost gick vi ut för att kratta löv, vilket nästan direkt övergick till beskärning av ett av äppelträden istället. Fördelen med att klippa nu innan löven fallit helt är att man helt enkelt spar in lite krattjobb. Blev nästan klar, bortsett från de högsta grenarna som JG, 176 cm lång, får ta.

          Sen stack jag och Elsa ut och sprang medan Räkis fick ensamträna. Hon är cool, inga problem. Sprang ungefär 40 minuter i "rätt" snitthastighet. 5:e kilometern gick lite oväntat på 5:58, men jag tror jag drabbades av någon oförklarlig form av löparglädje just då. Det kändes jäkligt bra helt enkelt.

          Dessutom har jag, håll i dig nu, anmält mig till Stockholm Marathon. Fast jag inte skulle. Fast folk som springer marathon är galna. Men när jag för femtioelfte gången förklarade för någon att NEJ jag ska inte springa marathon bara för att jag tränar för det och JA JA JA jag kanske kommer ångra mig så insåg jag att jag faktiskt kanske kommer att ångra mig. När alla kompisar är anmälda, när jag har tränat stenhårt i 29 veckor och tycker att 2,5 mil är en avkopplande sträcka att springa. Så nu är jag alltså anmäld.

          Men, det är aldrig för sent att ge upp.

          torsdag, november 04, 2010

          Rättelse

          Efter tillsägelse från Räkan väljer jag att korrigera mitt senaste uttalande. När det kommer till rumsrenheten så görs det fortfarande framsteg. På jobbet ställer hon sig numera vid dörren när det är dags att kissa. Det är stort.

          Sitter fast

          I samma ögonblick som jag återfann min egen träningsglädje så känns det som om jag tappade den med hundarna. Orsaken tror jag egentligen är att jag sitter fast en smula.

          Med Räkan har jag två problem:
          1. Just nu funkar inget av det hon tidigare lärt sig. Hon verkar ha glömt allt.
          2. Jag vet inte riktigt vad vi ska gå vidare med, om vi ens ska gå vidare nu?
          Med Elsa har jag motivationsproblem. Vi utvecklas inte, jag har för dålig struktur på träningen och massor av moment som är okej men inte toppklass. Vi harvar vidare i samma spår och går djupare och djupare ner. Och det känns bara tråkigt.

          Ikväll ska jag i alla fall titta förbi på HI-träningen, snacka lite skit och låta folk klämma på Lillis. Om det blir någon träning får jag se. Man ska inte träna när man inte är på humör för det.

          På lördag ska vi ner och hälsa på Fia och jag hoppas att det ska ge oss lite ny energi.

          onsdag, november 03, 2010

          Idag mår jag toppen!

          Jag mådde i och för sig bra igår också, men jag känner mig mjuk och smidig och genomkörd idag. Hade ett pass med Tompa i gymmet i morse, eftersom han var tvungen att ställa in i fredags. Det gick bra. Jag var stark och det kändes som om jag gjort framsteg på övningarna sen senast. Inte i styrka kanske utan mest i stabilitet.

          Idag var det nog Tompas så kallade "viloövningar" som var jobbigast. Du vet, när man är helt skakis i kroppen och vill lägga sig ner och dö efter en övning... då kör man glatt en viloövning istället. Typ konster på bollen, rotationsövningar med käpp, skidåkningsmaskinen eller lite sköna magövningar.

          Igår var det för övrigt sista gången på valpkursen för Jontan och Reka. De blev godkända och fick diplom så jag antar att de skötte sig bra, men jag såg bara lite eftersom jag och Elsa larvade runt på egenhand i parken istället. Efteråt åt vi trevlig middag med Tina & Björn.

          tisdag, november 02, 2010

          Jubileum - 1 år

          Idag är det ett år sen vi fick tillträde till huset. Tänk att ett helt år redan har gått! Mycket har hänt och mer är planerat. Vi trivs!

          Jag skulle inte!

          Jag skulle inte elda upp mig och bli irriterad över det där, men så blev det ändå. Framför allt för att det är så osnyggt skött.

          måndag, november 01, 2010

          Det var faktiskt jättekul

          Peppen från gårdagen sitter kvar även idag! Känns otroligt bra.

          Vi började kl. 10:00 med föreläsning av Peter Holgersson om löparkroppens fysik. Hur blir man en bra (maraton) löpare och vad kan begränsa fysiken. Vilka olika typer av träningspass behöver man och vad är viktigt att tänka på när det gäller teknik och träningsupplägg.

          Sedan var det dags att sticka ut och springa. Valde som sagt 4:30-gruppen som kommer att hålla ett långpasstempo på ca 6:40 min/km. Vartefter veckorna går så förlängs sträckan man springer (igår 6 km) men tempot är detsamma genom hela träningen. Det kändes väldigt, väldigt bra. Jag hade inte höga tankar om mig själv innan utan trodde att det skulle bli lite tufft. Men det blev perfekt. Det var som Simon Poggnogg sa; "det var bara att kliva på tåget och åka med". Härligt!

          Sen var det dusch och utdelning av en lättare lunch. Vi hann även med en sväng till 7-11 för att köpa te och bulle.

          Dagen avslutades med en föreläsning om upplägget av Team Stockholm Marathons träning av Anders Szalkai och Malin Aho. Lite praktiska detaljer och bra tips. Tydligen är det hela 800 löpare som har anmält sig till det här, så det kanske inte var så konstigt att jag stötte på folk jag kände sen tidigare.

          Det jag kan konstatera efter en mycket trevlig dag är också hur extremt trivsamt det är att träna tillsammans med andra. Vilken bra känsla det ger att dela det jobbiga. Bortsett från ett löparryck för några år sen där några fredagar bjöd på umgänge i form av löpning istället för öldrickande så har jag mest sprungit ensam. Gårdagen gav mig också positiva flashbacks från den tid jag var handbollstjej och hängde i hallen hela dagarna, umgicks, tränade och spelade match. Ett bra minne från, som jag minns det, en lycklig tid.