Tootsieutdelning

Limitless: Gillar medgångsfilmer. 5/10 tootsies.

World invasion: Jävlar vad de krigade! 2/10 tootsies.

Idag är jag trött!

Socialsprang i Ursvik igår med Sara, Anna och Naken-Roger. Mycket trevligt! Kanske är löpning ett av de trevligaste sätten att umgås på.

Tv-shophjulet

Idag känner jag mig dessvärre rätt trött, framför allt i ryggen och rumpan. Funderade länge på om det kunde bero på löpningen, tills jag kom fram till att det måste vara styrketräningen igår morse som satt sig. Ställde upp som sällskap åt Pappan trots att jag inte tänkt träna. Körde därför bara lite lätt, förutom "hjulet" med TRX. Ni minns hjulet från tv-shop? Istället för att hålla händerna på hjulets handtag håller man dem i TRX:ens handtag och lutar sig framåt. Känns som att ryggen och magen ska gå av.

I eftermiddag har jag träning med PT-Tompa och jag hoppas att han har laddat med ländryggsvänliga övningar, annars kommer det bli platt fall.

Det här är roligt

Läste det här i en artikel i... hmm... Runner's World tror jag. Fantastiskt roligt.

Unik händelse

Varenda trafikljus på vägen hem från hundklubben ikväll visade grönt. Alla. Unikt.

Elsa gick dessutom riktigt bra idag. Bra flyt.

Gotland

490 personer på båten dit
1 solig dag
2 second handbutiksbesök
1 marknad
0 saffransbullar (fattaru, inte en enda!!!)
2 spår
0 bad
12,5 hg te
1 löptur
2 konstiga vägval
1 picknick
1 åskoväder
56 myggbett
1 mjukglass
980 personer på båten hem

Nu åker vi hem

Regn och rusk och åska idag. Inget att vara ledsen över att lämna.

Och sedan...

Fika på Leva och middag hos Bella&Mike.

Morgonpromenad

Promenerade samma runda idag som jag sprang igår. Ihre Gård var fortfarande stängt, så inga saffransbullar har det blivit.

Fredagsmys vid havet

Picknick, solnedgång och massor av mygg.

Barfotalöpning längs stranden

Imorse sprang jag och tjejerna en runda förbi Ihre Gård, ner till Svarthälla och längs hela stranden tillbaka hemåt.

Totalt blev det 5,5 km och även om bara en liten del var längs stranden så var det mäkta trevligt och inte alls så jobbigt som jag trodde.

Nu på eftermiddagen sökte vi med lupp efter ett öppet café, men förgäves. Allt är stängt för säsongen eller bara helgöppet. Inga saffransbullar alltså.

Hemliga stigen

Jag och tjejerna är på kort exkursion längs Hemliga Stigen (tm). JG tvingades avbryta pga sjukdom.

Hela dagen i Visby

Vi promenerade mest runt, åt lunch och en glass samt handlade mat och gick på systemet.

Det är grymt skönt att vara här!

Sammanfattning

Måndag - agility och lydnad
Elsa gick bra på banan, det var skitskoj och jag gör inga som helst framsteg med Rekas ställanden. Kanske ska glömma dem ett tag och låta henne vila sig i form.

Tisdag - simning
Jättesugen innan men helt omotiverad i vattnet. Inget gick bra. Hade dagen före suttit och kollat efter crawlkurser men var inte jättelockad efter simningen. Tänkte ändå anmäla mig till en kurs i Mörbybadet, men sen såg jag att den börjar idag, och då var det kört. Kurs ska det bli i alla fall, men senare. Kanske går det bättre om jag lär mig hur jag ska göra. Jontan var försiktigt positiv till deltagande.

Idag - lite cykling
Räknade ut att jag kan spara nästan 500 kr i månaden på att cykla till och från träningen och sen ta bilen till jobbet. Då har jag inte räknat bensinen utan bara trängselskatt och parkeringsavgift. Provade i morse och jag blev ganska sen till jobbet, men det är ändå ett bra alternativ, även om jag höll på att banga och ta bilen redan vid första försöket. 

Ikväll - Gotland
Äntligen!!! Be en bön för strålande sol, 25 grader i vattnet, saffransbullar på Ihre Gård och sommarlunk i Visby.

Bu och bä med träning

Bä - idag fick jag den där bästaste, härligaste trötthetskänslan (kicken?) i kroppen igen, efter att ha cyklat t/r Frescatihallen och styrketränat hyfsat hårt i en dryg timme. Välkommen tillbaka! Me like!

Bu - för folk som röker där jag tränar, oavsett var det må vara. Att springa förbi en busskur där någon står och blossar är vidrigt. Jag blir smutsig på insidan av att insupa deras äckliga, förpestade luft.

Film, film, film

Arctic Blast: 0/10 tootsies. Jag gillar katastroffilmer och ger gärna högre betyg än de förtjänar. Men här, nej, det går inte. Det var fantastiskt dåligt, nästan så dåligt att det var värt att se.

Once Fallen: 3/10 tootsies. Det bästa med filmen var att vår hjälte var lite sådär 80-talssnygg.

Captain America (bio): 5/10 tootsies. Jag kan på inga vis säga att det var en bra film (beroende på vad man menar med "bra") men den var i alla fall underhållande och jag hade inga förväntningar. Det fanns mycket att ha åsikter om.

Intervalljävlar utan krav

Blev befriad från mina kedjor i morse av den ömma modern och detta firades med en lång skogspromenad i regnet med brunbollarna och intervalljävlar vid Danderyds gymnasium utan brunbollarna.

Gårdagen på jobbet var hemsk och när jag har jouren är jag på helspänn hela tiden, så under gårdagen, natten och förmiddagen hade jag jobbat upp en schysst stressnivå och molande huvudvärk. Löpning är ett utmärkt botemedel mot detta, och jag bestämde mig för att vara snäll mot mig själv och inte pusha särskilt hårt (har redan fått utmärkt träning i att kämpa mot "jag vill inte"-känslor).

Sprang 5x500 meter med 2 minuters gåvila mellan intervallerna med ganska pigga ben. Sprang aldrig så fort att jag ville kräkas eller dö första stunden under vilan, men det gick ändå mycket snabbare än jag väntat mig. Hade varit nöjd om jag legat runt 6:00 min/km men intervalltiderna blev:

4:42, 5:06, 5:10, 4:58, 5:06

Lite överambitiös första vändan bara. Under uppvärmnings- och nedjogg låg jag i snitt på ungefär 6:20 min/km.

Är väldigt nöjd med passet. Det var skönt, jag höll det på precis den nivå jag hade planerat och jag glömde allt annat för en liten stund. Nu håller jag på med ett garderobsprojekt och snart kommer Jontan äntligen hem!

Jag abdikerar

Jag. Kan. Inte. Göra. Det. Här.

Jag vill inte vara arvtagerska till imperiet mer.

Stammis

Jaha, igår var vi tillbaka på Danderyds sjukhus igen med pappan. Akut.

Ganska snabbt kunde det dock konstateras att han inte lider av något livshotande och gissningsvis får han komma hem idag. De ville väl hålla ett extra öga på honom i natt med tanke på vårens händelser.

Min semester idag är förstås inställd och på jobbet väntar uppgifter som jag senast igår frågade om jag kunde hjälpa till med, men fick svaret att de var för komplicerade för mig. Idag måste jag göra dem ändå. Känns ju oerhört motiverande...

Total lycka

Imorse på promenaden hittade Rekan en spårpinne. Vi hade precis lekt lite när hon plötsligt började sniffa runt som tusan. Jag fortsatte gå och plötsligt kom hon farande med spårpinnen i munnen. Så lycklig och nöjd med sig själv!!

Pinnen kan ju inte ha luktat bekant men vi har haft roligt med såna förut och hon måste ha sett det som en lajbans leksak. Mycket beröm genererade den i alla fall.

Öken i halsen

Efter Kråkfågelns röntgen igår gav jag mig ut och sprang. Eftersom jag redan var hemma blev det utan vanliga tisdagssällskapet av Sara. Målet även denna gång var att försöka ta det lugnt och njuta av turen, men det blev problem redan från början.

Solen hade tittat fram och det var stekhett ute. Mina ben var stela och ovilliga och när törsten väl gjort sig påmind var det helt omöjligt att få bort längtan efter vatten ur huvudet. Allting var mest plågsamt.

Sprang en ny runda och kom fram vid Djursholms golfklubb och där hittade jag helt oväntat en vattenkran i skogen. Lycka!! Drack och drack, alldeles för mycket förstås, så när jag sprang vidare skvalpade vattnet runt i magen och jag fick inte helt oväntat håll.

Det kändes som om jag var var ute hur länge som helst, trots att jag "bara" sprang en timme och knappt en mil. Så har det varit alla milpass senaste tiden. Det känns förfärligt långt och helt orimligt att jag någonsin har kunnat springa mycket längre än så. Jag har sagt det förr, min form är helt enkelt inte på topp.

I eftermiddag ska jag träffa PT-Tompa för första gången efter sommaruppehållet och gissar att det såväl kommer bekräfta min formsvacka som att ge mig en ny motivationsinjektion (och träningsvärk).

Morgonagility

Träffade Eva Marie imorse för morgonagility igen. Det blev ett riktigt bra träningspass och när jag slutade vifta okontrollerat med armarna som Stan i Monkey Island så fick Elsa och jag till svängarna bättre än någonsin. Plötsligt hade jag inte bråttom utan väldigt gott om tid. Så jäkla häftigt!! Eva Marie kom med tiotusen bra råd och jag sög i mig som en svamp. Det är lätt att känna sig otillräcklig och inte kunna bidra med så mycket till hennes träning, när jag får så otroligt mycket tillbaka själv.

Hinderkombinationen vi körde såg ut som nedan, och vi körde den även spegelvänt. Bilden har jag snott från EM's blogg.

Strålad, drogad

Bu eller Bä på höfterna? Vet inte.

Försökte läsa på igår men det var ändå för svårt för mig att tolka bilderna.

Reka var i alla fall väldigt duktig.

Jag cyklar, del 2

Nytt försök med cykling idag, den här gången på en mindre snabb cykel än Jontans, och dessutom enbart med syftet att förflytta mig från A till B, och helst tycka om det längs vägen.

Det är ganska trevligt att cykla, när det är nedförsbacke eller i alla fall plan mark och inga skarpa kurvor. Till Frescatihallen är det mycket nedförsbackar, man lika många förbannade uppförsbackar. Jag fick mjölksyra direkt och kände mig helt otränad som nästan kollapsade i första backen. I varenda uppförsbacke var det sen samma sak, och långsamt gick det. Man behövde inte ens vara liten och från Afrika för att kunna springa i samma tempo som jag cyklade.

Dessutom fick jag ont i handlederna (?) och i baken.

Jag känner mig ändå återigen försiktigt positiv till konceptet. Det är förhoppningsvis som med sushi och löpning, det tar ett tag innan man börjar gilla det.

Fullt fart och orimligt hög puls?

Tidigt i säng brukar betyda tidigt kuckeliku. Imorse gick jag upp kl. 7, åt en god frukost och satte sedan igång med att fortsätta grundmåla resten av staketet. Idag med pall att sitta på, eftersom jag fick grymt ont i ryggen igår. Tantvarning?

Målningen tog fyra timmar, sen åt jag lunch och hann sitta ner en halvtimme innan jag och tjejerna promenerade iväg mot Bergshamra. Där blev vi hämtade av M&D och sen åkte vi och besökte farmor och faster. Förutom gott fika fick jag en försenad födelsedagspresent från farmor, en bricka och en kokbok - toppen! Dessutom fick jag en hel uppsättning supersnygga kläder från faster. Har redan hunnit använda både brickan och en av klänningarna jag fick.

Hade löparkläderna på mig för att kunna springa hem från farmor, men efter ett halvt wienerbröd och en halv biskvi tvekade jag. Ett bestämt "spring nu!" från faster gjorde att jag i alla fall kom iväg. Det var en trevlig löptur, trots att jag sprang längs stora vägar hela tiden. The party's in my head, som September skulle säga. Försökte bara fokusera på att ta det lugnt och att tycka om löpningen.

När jag kom till Danderyds sjukhus hände något med min puls. Den blev jättehög, och det kändes sannolikt så länge jag sprang upp för den jättesega och långa backen, men trots att jag hämtade mig rätt snabbt så fortsatte klockan visa en puls mellan 190 och 200. Och där låg den mer eller mindre hela vägen hem. Hade dessutom glömt att stänga av en pulsvarning sen tidigare (pip om pulsen går över 185), så klockan larmade regelbundet. Jag blev helt stressad av det. Försökte ta det lugnt men jag kände mig hur bra som helst och ville springa på fortare. Jag fattar inte varför pulsen var så hög? Kan klockan ha fått spel? Eller kan jag ha så hög puls? Och i så fall, varför?

Om svar anhålles.

Man ser tydligt när det spårar ur

Två disk och en viftande svans

Tävlade agility i Märsta idag med Elsa. Först startade vi (debuterade!) i agilityklass där vi förstås diskade oss pga gungan. Nu hade det ingen större betydelse eftersom vi hade diskat oss ändå, men det behöver jag inte låtsas om. Att starta agilityklass utan att kunna köra gungan visade sig inte vara något att skämmas över. Många hundar sprang förbi betydligt fler hinder än ett, och vissa sprang till och med av planen.

I hoppklass diskade vi oss också. Exakt vad som hände minns jag faktiskt inte, varken i hopp- eller agilityklass. Allt gick så fort, det blev fel, vi fortsatte och jag registrerade aldrig vad som blev tokigt. I hoppklassen rev hon första hindret, vilket ju var lite surt, sen gick det bra en bit och sen körde det av okänd anledning ihop sig. Tror hon missade ett hinder och tog det från fel håll. Nästa gång ska jag be någon filma.

Jag vill ändå inte på något sätt kalla dagen för ett fiasko, snarare tvärt om. Jag var supernöjd med Elsas attityd på tävlingen. Hon var jätteglad hela tiden och tyckte att allt var kalaskul, inte läskigt, vilket jag kanske snarare hade väntat mig.

När vi kom hem satte jag igång att måla staket och 3,5 timmar senare var jag färdig med lite mindre än halva. Jag hade väntat mig att det skulle gå betydligt fortare, förstås naivt av mig att tro. Nu är det bara andra hälften kvar, som jag kanske målar imorgon. Sen ytterligare två lager färg på det. Puh.

Nu ska jag njuta av en god middag, det har jag verkligen gjort mig förtjänt av.

Statusrapport Sofia - träningskompisar efterlyses

Till att börja med kan man säga att jag inte är i toppform just nu. Det märks i allt jag gör. Är svagare, mindre uthållig och långsammare än min bild av mig själv. Det är i och för sig positivt att jag har höga tankar om min fysik, för så brukar inte vara fallet. Men all träning är jävligt jobbig just nu.

Jag har förmodligen tappat en del under sommaren när träningen varit mer ostrukturerad, i kombination med att jag lagt på mig några semesterkilon också. Eftersom jag var en tung flicka redan innan så gör det här ju inte träningen lättare. Jag har inte valt att träna saker där många kilo underlättar.

