Vilket fiasko! Hade bestämt mig för att dagens löppass skulle bestå av en snabbdistans över 5 km, för att ha en tid att sikta på att förbättra under de närmsta månaderna. Det är ont om rundslingor att springa här på landet men jag hittade en väg på eniro som verkade perfekt att springa, ca 7,5 km på små vägar. Sagt och gjort, jag pep iväg.
Insåg så snart jag vek av från stora vägen att det skulle gå åt helvete med snabbdistansen. Underlaget var stora stenar, som att springa på en banvall utan räls, och jag kämpade på ett tag, men sen var jag tvungen att stanna och hämta andan. Gick en bit, kutade en bit, gick en bit osv... Bestämde att jag skulle nöja mig med tre km i mitt planerade tempo (5:00-5:30 min/km) och sen tuffa på i valfri takt sista biten.
Sagt och gjort. Jag sprang mina tre kilometer i intervallform och gjorde sen en snabb titt på kartan på mobilen för att se att jag var på rätt spår. Det var jag inte. Jag var helt fel och betydligt längre bort än planerat. Jag blev uppgiven, ledsen och trött. Fanns ingen back-up med någon som kunde hämta mig. Det var bara att bita ihop och jogga vidare. Vägen var väldigt fin, men inte hjälpte det.
Ett tag kände jag mig riktigt illa ute. Vägen som fanns på kartan fanns inte i verkligheten, jag kom in mitt på en gård, gick på en liten stig och hade noll mottagning på mobilen så jag kunde inte se om jag var rätt. Till slut kom jag fram på stora vägen igen och hade då ca 3,5 km kvar hem. Ångest och lättnad på samma gång.
Hade jag varit inställd på att springa lite längre hade det antagligen inte känts som det gjorde nu, men att kämpa som en idiot i (förvisso blygsamma) tre kilometer (efter en hyfsat snabb uppvärmning) och sedan följa upp med en oklar men alldeles för lång sträcka hem var mer än mitt psyke klarade. Istället för att bara jogga på lugnt så promenerade jag en hel massa. Ju mer vilse jag var, desto mer gick jag. Kunde inte uppbringa kraft att både orka springa framåt och vara lugn över situationen.
Funderar lite över min maxpuls. Det har hänt förut och nu hände det igen att klockan visade en puls på 210-220. Första gången trodde jag det var fel på klockan, men nu när det hänt flera gånger så funderar jag på om det inte är fel på hjärtat istället. Eller fel på kombinationen. Det känns hur som helst onormalt. Fast jag var fruktansvärt trött och pulsen var väldigt hög. Men så hög?
Hur som helst. Känner mig väldigt trött nu, och lite besviken, men jag tror jag kommer sova gott i natt. Måste göra ett nytt försök att hitta rätt väg. Även om underlaget inte var så springvänligt så kan rundan i alla fall vara trevlig för framtida promenader.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar