Mesproppar och tröttmössor

Jaha.

Man är ute på promenad, trädgårdsarbetar (flyttar häckplantor), tar lunchpaus, trädgårdsarbetar (klipper ned och eldar häckplantor), tar mellispaus och vad händer. Alla somnar. Knall och fall. Såväl de på fyra ben som han på två. De pallar tydligen ingenting!!

Jag tror jag ska gå ut och gräva en rabatt.

Woohaa... Knock out!

Dagens filmtips: Thor

Den får faktiskt 200 tootsies. Man kan se det som att jag blev mutad. Redan tidigt i filmen lät de Thor klä av sig på överkroppen och sätta på sig ett par jeans. Hick. Jag är inte den som är den.. Och ja. Puh. 200 tootsies. Kanske 250. Man kan vara FÖR vältränad men det här var, enligt mig, precis på rätt sida gränsen. Så vackert!

Nästan som Jontan... :)

Deklarerad och klar

Att få ryggen fri - ett riktigt fredagsnöje!

Ny vän, spår och yoga

Det är roligt när man helt plötsligt och mycket oväntat träffar en ny vän. För några veckor sedan sprang jag och Gunnika på varandra i skogen av en händelse och pratade en stund. Läs om det här.

Hon berättade bland annat om sitt projekt 52 adventures och på något sätt klickade det mellan oss. Det verkade som om vi hade väldigt mycket gemensamt och det kändes roligt att följa upp kontakten.

Idag träffades vi igen för att promenera, spåra med hundarna och fika. Det var verkligen en supermysig förmiddag och Gunnika är en otroligt lättsam och inspirerande person. Kändes som att vi hade miljoner saker att prata om. Det var helt enkelt jättetrevligt! Så tusen tack för idag, det blir fler gånger!

Reka fick ett litet kort godisspår som hon klarade galant. Ska strunta i godiset nästa gång och se hur hon löser det. Hon känns väldigt lugn och metodisk, så det borde inte vara några problem.

Gunnikas superfina mini-aussie Diesel, som idag var hopplöst förälskad i Reka, fick ett påsläpp och ett ängsspår med fyra pinnar. Med tanke på att han hade huvudet fyllt av snuskiga tankar på Reka, och alla valpar de skulle göra tillsammans, så tyckte jag han löste uppgiften beundransvärt. Han var lite kluven ibland men det var väldigt bra när han glömde söta kelpien för en stund och ägnade sig helhjärtat åt spåret.

Elsa fick också ett ängsspår som hon i det stora hela löste bra. Jag hade gjort det lite för svårt för henne med vinklarna, så där tappade hon bort sig, men hon plockade apporterna jättebra och det är jag verkligen glad över. Men vi jobbar vidare!

Var rätt trött när jag kom hem och funderade ett ögonblick på om jag skulle strunta i den inplanerade eftermiddagsyogan, men bestämde mig ändå för att åka på den. Och det var som vanligt skönt att bända och böja lite på kroppen, så jag är glad att jag inte lät bli.

På det hela taget en mycket bra dag!

Löparfest och festmåltid

Oxfilégös (=dyr gös) till middag efter ett drygt en och en halv timme långt intervallparty med PT-Tompa ute i Stora Skuggan. Uppvärmningsjogg med teknikgenomgång, löpskolning, två intervaller à ca 700 meter, två intervaller i kort backe, två intervaller i lång backe och sedan nedjogg och stora frågetecken kring varför jag gör det här. Det var fruktansvärt jobbigt. Fast det var roligt. Jätteroligt. Jag var bara inte så duktig som jag hade hoppats på.

Jag gjorde mitt bästa, inget annat kan sägas, men det kändes inte bra nog. Trots att jag vet att man blir bra på det man tränar och att jag inte har tränat så här mer än ett par enstaka pass tidigare.

Det ska i alla fall bli ändring på det från nu. Vi gick igenom ett träningsupplägg för de sista veckorna inför maran, men det har jag tyvärr redan glömt, eftersom jag samtidigt fokuserade på att styra mina stackars mjölksyrade ben ner för Fiskartorpsbacken.

Det var hur som helst ett väldigt givande pass och jag är redan revanschsugen. Speciellt på långbacken som nästan dödade mig. Det var definitivt ingen stolt och vacker löpning att skryta med där. Av mig alltså. PT-Tompa å andra sidan lubbade på lätta ben, hejade på mig oavbrutet hela vägen upp och verkade knappt andfådd. Det är ju precis så det ska vara, men det är ändå svårt att inte bli imponerad. Jösses. (Eller gös-es, för att återknyta till middagen. Förlåt.)

Semesterstress

Puh, idag har det varit stressigt. Nåja. Först hundarna, sen lunch med Kerstin, sen styrketräning och sist vila ut framför Mästarnas Mästare.

Och mitt i allt detta hann jag smita in på Stadium och köpa en Onepiece från Soc. Grymt skön, men endast för hemmabruk, jag lovar!

Äventyrslångpass

Igår skjutsade Jontan mig och Sara ut i till Örsta Gård vid Angarn. Målet för långpasset var att springa hem därifrån, längs Roslagsleden. Det kändes lite mentalt tungt först. Vi åkte bil länge. Vi åkte förbi avfarten mot Arninge och körde av mot Åkersberga. Vidare långt, långt bort. Ut i obygden, där vi blev droppade.

Sen var det bara att springa på hemåt. Det var en fantastisk dag, linnepremiär, otroligt vacker natur längs vägen och som vanligt trevligt sällskap. Mitt bästa långpass! Jag älskar att springa i skogen! Vi tuffade på i vårt eget tempo och trots att terrängen var betydligt mer kuperad, med stenar och rötter om vart annat, mot vad vi är vana vid på långpassen så gick det bra. Mina ben klagade inte allt för mycket förrän mot slutet, men då gnällde de desto mer. Fast på ett bättre sätt än vid de vanliga långpassen, eftersom de fått röra sig lite mer omväxlande.

Det kändes som ett riktigt äventyr! Vi sprang lite vilse här och där, men inte mer än att det redde upp sig. Efteråt kände jag mig också piggare än vanligt, och det var skönt att klockan hann bli så mycket när vi kom hem att det inte fanns mycket annat att göra än att äta, titta på film (Welcome to the Rileys, 7 tootsies) och sova.

Totalt var vi ute i 3 timmar och 35 minuter och sträckan vi fick ihop var 24 km. Med tanke på terrängen så var det väldigt bra jobbat och definitivt ett pass som var mentalt bra för mig. Jag packar det i lilla Pepp-ryggsäcken till maraton.

Den här sträckan sprang vi

Start vid Angarn med kisspaus efter 29 sekunder

Efter flera km utan markering av leden hittade vi den igen

10 km avklarade och Sara ser pigg ut

15 km och vätske- och russinpaus vid Vallentunasjön

20 km vid Käringsjön. Solen sänker sig och vi börjar bli slitna.

Vid Rösjön, efter 24 km, ger vi upp och blir hämtade.

Fötterna högt

Imorse körde vi det fjortonde och sista lasset med trädgårdsavfall till tippen och hann precis sladda in med släpet till OK i tid för att lämna tillbaka det.

Sedan dess har jag mest legat i solen med fötterna högt, påtat lite i trädgården (JG har fortsatt på högvarv!), ätit och lekt med hundarna. Samlat energi helt enkelt. Nu ska jag och Sara strax sticka iväg på en liten joggingtur i värmen. Linnepremiär i löpspåret! Se upp!

110 meter häck

Vår häck är faktiskt just 110 meter lång. Och nu är den i princip borta. Vi hann så gott som klart (lite kvar) och har verkligen varit otroligt duktiga. Det har varit tre långa och slitsamma dagar, men nu är det gjort. Så obeskrivligt skönt! Bara staketet kvar...

Som en passande avslutning på det hela kom TBO förbi och grillade på kvällen. Första kvällen med middag utomhus, och solen värmde gott. Ett jäkligt trevligt sätt att fira ett mycket väl genomfört arbete.

Påskägg

Det är alltid fördelaktigt att dela påskägg med Jontan!

Farväl privatliv

Igår påbörjades vårens stora projekt. Projekt insyn. Hittills har vi hunnit kapa häcken på framsidan vid fotknölarna och det blev... luftigt...

Idag fortsätter vi på kortsidan, men eventuellt tar vi bara halva häcken (på bredden) på den sidan, för att inte göra oss helt utsatta. Men vi får se. Det måste bli bra.

Syftet med projektet är att ge häcken en nystart och samtidigt kunna ersätta det gamla staketet med ett nytt trästaket. Dessutom skulle det vara ett nästan större projekt att bara klippa häcken, eftersom den var närmare tre meter hög. Om två år räknar vi med att häcken börjar fylla lite funktion igen, så tills dess är det väl bara att bita ihop antar jag. Och då ska vi hålla den smal, tät och ung. Lite som jag själv vill vara.

Igår fick vi även trevlig besök av Karin, Carl & lilla Esther. Det var kul!

Före

Efter

Skogsvikskyrkogården

Vi hittade just en grav i trädgården. Har den varit här hela tiden? Vi vet inte.

Det är i alla fall Marcus, född 2006, som ligger där. Må han vila i frid!

Det här med påsk

Påsken är en märklig högtid som jag inte alls förstår mig på. Missförstå mig rätt, det är inte så att jag inte gillar den. Jag förstår den bara inte.

Jesus dog, hängde länge på korset, togs ner, tvättades, pyntades med fjädrar, lades i grottan tillsammans med små konstgjorda kycklingar och återuppstod. Sen bjöd han alla barnen och de offentliga gråterskorna (p-kärringarna) på smågodis och ägg. Och alla pyntade sina små hem i gult och grönt, eftersom det var Jesus favvofärger.

Jag får inte ihop det.

I Sollentuna står det björkar med påskfjädrar i varje rondell. Det är jättefint och färgglatt, men det är konstigt. Konstigt, konstigt, konstigt. Eller så missade jag något grundläggande i religionen i skolan, som förklarar hela konceptet. Om fjädrar ens är religion. Jag är ute på djupt vatten.

Men hur som helst, man får i alla fall vara ledig. Tack Jes!

Inte mina kompisar

Jag hatar Kanadagäss! De är inte mina kompisar. De låter mycket och bajsar fyra miljoner kluttar över hela Stora Skuggan.

Jag kan inte ta striden med mina hundar när de är i ett bollhav av fågelbajs att mumsa på. Jag skulle inte ha en chans. Och kopplen då, ja de glömde jag hemma idag. Fan.

Skitfåglar och Äckelhundar.

Fina flickor

Det bodde två systrar i Spånga,
som var väldigt olika långa.
De var glada ändå,
när de tänkte uppå,
att de trots allt ju var lika många!

Huvudsaken är att man når ner till marken!

Två bra och en halvdan träning

Den första bra träningen stod jag själv för. Var väldigt duktig i gymmet på morgonen, vilket bekräftas av dagens träningsvärk i överkroppen. Var ovanligt måndagspigg eftersom söndagens TSM-träning bara bjöd på en och en halv timmes löpning. Det kändes bra!

Sen jobbade jag duktigt trots att det mest handlade om att släcka bränder hela dagen istället för att göra något av det andra jag bara måste! Sen var det dags att åka till nästa träning. Agility.

Innan den började hann jag dock gå ner på appellplan och träna med Kråkan. Eftersom huvuddelen av vår träning har varit förlagd till promenaderna under vintern så känns det inte som att vi har tränat så mycket (kvalitet istället för kvantitet kanske). Och därför blir jag lika förvånad varje gång Rekan visar att hon faktiskt kan massor av saker. Hon är briljant!

Igår körde vi apportering, hoppet, ett par lägganden och lite fotposition. Bättre fart vid apporteringen nu, men istället la hon sig till med ett "attackgurgel" när hon tog apporten. Så kan vi ju förstås inte ha det, men jag kan inte hålla mig för skratt. Jävlar vad söt hon är. Dessutom kampade hon återigen som vilde och gick in med liv och lust i leken. Haha... gurgel...gurgel...vaff.

Jag har också skaffat mig en målbild för fotgåendet så nu är det väl dags att vi tar tag i det.

Kråkan kan gå fot några steg

Agilityn med Elsa var det som gick halvdant. Jag hann tappa peppet mellan banvandringen och vår tur, och det var en trixig bana (rolig, och utan vipp!) men som inte alls passade mig och Elsa. Jag styr ju rätt kasst, och klarade inte att få Elsa att tajta upp svängarna så att hon fick en bra linje i banan. Det gick helt enkelt för fort. Vi borde träna mer.

Om katten själv får välja

Massor av trädgårdsarbete

Två av äppelträden och Idegranshäcken klipptes till

Lunch ute efter TSM

Sitta i solen och mysa

Böff Bårginjång till middag

Man blir trött efter en aktiv helg

The next three days - 7 tootsies, Du kommer möta en... - 4 tootsies

Årets första

Hur många myggbett är rimligt att räkna med under en sommar, om man som jag är väldigt omtyckt?

Idag bestämmer jag

Idag är första dagen på vad som känns som väldigt länge, då min kalender faktiskt är tom.

Ingen tid att passa, ingen att skjutsa, ingen att förklara för, ingen att handla med, inga frågor att besvara och inget ansvar att ta.

Jag och tjejerna har sålunda flytt ut i skogen och njuter av det härliga vädret. Vad som händer sen får jag se.

Fri som en fågel!

Kort sammanfattning

• Jag har inte blivit sjuk
• Ikväll blir det grillpremiär
• Mästarnas mästare på svtplay är en ny favorit
• Jag har stressat för mycket idag
• Det finns så sjukt mycket kvar att göra på jobbet
• Reka har försökt gräva sig till Kina
• Sprang knappt 7 km med Sara och Kråken igår
• Känner mig pigg, fast trött

Det man inte vet

Hur mår jag egentligen? Jag har faktiskt ingen aning. Det går upp och ner. Imorse var jag frisk, då gick jag på skön PowerYoga. Innan lunch blev jag sjuk. Och nu mår jag nog bättre, fast jag vet inte säkert. Jag har träningsvärk i magen.

Frågan som har hängt i luften hela dagen är: Ska jag springa ikväll eller inte? Ja eller nej?

Det lutar åt det. En liten sväng. Yttepytte. Med Sara.

Vi får se imorgon

Just nu känner jag mig sådär. En förkylningskänsla dök upp i eftermiddags och har vuxit sig starkare under kvällen.

Jag har motat med en god och nyttig middag bestående av torsk med karibisk salsa och pressad potatis samt vatten, ett par bitar choklad och en Ipren. Hoppas innerligt att det inte är sjukdom på gång!

Löpterapi och PC/T

Igår kväll efter jobbet provade jag och Sara lyckan på Urschans milspår. Fantastiskt fint! Efter en vinter med massor av snö, is och asfalt  under fötterna och löpning nästan uteslutande på trafikerade vägar är det en ren njutning att komma ut i skog och mark igen.

Trots söndagens (och kanske framför allt måndagens) dipp kände jag mig rätt fräsch. Banan var kuperad men vi tog det lagom lugnt och efteråt kände jag mig återigen tankad på energi. Det är verkligen en trevlig vana vi har fått till på tisdagarna!! Elsa var med och njöt av skogen hon också, men hon körde lite mer intervallträning än mig och Sara.

Tyvärr har jag känningar i benhinnan på höger ben idag, så det är dags att vara lite extra uppmärksam igen.

Imorse hade jag ett pass med PT-Tompa. Fast just idag var han mer PC/T-Tompa eftersom halva tiden ägnades åt coaching - prat om träningsupplägg, liten analys av söndagens långpass och maran i sig förstås. Han har många bra synpunkter och den här gången ska jag inte göra misstaget att strikt följa det generella program som någon (förstås duktig men ändå galen) löparsnubbe lagt upp. Jag ska lyssna på de råd jag får från någon som faktiskt känner mig och vet allt om min träningsbakgrund. Det känns bra. Jag ligger ju hela tiden och balanserar på gränsen för vad min arma kropp klarar av, och jag vill verkligen inte bli skadad eller överansträngd nu.

76% Wellness

Jag har testat hur bra jag mår i Aftonskökans Wellnesstest.  Jag vet inte ens varför jag gjorde det här högst ovetenskapliga testet, men antagligen hoppades jag på en egokick av kalibern 100%.

Jag vet precis vilka frågor jag inte borde ha svarat ärligt på. Typiskt.

Det blev agility

Eftersom två energiska, glada hundar hade bästa oddsen för att ge tillbaka lite av min livskraft så åkte jag på agilityn igår.

Var där i god tid så att jag och Kråken hann träna först. Repeterade hindren från i lördags (är hon inte en OVANLIGT begåvad liten hund?) och tränade ställanden, platsliggning och fotgående. Det är bara under inomhusträningen vi fått störning tidigare men igår fick vi det också, i precis lagom dos.

Vid ett tillfälle drog hon på en annan hund och fick bannor. Nästa gång är det kanske inte en glad lekkompis hon drar till utan en farlig sabeltandad tiger. Sen gick det bra.

För mig och Elsa gick det sådär. Hon var som en Ferrari och jag styrde som om hon var en trampbil. Hann inte med riktigt på den snabba banan. Sista varvet bytte jag två framförbyten mot bakombyten och plötsligt fick vi bättre flyt. Elsa är rackarns snabb men inte alls tajt runt hindren och det blir problem ibland. Vi måste träna.

Jag måste också träna mer. Intervaller. Jag springer som en idiot och hinner inte med ändå. Men det är kul.

Jag vill inte sa Alfons Åberg

Jag vill inte jobba.
Jag vill aldrig mer träna.
Jag vill inte gå på agilityn ikväll.
Jag vill inte springa marathon.
Jag vill inte äta bra mat.
Jag vill inte äta dålig mat heller.
Jag vill inte ha saker planerade.
Jag vill inte bli tjock och väga 100 kg.

Idag har jag fått nog. Jag är fruktansvärt trött och orkar helt enkelt inte mer. Inte nånting. Aldrig mer.

Detta om detta.

Jag var bra ändå

Jag var bra ändå! Jag var bra ändå! Jag var bra ändå!

Upprepar mantrat för mig själv för att sluta se dagens TSM-träning som ett misslyckande. Jag blev riktigt jävla trött idag. Det började ganska tidigt, jag bet ihop länge men till slut kände jag mig kräk- och gråtfärdig. Hur gärna jag än ville springa med gruppen de sista 4 km så gick det inte. Istället vek snälla Sara av med mig och hejade på oss tillbaka. Totalt fick vi ändå ihop 24 km (och en Västerbro) på 2 timmar och 45 minuter.

Jag borde vara nöjd, alla kan ha dåliga dagar och det här var det näst längsta jag någonsin sprungit. Men eftersom alla förutsättningar för ett bra pass fanns där så blev jag väl lite besviken. Jag har ätit bra senaste dagarna, druckit mycket, tränat lugnt och sovit en väldig massa timmar.

Vad som kan ha påverkat negativt idag var:

1) Hög och ojämn fart inledningsvis. Det sliter på mig, det vet jag.

2) Vätskebrist pga värmen. I normala fall räcker knappt de 8 dl vätska jag släpar med mig. Trots att Sara var så snäll och donerade hela sin sportdrycksflaska till mig hade jag behövt mer vätska idag när solen värmde så skönt.

3) En timmes skogspromenad med hundarna innan träningen. Kanske inte så smart men de måste ju ut. Ska se om jag kan engagera deras plasthusse på söndagarna framöver.

Nu känner jag mig trött i benen men i övrigt okej. Hällde i mig en halv liter juice, en halv liter vatten och en drickyoghurt innan jag åkte hem och det fick tillbaka mig på banan. Nu har jag ätit en lunch som fick mig att må illa men jag sitter på terassen i solen och njuter, så livet kunde varit sämre.

Och snart kommer älsklingen äntligen hem!!!

Jag känner mig full av energi

Idag har jag hunnit med mycket. Jag har:

1) Tränat agility med Elsa. Fast träna är ett starkt ord. Vi körde lite på måfå. Jag vet exakt vad vi behöver träna men inte hur jag ska bryta ner det på ett sätt att vi får ut något av det. Vi hade i alla fall roligt.

2) Tränat agility och lite lydnad med Reka. Hon fick springa tunnel för första gången, gå på balanshinder och vipp mot bord. Det gick jättebra och hon gick verkligen igång på det. Efteråt tränade vi lite lydnad och hon kampade som en vilde! Äntligen var det som jag vill ha det. Hon lät som ett lejon och slet som en tiger. Svårt att hålla sig för skratt ibland.

3) Såg Hair på Stadsteatern med mamma. Jag har lite svårt att sätta tootsies på den. Skådespelarna var jättebra men pjäsen/musikalen hade inte någon direkt handling. Allt var rätt flummigt men med bra drag. Fast segt. Svårbedömt.

4) Shoppade löpartights. Dags att fundera på vilken utrustning jag ska springa maran i, eftersom jag uppenbarligen lätt får skavsår både här och där. Ska prova de nya tightsen på tisdag när jag förhoppningsvis ska springa med Sara. Var egentligen sugen på att ge mig ut ikväll, men det funkar ju inte. Kände mig pigg och löpsugen nu efter en lugn vecka med bara lite träning. Köpte dessutom några löparstrumpor och energidrycken som används på maran.

5) Krattade i trädgården och rensade rabatter. Det blev fint och jag längtar verkligen tills det nysådda gräset vuxit upp. Hoppas inte hundarna springer sönder det bara. Flera av lökarna vi satte i höstas börjar komma upp, men de är också i fara när destroyerdogsen ångvältar sig fram genom trädgården.

6) Gick kvällsprompis med hundarna. Jätteskönt väder ute nu. Äntligen är våren här!

7) Bloggade i väntan på middagen. Men snart är den klar. Jag har ätit bra idag så om det blir tungt imorgon är det inte beroende på dåligt matintag idag. Fast om jag inte skulle springa imorgon hade jag inte ätit någon middag ikväll. Har varit lätt illamående sen en räkmacka i pausen på Hair.

Detta om detta. Over and out.

Känns spännande

Idag kom det här med posten.

Inspiration

I morse på promenaden träffade jag och brunbollarna en inspirerande tjej med en otroligt söt mini-aussie. Hon har ett projekt hon kallar för 52 adventures och som går ut på att under året genomföra 52 små äventyr. Det handlar inte om att vara först, tuffast eller djärvast utan mer om att komma ut och uppleva naturen.

Jag blev otroligt inspirerad av det här och började direkt fundera på vad som skulle vara en lagom utmaning för mig i samma anda. Kanske 12 äventyr, ett i månaden? Jag vill vandra, cykla, paddla, springa, tälta och segla. Med hundar och Jontegull.

Här ska planeras!

Hur går det med lydnaden?

Jag börjar med Elsa för det går fort. Ingen lydnad mer än lite lek med fotgåendet. Det är inte kul när hon bara är måttligt road. Agility är jättekul. Freestyle är ganska kul.

Räkan finns det mer att säga om. En fantastisk liten hund, bättre än jag någonsin vågat hoppas. Inte specifikt i lydnaden, utan i allmänhet. Fantastisk!

Vår status i lydnaden just nu är som följer:

Fotgående har vi inget. Jag har inte velat påbörja att gå längre sträckor med bylsiga vinterkläder på knögglig mark tidigare, men nu är det definitivt dags. Vi har gått några steg, övat position, vändningar på stället, lite sidoförflyttningar och kontakt under vintern istället. Det går okej. Hon flyter ut lite i vändningarna ibland och hamnar lite snett då och då. Sidoförflyttningarna gör hon gärna sittande, så där jobbar jag på att belöna när rumpan är uppe. Hon rör sig annars väldigt fint.

Platsliggning har vi övat inomhus och nu sedan snön försvann försöker vi göra det minst en gång varje promenad. Det är för övrigt på promenaderna den mesta träningen sker och har skett. Effektivt och inte för långa pass. Det är inga längre stunder hon kan ligga (jag har iofs inte testat max) men det största problemet just nu är att hon gärna reser sig så fort jag kommer tillbaka. Så det blir mycket återgångar, från alla möjliga håll.

Läggandet är ojämnt så jag försöker att bara belöna de snabba. Kör läggande under baklängesmarsch men ibland när hon går vid sidan, trots att vi inte har fotgåendet. Hon är segare vid sidan men det blir bättre och bättre.

Ställande under gång har vi påbörjat och nyss provat med externbelöning. Funkade bra, men vi måste jobba för ett mer distinkt ställande.

Sättande under gång är hennes paradnummer så jag försöker undvika att träna det. Annars kommer vi aldrig få till ställande och läggande.

Apporteringen går bra. Problem som vi har kommit till rätta med är att hon förut reste sig så fort hon fick apporten, om hon satt ner. Ett potentiellt problem som jag hoppas inte utvecklas är att hon gärna låter så fort hon får något i munnen. Gripandena är snabba och hon har bra fart in (men inte tillräckligt bra!). Ingångar har vi kört lite grann separat.

Inkallningen går bra men vi har inte fått till ingångarna där. Reka är precis som Elsa var och bromsar gärna farten (vill ha ännu högre fart! jättefort!) mot mig. Dessutom känner jag mig inte 100% på kvarsittandet så jag vill bara göra någon enstaka inkallning när jag sagt åt henne att sitta kvar. Istället kör vi många spontana inkallningar ute, ibland med ingång och ibland utan.

Fjärrskiften har vi inte gjort på ett tag, mer än ligg - sitt. Hon har ett jättebra "upphopp" men ibland skuttar rumpan fram också.

Hopp tränar vi över små grenar i skogen ibland men något hinder är inte introducerat.

I övrigt så går det bra. Vardagslydnaden har vi jobbat mycket på och det har gått mycket bättre än det gjorde med Elsa. Reka vänder på en femöring när jag ropar, lyssnar på nej,  även om det ibland är väldigt svårt att stå emot stora flockar Kanadagäss eller harar som hoppar upp mitt framför nosen (där var vi mest illa ute) och hon kan fokusera på mig även om jag pratar med en mötande människa. Elsa spårar ur totalt av glädje vid de tillfällena och är i det närmaste okontrollerbar.

Självklart är inte Räkan felfri och det är inte varje gång hon är exemplarisk, men åtminstone i 80% av fallen och det är jag nöjd med just nu, även om målet är 100%. Det kommer att bli bra det här.

Socialjogg i Urschan

Jag hade inte tänkt springa idag egentligen, men Sara gav mig en liten knuff i rätt riktning och det slutade med att vi stack ut på en lugn socialjogg i Ursvik tillsammans med hundarna. Det var varken snabbt eller vackert, men det var rackarns trevligt (som alltid!) och nu efteråt känner jag mig otroligt stärkt av löpningen! Vi smurfade runt på skogsvägar, isvägar och små stigar i förfärande lågt tempo och det var toppen! Ut med all jobbstress och tankar på att inte räcka till, in med frisk vårluft och ny energi. Ahh....

Skulle ha lagat en potatisbaserad grönsakspaj till middag, men kände att det skulle ta för lång tid, så istället provade jag ett middagstips från Sara. Det blev ugnsbakad laxfilé med matvete, creme fraiche med stenbitsrom, rödlök, citron och dill och sallad med groddar, tomat och melon. En bit grovt bröd till. Det var supergott och tog bara 15 minuter att göra.

Nu ska jag gå och lägga mig, men innan dess vill jag ge mig själv en eloge för två saker:

• Jag äter riktigt bra för att vara helt oplanerad.
• Jag är grymt duktig på jobbet. Trots att jag inte hinner med. Grymt!

Just för sekunden mår jag riktigt, riktigt bra!! Ska försöka behålla den känslan imorgon.

Elsa i toppform?!

Igår började agilityn igen för mig och Elsa. Vi har inte kört något på hela vintern, så jag var osäker på hur Elsa skulle funka. Och än mer osäker var jag på hur jag själv skulle funka. Benen var mördande trötta efter långpasset i söndags och jag insåg när vi gick banan att jag helt hade glömt hur man styr en kelpie i full fart på en agilitybana. Men Elsa var taggad till tusen och det smittade av sig på mig. Korven har bara en växel och det var lika bra att anpassa sig till den. 200%.

Och det gick bra! Jag är supernöjd! Hon går som en klocka och om bara jag gjorde det också så skulle allt vara toppen. Det var hur som helst otroligt roligt och det syntes att Elsa tyckte att det här var det bästa som hänt på länge. Det jag behöver jobba på är min tajming och på att vara tydlig. Oftast lyckas jag inte med båda samtidigt och eftersom hon är så känslig så kan en sekunds skillnad i min rörelse göra att hon inte tar ett hinder hon skulle. Eller tvärt om.