Trots att jag känner mig rätt dålig varenda gång jag tränar så är jag motiverad att få tillbaka rutinerna igen. På måndag återgår gymmet till sina ordinarie öppettider så då är det dags att ta tag i styrketräningen. Handstående armhävningar! Typ.

Vad jag ska göra med allt annat jag vill göra (och vad vill jag göra??) har jag inte riktigt klart för mig än. Läste en tidning från början av 2011 där det stod att årets fluga är triathlon, och det är så sant som det stod skrivet. Jag blir inspirerad av alla träningsbloggar jag följer och är också lite sugen att hänga på trenden. För att jämföra med hundträning så känns triathlon som bruks och löpningen som lydnad.

Har sneglat lite på multisport också och kommit fram till att de enda skillnaderna mot triathlon är typen av cykel man använder (racer/mountainbike) och hur man tar sig fram under vattenmomentet (simmar/paddlar kajak). I multisport kan det dessutom tillkomma andra roliga saker som klättring, ridning, forspaddling etc.

Det trevliga med multisport är att man oftast har minst en lagkamrat som man genomför loppet tillsammans med. Det konceptet gillar jag, om man bortser från att jag inte har någon sån lagkamrat. Jag saknar överlag träningskamrater till allt annat än löpningen. Där känner jag mig lyckligt lottad. (Sprang backintervalljävlar med Lindad igår, mycket trevligt! Tack för sällskapet!). Men när jag är sugen på att prova på cykling igen (måste ju uppenbarligen gilla det), när jag vill simma eller klättra så har jag just nu ett minimalt eller inget utbud av vänner (och pojkvänner) att vända mig till.

Så om någon känner sig manad att träna annat än löpning med en långsam, svag och lite tjock tjej med stor motivation så säg till!

Värre än att få spruta

Hade tid hos tandis idag. Det är alltid ångestfyllt att gå dit, och en dålig känsla brukar sprida sig i magen flera dagar innan.

Men inte den här gången. Det hände bara. Jag var duktig och behövde inte laga hål, men fick heller inget bokmärke. Däremot ganska många hundralappar mindre i plånboken.

Nu är det ett år och massor av floursköljningar kvar innan jag behöver gå dit igen! Yay!

TBE-vaccinering, del 2

Vi var duktiga, jag och Jontan. Efteråt skulle vi ha åkt och klättrat, men eftersom vi var lite ynkliga blev det en lång promenad och film istället. Med choklad.

The Town, 6/10 tootsar.

Sådär ja

Ett år har det tagit för oss att få tummen ur och skruva fast plastlocken för elsladdarna i trappen till övervåningen. Ett helt år. Manövern tog inte ens fem minuter av vår dyrbara tid.

Ibland undrar man hur vi tänker.

Status för hundarna

Reka
Igår träffade jag Eva Marie i Kista och körde ett pass agility. Eftersom jag varit på landet var det ett par veckor sen sist, och Reka hade tagit ett par steg tillbaka med vippen. Fick nya bra tips från EM hur vi ska fortsätta träningen. I övrigt fick hon bara springa genom tunneln ett par gånger, och det är ju alltid toppen!

Idag körde jag igenom lydnadsklass 1 på SoSu med Reka. Med belöningar emellan förstås. Mycket belöningar. Platsliggningen gick bra, men jag måste träna uppsättandet och att hon inte ska sätta sig direkt när jag kommer tillbaka. Motsägelsefull klassiker. Fotgåendet gick oväntat bra och hon var fokuserad och med i matchen. Fast det kan förstås förbättras. Ställandet är crap, hon går flera steg innan hon stannar. Dessutom flyttar hon lite på sig när jag kommer tillbaka. Läggandet går fint. Inkallningen är snabb men ingången blir inte bra. Måste öva på att sitta kvar också, hon lägger sig gärna när jag går. Hopp över hinder är det samma problem med som vid inkallningen. Apport hade jag ingen med mig.

