Igår började agilityn igen för mig och Elsa. Vi har inte kört något på hela vintern, så jag var osäker på hur Elsa skulle funka. Och än mer osäker var jag på hur jag själv skulle funka. Benen var mördande trötta efter långpasset i söndags och jag insåg när vi gick banan att jag helt hade glömt hur man styr en kelpie i full fart på en agilitybana. Men Elsa var taggad till tusen och det smittade av sig på mig. Korven har bara en växel och det var lika bra att anpassa sig till den. 200%.
Och det gick bra! Jag är supernöjd! Hon går som en klocka och om bara jag gjorde det också så skulle allt vara toppen. Det var hur som helst otroligt roligt och det syntes att Elsa tyckte att det här var det bästa som hänt på länge. Det jag behöver jobba på är min tajming och på att vara tydlig. Oftast lyckas jag inte med båda samtidigt och eftersom hon är så känslig så kan en sekunds skillnad i min rörelse göra att hon inte tar ett hinder hon skulle. Eller tvärt om.
Och eftersom det var så roligt, och eftersom det trots allt tar emot en smula att lägga Elsa under kniven, så har jag beslutat att jag skjuter på kastreringen av henne tills efter nästa löp. Annars förstör vi alla chanser att komma ut och tävla i vår och det vore tråkigt. Bättre att snitta i höst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar