Lätt yrvaken såg jag siluetten av min fantastiska man komma in i rummet och han var så jäkla fin!! Tight och jättemanlig kom han fram i motljuset från trappen som i en amerikansk film (10 tootsies!!). Åh vad jag har saknat honom! Och det var tydligt att det var fler flickor i familjen än jag som gjort. Klar testosteronbrist.
Själv kände jag mig som tönten i nyss nämnda amerikanska film. Rufsig i håret, intrasslad i täcket, lite svettig och med dålig andedräkt.
Hoppas han älskar mig ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar