Skilsmässohus

Jag är glad att vi har köpt ett fint och till stor del renoverat och "färdigt" hus. För nu förstår jag plötsligt begreppet skilsmässohus betydligt bättre än tidigare.

Vi smårenoverar lite hemma och ändå känns det som att det tär något fruktansvärt på förhållandet. Inte för att vi på något sätt har det dåligt ihop, utan för att vi inte har någonting ihop alls, utom renoveringsarbetet. Ungefär som jag gissar att det är när man har barn.

Och även OM vi tog oss tid för varandra, satt i soffan och sippade romdrinkar med levande ljus ackompanjerade av romantisk musik, så skulle det vara högst störande för stämningen att först behöva vada genom det välkända dammet som jag brukar prata om. Målarburkar, trappräcken och lister mitt i synfältet förhöjer inte heller myskänslan direkt. Slutsatsen blir att det enda rimliga är att avvakta tills hallen är klar. Alltså, först renovering - sen förhållande. Hur felprioriterat och skilsmässa låter inte det?

Jag känner mig som en hamster i ett hjul.

Men positivia Fia har några lite uppiggande tankar också:
Hallen är faktiskt snart klar, väggarna är färdigmålade, klinkergolvsjobbet är påbörjat och kvar är bara uppsättning av lister och målning av dessa samt trappan.

Kanske, kanske blir vi klara till helgen...



Första målningen klar, golvet ännu inte flytspacklat.