Och eftersom det var så roligt, och eftersom det trots allt tar emot en smula att lägga Elsa under kniven, så har jag beslutat att jag skjuter på kastreringen av henne tills efter nästa löp. Annars förstör vi alla chanser att komma ut och tävla i vår och det vore tråkigt. Bättre att snitta i höst.

Otippat

Mitt i all jobbstress står jag nu hemma i trädgården och krattar löv (hundbajs) mitt på bästa arbetstid.

Mindfulness eller effektivt utnyttjande av väntetid? Eller båda?

Hur länge?

Jag vet inte hur länge jag orkar stå emot den här stressen utan att kollapsa. Gör mitt bästa för att beta av saker på jobbet men alla måsten bara växer lavinartat!

Jag får ont i magen.

25 km - man kan alltid hoppa av

Tanken på att man faktiskt alltid kan hoppa av om det inte känns bra, var det det som fick mig att åka till TSM-träningen idag. Och tanken på att inte svika Sara. Kände mig ordentligt tveksam imorse, dels för att jag anade en förkylning (som lika gärna kunde vara trötthet och stress från gångna veckan) och dels för att jag var osäker på hur mina skenben skulle klara ett så långt pass.

Att säga att det var en baggis skulle vara en kraftig överdrift, men det gick bra i alla fall. Efter 18 km gjorde vi en fartökning, från 6:40-tempo till 6:10-tempo i tre kilometer. Var trött innan och förstod inte hur jag skulle klara att öka farten, men se, det var helt andra ben som sprang när det gick snabbare. Visst var det jobbigt, men långt i från så omöjligt som det först kändes. Sista biten tillbaka till Stadion (och de 1,5 ärevarv inne på Stadion som Sara lurade med mig på för att vi verkligen skulle komma upp i 25 km) var hemska, men jag klarade det.

Benen höll, höfterna höll och pannbenet höll. Hade fruktansvärt ont i benen när vi var klara, men det värsta gick över med lite stretch. Sen blev det belöningsbananer, frallor, vatten och nötter i bilen. Tyvärr hade jag glömt drickyoghurten hemma, den som jag såg fram emot mest av allt, men jag fick i mig tillräckligt ändå. Dessutom väntade Jontan med lunch hemma.

Nu sitter jag på jobbet igen och sliter.
Vilken hemsk vecka det har varit!
Jag behöver semester!

Hur gick det sen?

Det gick jättebra i skogen igår. Elsa var grymt laddad och trodde inte sina ögon när det var Reka som fick komma ur bilen för att gå sitt spår först. Stackarn. När det sen blev hennes tur var hon halvt hysterisk på vägen till påsläppet och satt och gnällde medan jag tog på selen. Inte likt henne.

Fick hålla i för kung och fosterland i spåret (det är däremot likt henne) men hon gick bra förutom vid ett ställe där hon tappade spåret och därmed missade en pinne. Alla andra plockade hon jättefint och hon har verkligen blivit mycket bättre på det. Förut gjorde hon bara en halvhalt vid dem och var man inte uppmärksam var det kört.

Med Reka var det extra roligt för jag fick känslan av det var en polett som trillade ner igår. Men jag vet inte. Hennes spår var inte så långt och jag la godis i mina steg, bland i varje, ibland inte på en lång bit osv... Precis som vi gjort tidigare. Känslan jag har haft är att hon har varit ute och letat godis, men igår verkade hon faktiskt leta mina spår. Bästa, roligaste leksaken i slutet sniffade hon bara på och trattade sedan vidare där jag hade gått. Att leka var hon inte ett smul intresserad av, trots att jag försökte.

När vi kom tillbaka till skogsvägen gick vi förbi platsen där jag gick in till  Elsas spårstart, och där skulle Rekan absolut in. Det kändes bra! Skönt att snön äntligen är på väg bort!!

Kvalitetstid med Pälsänglarna

Först en god och nyttig frukost (fast inget nyckelhål på osten, ajabaja).

Sen ska jag och mina två små larver ut i skogen och spåra, promenera och mysa. De har haft en helcrappig vecka och nu ska vi ta igen missad tid.

Sen måste jag jobba igen...

Inte idag

Jag skriver inget idag så slipper du fundera på om jag luras eller inte!