På det hela taget kändes det bra, men vi har en hel del att jobba vidare på, som vanligt.

Elsa
Fick träna agility båda dagarna istället. Jag tycker att hon har blivit bättre senaste tiden, efter att vi lagt lite krut på att öva handling och inte bara röjt i full fart längs olika banor. När jag gör rätt gör hon rätt. Hon är roligt att träna med! Har försök efteranmäla mig till tävlingen i Märsta på lördag, men har inte fått besked än om jag får vara med. Vore kul, känner mig laddad för det.

Vippen gick bra igår igen, hon tog sig upp hela vägen och tillbaka utan att vara allt för nödbedd, så vi fortsätter träna. Till nästa vår kanske vi kan vara redo om vi är flitiga!

Inte trevligt

Det sa pang på vindrutan och jag trodde det var ett stenskott.

Icke!
Usch.

Tisdagslöpning med Sara

Entusiasmen var det inget fel på, bara orken.

Season of the witch

3/10 tootsies, och då är jag snäll. Men den var faktiskt rätt okej fram till det helknasiga och lite oväntade slutet.

Vad jag tycker om Nicholas C vet du ju sen tidigare men inte ens en annan huvudrollsinnehavare hade kunnat rädda den här filmen. Knasig.

Staketstommen klar

Det är fint att ha vänner som har en hjälpande hand över. I lördags kom Mikke och Greta hem till oss och snickrade så ivrigt på staketet att vi trots gårdagens spöregn lyckades få hela stommen klar. Nu är det bara resten kvar!!

Igår eftermiddag följde Jontan och tjejerna med ut på en springtur i regnet och sen såg vi The Mechanic, 6/10 tootsies.

No Strings Attatched såg vi i lördags. Rolig, 7/10 tootsies.

Och idag är det visst måndag. Och jättemycket sommar kvar!

Excellent

"Gott helhetsintryck. Utmärkt könsprägel. Välformat huvud. Trevligt uttryck. Tillräcklig stomme med passande volym. Härligt bakställ med goda vinklar. Rör sig ok. Trevligt temperament."

Detta var Rekas omdöme på utställningen idag. I övrigt tyckte domaren Anita Whitmarsh att hon var lite liten.

Det var snabbt överstökat för vår del men Kråkis skötte sig ypperligt hela tiden. Hon är cool.

Bättre löparlycka

Eftersom idag kanske var sista chansen den här sommaren att hitta den där rundan jag hade tänkt springa i tisdags, då allt blev fel och jag kom vilse, så stack jag iväg på eftermiddagen. Lite mer vaken den här gången och beredd med karta i mobilen.

Att hitta den rätta vägen visade sig dock inte särskilt svårt och att jag sprang fel förra gången måste helt enkelt berott på att jag glömt att jag skulle svänga första möjliga väg till höger.

Underlaget var fortfarande inte det bästa att springa på men det lämpade sig betydligt bättre för dagens tempo än för snabbdistans. Och bortser man helt från underlaget så var det en ganska fin runda, lämplig även (framför allt?) för promenader.

Några lärdomar tar jag ändå med mig från idag:

1. Gå inte ut för hårt så att du vill sluta springa redan efter första kilometern. Gäller på tävling OCH på träning.
2. Drick ordentligt med vatten, varje dag, (speciellt om du suttit ute i solen hela dagen) så slipper du få hallucinationer om kristallklara sjöar och porlande fjällbäckar.
3. Kom ihåg 1. och 2.

Med en enkel tulipan

Fortsatt härlig morgon!

Dagen började bra och sen blev den ännu bättre. Bestämde mig för att gå ner och simma. Badtermometern visade 26 grader, och även om jag tror att den ljög lite så var det väldigt skönt när jag klev i.

