Imorse på promenaden hittade Rekan en spårpinne. Vi hade precis lekt lite när hon plötsligt började sniffa runt som tusan. Jag fortsatte gå och plötsligt kom hon farande med spårpinnen i munnen. Så lycklig och nöjd med sig själv!!
Pinnen kan ju inte ha luktat bekant men vi har haft roligt med såna förut och hon måste ha sett det som en lajbans leksak. Mycket beröm genererade den i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar