Kostsamt slarv

I söndags gjorde vi vår tredje start i lydnadsklass 2. Den här gången på hemmaplan i Kista, och förväntningarna var höga.

Började med att försöka lura bort nervositeten under en promenad med Åsah och Vazy, vilket fungerade riktigt bra. Drog startnummer 6 (näst sist) vid lottningen men en tjej som skulle starta både i klass 1 och klass 2 behövde ett högt nummer så jag bytte till startnummer 2.

Domare var Sylvia Axell och jag fick mycket positiva kommentarer efteråt om vår insats. Hon tyckte Elsa hade stor potential även om det mellanåt kanske var lite si så där med koncentrationen. De moment Elsa gjorde bra tyckte hon var väldigt bra. Kändes roligt att höra!

Poängen blev:

1. Platsliggning, 10 poäng
2. Fritt följ, 6 poäng
   
3. Läggande, 9 poäng
   
4. Inkallning m. ställande, 0 poäng
5. Framåtsändande, 10 poäng
6. Apportering, 7 poäng
7. Hopp över hinder, 8 poäng
8. Fjärrdirigering, 10 poäng
9. Helhetsintryck, 8 poäng

Totalt 155 poäng, ett 2:a pris och placering 4 av 7. Vann klassen gjorde Åsah och Vazy med ett skitsnyggt program och jämna, höga poäng. Stort grattis!!!

Efter platsliggningen var jag överlycklig. Äntligen, äntligen, äntligen fick vi den 10:a som jag tycker vi har förtjänat långt tidigare. Var helt övertygad om att vi skulle får vårt 1:a pris nu, och tänkte att jag skulle vara glad även om vi inte fick det. Så fel jag hade. Girigheten slog till.

Fotgåendet var som vanligt dåligt. Vi jobbar på det och jag tycker det går långsamt framåt, så vi fortsätter som vanligt. Möjligen med dubbel ansträngning. Det är tråkigt att vi tappar så mycket poäng på momentet varje gång.

På läggandet fick jag kommentaren "lägger sig i två steg, ryckigt". Det kanske hon gjorde.

Inkallande med ställande nollade vi tyvärr eftersom Elsa reste sig och följde efter mig när jag skulle lämna henne. Jäkligt synd, eftersom det annars brukar vara vårt paradnummer. Fick både muntlig och skriftlig kommentar om att det annars var ett riktigt bra ställande, men vad hjälper det... Detta kostade oss biljetten till klass 3.

Rutan gick kalas.

Apporteringen gick som vanligt, möjligen något sämre. Vi jobbar vidare.

I hopp över hinder slog hon i på utvägen, och självklart drog det ner poängen. Kändes också synd och framför allt onödigt. Hoppet är ju också vår grej.

Fjärren var för första gången helt klockren. Upp och ner snabbt som tusan och inga DK's så långt ögat nådde. Bästa Grisen!!

Så för att sammanfatta det hela kan jag väl säga att det vi nu ska ägna vintern åt är fotgående och apportering. Alla andra moment har vi visat att vi kan få 10:or på (även om det inte skett samtidigt) utom de två. Under vintern blir det dessutom mängder av platsliggning och inlärning av momenten till klass 3. När jag tävlar nästa gång i vår ska inte platsliggningen vara ett orosmoment och vi ska inte behöva starta mer än en gång till i klass 2 förrän vi blivit uppflyttade. Så det så.