Försökte crawla men efter tre andetag och lika många kallsupar bestämde jag mig för att det inte var någon idé idag. Dagens utmaning skulle istället bli att simma ett varv runt segelbåten. Jag har ju flera gånger i år simmat in från den när vi varit ute och seglat, men att simma utåt är mentalt mycket jobbigare. Men gissa vad? Jag klarade det! Och ett varv blev till tre.

Första vändan ägnade jag åt att upprepa mantrat "det finns inga sjöodjur, det finns inga sjöodjur", att tänka att sjögräs är sånt som man är rädd för som liten, inte som 33-åring, och att om sjöväxterna stått på land hade de säkert varit jättefina och helt oläskiga. Försökte andas lugnt men det gick sådär.

Andra vändan tänkte jag på hur viktigt det är att utmana sig själv ibland och våga göra det man drömmer om. Byta ut "jag kan inte" mot "jag kan visst", och att inte av feghet undvika något så fantastiskt som att simma i havet och se solen glittra mot ytan, på landet tidigt en augustimorgon. Sjögräset är en vän, inte en fiende. Det handlar om att ta kontroll över sig själv och sina tankar. Och sin andning. Tänkte sluta efter två vändor men kände att det började lossna nu, så det blev en till.

Tredje vändan tänkte jag på trädgården hemma, på hundarna, på segling, på träning, på stränderna på Gotland och på vad jag ska göra under semestern i september. Det var ljuvligt! Kanske 26 grader i vattnet trots allt. Jag kände mig trygg, vattenväxterna skötte sitt och jag mitt. En liten fisk som hoppade kändes som en naturupplevelse, inte ett odjursdrama.

Återigen, ett litet steg för mänskligheten men ett stort steg för Sofia. Mitt liv har berikats sen jag blev en badare. Dessutom inser jag mer och mer, för varje dag som går, att jag inte vill bli en sån som bara klagar och gnäller och aldrig gör något åt min situation. Bara jag kan rädda mig själv och bli den jag vill vara. Tänk att det ska ta närmare 30 år att inse det...

Dags att kliva upp

Ännu en morgon har jag vaknat med ett leende, tack vare mitt söta, söta lilla Kråkodjur. Kan man annat när hon ålar sig upp längs min sida, lägger tassarna på bröstet och tittar på mig.

Jag låtsas sova men hon genomskådar mig förstås, vilket jag förstår av trummandet av hennes svans. Så mycket glädje och kärlek.

Sen tumlar hon runt i sängen, lägger sig upp-å-ner för att få magen kliad, fäller ut öronen och trycker huvudet mot min hand för att få pannan kliad och ställer sig demonstrativt med framtassarna på min mage (hon känns rätt tung då) om inget händer. Fortfarande under frenetiskt svansviftande.

Jag känner mig glad och utvilad och nu är det dags att gå upp. Problemet är bara att det ligger någon på min rygg och viftar på svansen... Suck.

Beauty pageant

Idag har Kråkfoten badats, kammats och fått klorna klippta. Allt för att hon ska vara tjusig till utställningen på lördag. Hoppas hon inte rullar sig i bajs imorgon.

Å andra sidan... Jag har ingen aning om hur jag ska få henne att stå snyggt (eller ens stilla) så lite skit bakom öronen är nog vårt minsta problem.

De e så najs här!

Så här vill jag kunna göra!

Det är så grymt! Klippet är hämtat från Maratonbloggen och jag kände att mitt liv skulle berikas om jag också kunde göra så här. Får ta ett snack med PT-Tompa nästa gång jag träffar honom. I dagsläget kan jag göra ungefär en (1) vanlig armhävning.

Hög arbetsmoral

Så här gör jag bara på min lediga tid, före och efter arbetet samt under lunchen.
Jodå, det är sickert!

(Okej, jag skrev arbetsmotal i rubriken först, men nu är det korrigerat. Efter påhopp i kommentarsfältet.)

Löppasset där allt gick fel

Vilket fiasko! Hade bestämt mig för att dagens löppass skulle bestå av en snabbdistans över 5 km, för att ha en tid att sikta på att förbättra under de närmsta månaderna. Det är ont om rundslingor att springa här på landet men jag hittade en väg på eniro som verkade perfekt att springa, ca 7,5 km på små vägar. Sagt och gjort, jag pep iväg.

Insåg så snart jag vek av från stora vägen att det skulle gå åt helvete med snabbdistansen. Underlaget var stora stenar, som att springa på en banvall utan räls, och jag kämpade på ett tag, men sen var jag tvungen att stanna och hämta andan. Gick en bit, kutade en bit, gick en bit osv... Bestämde att jag skulle nöja mig med tre km i mitt planerade tempo (5:00-5:30 min/km) och sen tuffa på i valfri takt sista biten.

Sagt och gjort. Jag sprang mina tre kilometer i intervallform och gjorde sen en snabb titt på kartan på mobilen för att se att jag var på rätt spår. Det var jag inte. Jag var helt fel och betydligt längre bort än planerat. Jag blev uppgiven, ledsen och trött. Fanns ingen back-up med någon som kunde hämta mig. Det var bara att bita ihop och jogga vidare. Vägen var väldigt fin, men inte hjälpte det.

Ett tag kände jag mig riktigt illa ute. Vägen som fanns på kartan fanns inte i verkligheten, jag kom in mitt på en gård, gick på en liten stig och hade noll mottagning på mobilen så jag kunde inte se om jag var rätt. Till slut kom jag fram på stora vägen igen och hade då ca 3,5 km kvar hem. Ångest och lättnad på samma gång.

Hade jag varit inställd på att springa lite längre hade det antagligen inte känts som det gjorde nu, men att kämpa som en idiot i (förvisso blygsamma) tre kilometer (efter en hyfsat snabb uppvärmning) och sedan följa upp med en oklar men alldeles för lång sträcka hem var mer än mitt psyke klarade. Istället för att bara jogga på lugnt så promenerade jag en hel massa. Ju mer vilse jag var, desto mer gick jag. Kunde inte uppbringa kraft att både orka springa framåt och vara lugn över situationen.

Funderar lite över min maxpuls. Det har hänt förut och nu hände det igen att klockan visade en puls på 210-220. Första gången trodde jag det var fel på klockan, men nu när det hänt flera gånger så funderar jag på om det inte är fel på hjärtat istället. Eller fel på kombinationen. Det känns hur som helst onormalt. Fast jag var fruktansvärt trött och pulsen var väldigt hög. Men så hög?

Hur som helst. Känner mig väldigt trött nu, och lite besviken, men jag tror jag kommer sova gott i natt. Måste göra ett nytt försök att hitta rätt väg. Även om underlaget inte var så springvänligt så kan rundan i alla fall vara trevlig för framtida promenader.

På landet

Till middag blev det en tomat- och mozzarellasmörgås, majs on the side och ett glas rosé.

Det är skönt att vara på landet men jag saknar förstås Jontan. Som alltid.

Söndagens bravader

Söndagen såg ut ungefär som lördagen:

• Handla prylar. Brickor och födelsedagspresenter. Det är svårt att köpa riktiga CD-skivor nu för tiden, men till slut fick vi tag i Saades.

• Gå på kalas hos Albin, 7 år. Han bjöd på massa godsaker och jag tror vår stora present (som vi lastat på taket) med godis, en jeansjacka och ovan nämnda CD gjorde succé.

• Bygga staket, den här gången med hantverkshjälp från Karin, Carl och Esther. Tack! Nu är långa delen av framsidan klar!

• Packa inför en vecka på landet.

• Se film, The Adjustment Bureau. Underhållande men bitvis lite seg. Fick jobba hårt för att inte somna i mitten av filmen, men sen tog det sig på slutet. 5/10 tootsies.